Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Tyskland
2009-38 s 3-4
"Nervositeten ökar i alla läger" hela artikeln
Det Kristsocial partiets (CSU) i Bayern ledning klagar på
Merkels tråkiga kampanj inför det tyska valet om drygt
en vecka. Särskilt den senaste tv-debatten mot SPDs kanslerkandidat
Steinmeier väckte oro i de borgerliga leden. Man fick intrycket
att Merkel allra helst skulle vilja fortsätta regera tillsammans
med SPD. Enligt en väljarundersökning är Socialdemokraten
Steinmeier på väg att hämta in förbundskansler
Merkels försprång avseende kompetens och popularitet.
SPD propagerar nu för en koalitionsregering med de Gröna
och FDP.
EU
2009-38 s 4
"EU-parlamentet gav Barroso nytt mandat"
José Manuel Barroso sitter kvar som EU-kommissionens ordförande.
EU-parlamentet gav portugisen Barroso förtroende i fem år
till. Barroso fick stöd av 382 ledamöter, 219 - främst
Gröna och vänstern - röstade mot och 117 - främst
socialdemokraterna - lade ner sina röster. Trepartikoalitionen,
med Socialistisk Venstre och Senterpartiet, fick 86 av 169 mandat
i Stortinget. Det största oppositionspartiet är alltjämt
Fremskrittspartiet med 40 mandat, Höyre fick 31 mandat, +
8.
EU, Irland
2009-38 s 6
"Allt hänger på irländarna"
Tvärt emot tidigare verkar det nu som on det finns en risk
för att irländarna röstar nej till fördraget
ännu en gång i folkomröstningen 2 oktober. I juni
2008 sade majoriteten av irländarna nej till fördraget,
vilket ledde till en intern kris i EU och tillfälligt stopp
för de planerade reformerna. Om de irländska väljarna
röstar nej ännu en gång faller Lissabonfördraget.
Ett tredje försök är uteslutet. Kommissionens ordförande
Barroso kommer att resa runt ett par dagar på Irland och
göra kampanj för ja-sidan.
Norge
2009-38 s 4-5
"Norges rödgröna regering behåller makten"
Resultatet i det norska stortingsvalet tolkas som ett godkännande
av Stoltenbergs arbete med att bygga ut välfärden och
som ett tydligt nej till motståndarnas krav på strängare
invandringspolitik. Det socialdemokratiska Arbeiderpartiet blev
störst med drygt 35 % av rösterna.
Turkiet
2009-38 s 6
"Aldrig mötas de två"
Konflikten mellan Turkiet och Grekland fortsätter att komplicera
det internationella samarbetet. Anders Fogh Rasmussen vill förbättra
samarbetet mellan Nato och EU. Turkiet är motsträvigt
på grund av att Grekland och Cypern blockerar Turkiets deltagande
i EUs militära planeringsarbete och Turkiets förmodade
medlemskap i Europeiska försvarsbyrån (EDA). Turkiet
som har Natos näst största armé var negativa
till Fogh Rasmussens kandidatur till toppjobbet i Nato, därför
att han var statsminister under krisen med Mohammed teckningarna
och för att Danmark vägrat bannlysa Roj TV, en satellitkanal
som drivs av PKK från Danmark. Fogh Rasmussens vädjan
om stridskrafter till Afghanistan och att Turkiet ska låta
Cypern bli medlem i Nato avvisas.
Belgien
2009-38 s 7
"Krisen tvingar belgarna att begrava gammalt groll"
hela artikeln
Ekonomisk kris och regional arbetslöshet har fått valloner
och flamländare att samarbeta mera med varandra. Det är
en stor skillnad på Flandern och Vallonien i Belgien. De
fransktalande vallonerna som har hög arbetslöshet vill
inte ta arbete i Flandern där behovet av arbetskraft är
större. Det finns en stor kulturell och språklig klyfta
att överbrygga. Men en oväntad följd av den ekonomiska
krisen är att klyftan kanske krymper.
Ryssland, Ukraina
2009-38 s 8-9
"Kreml ökar pressen på Ukraina"
Det har gått 18 år sedan Sovjetunionen upplöstes,
men Ukrainas självständighet har ännu inte accepterats
av många ryssar - också en stor minoritet ryssar i
Ukraina. Rysslands president Dimitrij Medvedev skyller sin ukrainske
kollega Viktor Jusjtjenko för "rysk-fientlig" politik,
inklusive strävan efter Nato-medlemskap, illa bemötande
av ryska investerare och en historiebeskrivning som hävdar
att Sovjetunionen gjorde sig skyldig till folkmord på ukrainare
på 1930-talet. Det allt spändare förhållandet
kommer i en svår tid för Ukraina, som har drabbats
hårt av den globala krisen och som kämpar för
att realisera reformer som är villkor för Ukrainas mångmiljardlån,
Presidentvalet i januari närmar sig också. Viktor Jusjtjenko
har visat sig vara en så impopulär och ineffektiv ledare
att hans chanser att bli omvald är minimala.
Ryssland
2009-38 s 12
"Nu är det bekräftat: Putin vill bli president
igen"
Rysslands premiärminister och före detta president har
lagt korten på bordet. Putin utesluter inte att han blir
Rysslands president igen 2012. Han skulle i så fall kunna
styra Ryssland till 2024 eftersom presidentens ämbetsperiod
förlängdes 2008 till sex år. Detta avslöjade
han på ett möte förra fredagen med den så
kallade Waldaiklubben i Moskva. Men han kommer inte att konkurrera
med Medvedev.
Ukraina
2009-38 s 10-12
"Revolutionsidealen överlevde inte populism och korruption" hela artikeln
Intervju med Ukrainas president, Viktor Jusjtjenko, som ger sin
syn på de allt sämre relationerna med Moskva, det spända
läget på Krim, maktkampen mellan honom och Julia Timosjenko
och personerna som försökte förgifta honom. Jusjtjenko
tillbakavisar Medvedevs brev på alla punkter som en regelvidrig
inblandning. Allt är lögner och att Ukraina levererade
vapen till Georgien är helt enligt internationell rätt.
Det finns före detta fängelsekunder i parlamentet som
saknar en handlingskraftig majoritet. Premiärminister Timosjenko
förmår inte driva igenom vare sig budget eller andra
lagförslag. Ett annat problem är det ukrainska språket.
Många talar hellre ryska. Men ukrainskan måste bevaras.
Det krävs för att bevara kulturen och självständigheten.
USA
2009-38 s 13-14
"Sommaren när känslorna svalnade"
Om opinionsmätningar och presidenter. Efter åtta månader
i ämbetet, godkänns Barack Obamas sätt att sköta
jobbet bara av 51 % av väljarna. Mest positiva är svarta,
därefter spansktalande och asiater/övriga. Av vita republikaner
och så kallade "oberoende" är siffran 25-35
%. Medan bara 10 % av konservativa republikaner gillar hans jobb.
Det är de oberoende väljarna som överger Obama
fortast. Detta oroar demokraterna inför mellanårsvalen
som äger rum om 14 månader. De tänker på
mellanårsvalen 1994 när republikanerna stormade tillbaka
och återerövrade representanthuset. Orsaken var också
den gången Bill och Hillary Clintons misslyckade försök
att reformera hälsovården.
Kärnvapen
2009-38 s 14-18
"Att leva med bomben"
Nästa vecka, den 24 september, kommer president Barack Obama
att sammankalla 14 av världens ledare för ett speciellt
sammanträde i FNs säkerhetsråd i New York. Det
som ska avhandlas är frågan hur man befriar världen
från kärnvapen. Detta toppmöte är senaste
steget i den amerikanska administrationens kampanj för att
eliminera kärnvapen, en fråga som Obama betonade redan
i valkampanjen inför presidentvalet och som han inkluderade
på dagordningen formellt i ett tal i Prag i våras.
USAs försök att hindra Irans utveckling av kärnvapen
och att få Nordkorea att skrota sitt vapenprogram ingår
i denna kampanj.
Jonathan Tepperman, New York, framför i en lång artikel
i Newsweek sitt tvivel på att det bästa för att
undvika krig är att eliminera kärnvapen. Han menar att
utgångspunkten att atomvapen alltid är "det allvarligaste
hotet" är felaktig. Bomben gör oss säkrare
i stället. Men få politiker och strateger är beredda
att ens ta det under övervägande. Kärnvapen har
inte använts på snart 65 år och inget kärnvapenkrig
eller något krig alls har ägt rum mellan två
länder som har kärnvapen. Orsaken till detta är
att alla länder i grunden är rationella. "varför
slåss när man inte kan vinna och riskerar att förlora
allt?" Man kan säga att Tepperman bygger sin teori på
"kärnvapenfreden" och "avskräckningseffekten".
Det bästa exemplet på senare tid är Indien och
Pakistan som utkämpade tre blodiga krig efter självständigheten
och sedan skaffade kärnvapen. Sedan dess har länderna
inte utkämpat något regelrätt krig. Ledarna på
båda sidor tänker likadant som ryssar och amerikaner
1962 under Kubakrisen. Och varför ska man förmoda att
Kim Jong Il i Nordkorea och Mahmoud Ahmadinejad i Iran är
mer galna än Stalin och Mao Zedong på sin tid.
Libanon
2009-38 s 18-19
"Krångel är en konstant i libanesisk politik"
Den politiska krisen i Libanon fördjupades när den tilltänkte
presidenten Saad Hariri, som är ledare för Libanons
sunnimuslimska samhäller och som har USAs stöd, och
vars 14-mars-koalition av olika politiska partier besegrade en
Hizbollah-allians i valen den 7 juni, meddelade att han misslyckats
att bilda regering. Han lägger skulden på den av Iran
och Syrien stödda oppositionen, som ställde orimliga
krav. Shiamuslimska Hizbollah som har både en politisk organisation
och en milis och som stöds av Iran, har i många år
försökt få större politisk makt. Hariri och
många västerländska bedömare beskyller Syrien
för att ligga bakom mordet på hans far, före detta
premiärministern Rafik Hariri, vars död 2005 utreds
av en FN-tribunal.
Israel, Palestina
2009-38 s 20-21
"Hur länge orkar bosättarna spjärna emot?" hela artikeln
Som ett led i tvåstatslösningen har Israel lovat att
riva två dussin utposter de närmaste månaderna.
Många befarar att våld bryter ut när olagliga
bosättningar ska rivas. Men de allra flesta bosättare
respekterar staten och kommer att finna sig i regeringens direktiv
… om och när de kommer. Av de hundratusentals israeliska
bosättarna på Västbanken är det de som bor
i olagliga utposter som Havat Gilal som lever allra farligast.
Invånarna tror att det finns en gudomlig plan som kräver
att de håller fast vid denna mark. Bosättare tenderar
att tro att de är den judiska nationens moraliska hjärta.
Det finns 300 000 bosättare4 på Västbanken (och
ytterligare 200 000 israeliska judar bor i Östra Jerusalem).
Gruppen är långt ifrån enhetlig.
De 8000 bosättare som tvingades lämna Gazaremsan för
fyra år sedan betecknar evakueringen som "fördrivningen".
De flesta israeler ser evakueringen som en katastrof som bäddade
för Hamas maktövertagande och flera raketer mot israel.
Och de före detta bosättarna har farit illa.
2009-38 s 21
"Det är skillnad på bosättningar och bosättningar"
USA kräver att Israel måste stoppa byggandet på
Västbanken och riva de så kallade utposterna. Men det
finns olika typer av bosättningar när det gäller
historia, läge och invånarantal.
Nybyggnation: Privat och offentligt finansierade byggen fortsätter
på mark som palestinierna anser bör ingå i deras
stat.
Naturlig tillväxt: Israel hävdar att de måste
bygga för att vissa bosättningar växer snabbt därför
att familjerna får många barn.
Bosättningskluster ligger nära Israels gräns och
Israel planerar att behålla dem.
Palestinierna vill ha Östra Jerusalem till huvudstad i den
palestinska staten. Men Israel har byggt i området.
Det finns drygt ett hundra Utposter. De byggs utan bygglov och
hyser ultrareligiösa och nationalistiska bosättare.
Iran
2009-38 s 22-23
"Orkar oppositionen samla kraft igen?"
Ayatollorna håller Irans universitetsstudenter under sträng
uppsikt. I somras gick Irans studenter man ur huse för att
protestera mot misstänkt valfusk. Just nu ligger de lågt
i väntan på terminstarten. De iranska myndigheterna
fruktar en ny studentrevolt och förbereder motåtgärder.
Den så kallade baseej, en paramilitär organisation
syns åter på gatorna. De förmodas också
kvoteras in på vissa kurser. Även professor riskerar
att rensas bort misstänkta för "oislamska"
tendenser. Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, klagade
i slutet av augusti på att samhällsvetenskapliga studier
"föder tvivel och osäkerhet" och kan leda
till "att man mister tron på religionen och Gud".
Afghanistan
2009-38 s 23-24
"Europa vill prata med Afghanistan"
Frankrikes, Storbritanniens och Tysklands ledare vill ha en internationell
konferens på hög nivå om Afghanistan. De tycker
att det är dags att "utvärdera insatserna …
och specificera kommande utmaningar". I ett brev till FNs
generalsekreterare Ban Ki-moon skriver de att de vill att konferensen
arrangeras i FNs och den afghanska regeringens regi med avsikt
att på sikt överlåta hela ansvaret på afghanerna
själva. Mötet ska äga rum före årets
slut och "så fort som möjligt efter det att den
nya afghanska regeringen har installerats". USAs utrikesminister
säger sig gärna delta i konferensen. En internationell
kommission utreder anklagelser för valfusk, främst mot
den sittande presidenten Karzais läger, och det kan dröja
flera månader innan valresultatet bekräftas. Brevet
speglar en växande oro i Europa för att det internationella
fredsarbetet i Afghanistan hamnar på villovägar. Motståndet
mot medverkan i kriget i Afghanistan är starkast i Storbritannien
och i Tyskland underblåses motståndet mot engagemanget
i Afghanistan av ett flyganfall i förra veckan som hade initierats
av tyska soldater och som dödade många civila.
Sydafrika, Sport
2009-38 s 24-25
"Sydafrikas stora ögonblick närmar sig"
Det är högst osäkert om Sydafrika, som arrangerar
fotbolls-VM 2010, kommer att ha tillräckligt med hotellrum
att erbjuda alla fotbollsentusiaster från hela världen,
som väntas invadera landet. Fifa anser att 9000 hotellrum
kommer att saknas. 35 nya hotell är under uppbyggnad och
logi har bokats i grannländerna, bland annat Mauritius. De
som bor där kommer att tvingas resa i 17 timmar för
varje match de vill se. Priserna på hotell och pensionat
har redan stigit mångdubbelt. Ett annat bekymmer är
brottsligheten och den personliga säkerheten. I genomsnitt
mördas 50 människor per dag i Sydafrika där antalet
inbrott och väpnade rån ökade markant förra
året.
VM i fotboll har också väckt farhågor om att
tusentals flickor och kvinnor kommer att exporteras till Sydafrika
för prostitution. En del aktivister vill att man ska legalisera
prostitutionen i syfte att marginalisera kriminella, skydda sexarbetarna
och minska risken för HIV- och aidssmitta.
2009-38 s 26
"Kommunistledaren kör BMW"
Blade Nzimandes tjänstebil, som kostade motsvarande en miljon
kronor och betalades av staten, har väckt besvikelse hos
väljare, som röstade på en politiker som lovade
att bekämpa penningbegär och kapitalism. I ett tal på
Nelson Mandela dagen uppmanade han sina landsmän att hålla
fast vid jämlikhetens och solidaritetens ideal. Men han köper
en BWV för en miljon med skattepengar. Den nya regeringens
extravaganta vanor är pinsamma för president Jacob Zuma
som tillträdde i maj i år. Många regeringsledamöter
har köpt egna bilar för miljoner. Oppositionen kallar
fallet för "Cargate".
Kina, Ekonomi
2009-38 s 27-28
"Snälla kineser, sluta spara!"
I takt med att den globala finanskrisen ebbar ut börjar företagsledare
och politiker världen runt att fundera på hur normaltillståndet
kommer att se ut i världsekonomin efter krisen. Vilka länder
blir tillväxtmotorer? Var öppnar sig nya affärsmöjligheter?
Och vad händer med obalanserna i den globala handeln och
det globala sparandet? Konsumtionen svarar idag för 60 %
av världens sammanlagda BNP. I Kina räknar man med att
det till 2015 uppstår en miljard nya konsumenter som blir
medelklass med en enorm total köpkraft. Hur snabbt detta
går och vilken roll asiaters tendens till att spara kommer
att förändras är en avgörande faktor i prognosen
för världsekonomin efter krisen. Redan i dag är
Kina världens femte största konsumentmarknad efter USA,
Japan, Storbritannien och Tyskland. Kina har den lägsta konsumtionen
i förhållande till BNP av alla stora ekonomier.
Samhälle
2009-38 s 29-31
"Barnen, det dyrbaraste och det dyraste vi har"
Generösa anslag till barns och ungdomars välbefinnande
får inte alltid eftersträvade effekter. En rapport
från OECD skiljer sig från en annan av UNICEF, som
2007 väckte stor uppmärksamhet med påståendet
att barn i Storbritannien far illa. UNICEFS undersökning
byggde på frågor till barnen själva medan den
nya undersökningen lägger större vikt vid konkreta
faktorer som vaccinationer och testresultat. Man använde
sig av 21 index som förenades i sex kategorier: riskfyllt
uppträdande, bostad och miljö, utbildningskvalitet,
hälsa och säkerhet samt skollivets kvalitet. Sedan rangordnade
de länderna sex gånger. De fann att en del pengar som
satsas på barn fungerar bra, men många anslag borde
slopas eller förbättras. De nordiska länderna gör
i allmänhet bättre än andra (särskilt Amerika).
Statliga utgifter per barn varierar stort, liksom resultaten,
men korrelationen mellan utgifter och resultat är svag. Det
finns också stora skillnader på hur mycket staterna
spenderar totalt per barn. Vanligast är 0,5 till 1,2 miljoner
kr per barn. Rapporten antyder att mer pengar inte nödvändigtvis
gör saker och ting bättre.
Undersökningen: "Doing
better for Children" av Simon Chapple och Dominic Richardson,
OECD 2009.
Artikeln från The Economist: "The
nanny state".
