Tempus 2009 v 24

Tidskriften

tidigare veckor: 2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26  27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2008: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24  25 26 27 28  29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 2009: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20  21 22 23

EU
2009-24 s 3-5
"Krisen åskådliggör motsättningarna i EU"  hela artikeln
EU är ett experiment utöver det vanliga när det gäller delad suveränitet. Unionen bildar en fredszon, som numera sträcker sig från Storbritannien till Balkan. De 27 medlemsländerna är världens största ekonomiska block. Unionen inkluderar 491 miljoner människor i en integrerad marknad som producerar nästan en tredjedel mer än Amerikas förenta stater. Men krisen verkar slå hårdare mot Europa än USA och förväntas pågå längre. I dåliga tider är det lätt att nationell politik tar över gemensamma intressen i EU. Solidariteten, en av grundpelarna i EU, sviktar även i relationerna mellan öst och väst. Bara 43 % av européerna röstade i parlamentsvalet, vilket var ett rekordlågt valdeltagande. För framtidens skull är det viktigaste att Lissabonfördraget snarast träder i kraft.

2009-24 s 5-6
"Extremhögern gick framåt i EU-valet"
En av sensationerna i EU-valet var att det anti-romska extremistpartiet Jobbok i Ungern lade beslag på tre platser i EU-parlamentet. I Ungerns grannland erövrade Slovakiska Nationalpartiet sin första plats. Och med Brittiska Nationalpartiets (BNP) inträde i parlamentet gjorde den nyfascistiska falangen ett bra val även om den franska Nationella Fronten förlorade fyra av sina sju platser. Italienska Lega Nord fördubblade sitt väljarstöd liksom den österrikiska extremhögern. Den populistiska högern skulle kunna bilda ett EU-parti. En enad högerkärna skulle kunna samla minst 25 företrädare från nio länder. Kravet är minst 15 parlamentariker från minst sju EU-länder. Fördelarna med detta är att de då kan få partibidrag, kontor, talartid, utskottsplatser och andra förmåner.
Populisternas problem är att de inte tycker om populister från andra EU-länder och därför har svårt att samarbeta.

2009-24 s 5
"De konservativa vill ha kvar Barroso"
Efter högerns framgångar i EU-valet gör de konservativa anspråk på att bestämma i Bryssel. De vill snarast nominera José Manuel Barroso till ytterligare en period som ordförande i EU-kommissionen. Den konservativa gruppen i parlamentet stärkte sin ställning och den socialdemokratiska försvagades. Högerpopulister och EU-skeptiker kunde också räkna sig till vinnarna.

Ukraina
2009-24 s 6
"De bråkar jämt i Ukraina"  hela artikeln
Premiärminister Julia Timosjenko hade hoppats att kunna bilda en bred koalition för att angripa den ekonomiska krisen som har slagit hårt mot Ukraina. Hon beskyller oppositionsledaren i parlamentet, Viktor Janukovitj, för att ha förrått henne då han lämnade förhandlingarna utan förvarning. Ukraina har varit instabilt ända sedan den orangea revolutionen 2004 förde en västinriktad regering till makten. I nästa presidentval kommer de tre politiska ledarna åter ställa upp, förutom Julia Timosjenko och Viktor Janukovitj också den sittande presidenten Jusjtjenko.

Libanon
2009-24 s 8-9
"De västvänliga partierna segrade i Libanon"
En USA-stödd allians lyckades behålla kontrollen över det libanesiska parlamentet i söndagens val, som av många beskrevs som en kraftmätning mellan Teheran och Washington om inflytandet i Mellanöstern. Den så kallade 14-mars-koaltionen behöll majoriteten i parlamentet vilket var ett betydelsefullt och oväntat nederlag för Hizbollah och dess allierade, Iran och Syrien. 14-mars-koaltionen består främst av sunnimuslimska Framtidsrörelsen med Saad Hariri i spetsen, kristna och druser och de får nu minst 67 av parlamentets 128 platser. På andra sidan finns 8-mars-koaltionen vars två huvudgrupperingar är Hizbollah och general Aouns kristna parti, Fria patriotiska rörelsen. Trots nederlaget fortsätter Hizbollah, som är en politisk, social och militär, shiamuslimsk organisation med amerikansk terrorstämpel att vara en av Libanons mäktiga politiska krafter.

Iran
2009-24 s 9-11
"Ohelig allians utmanar Ahmadinejad"
Reformvänner och konservativa, som tidigare var rivaler, har bildat en ohelig allians i försöket att avsätta den sittande presidenten som misstänks för att föra landet till ruinens brant med sin populistiska ekonomi och utmanade hållning gentemot västmakterna. De fruktar att landet kommer att isoleras ännu mer, att medelklassen försvagas och mer makt till militären och Revolutionsgardet.
Alliansen stödjer Mir Hossein Moussavi som anses ha störst chans att utmana Ahmadinejad i fredagens presidentval. Den statligt kontrollerade televisionen har gått med på en rad direktsända debatter och det mäktiga Väktarrådet avvisade ett valtekniskt förslag från Ahmadinejad, som ansågs vara ett försök till fusk.
Ahmadinejad anklagar den före detta presidenten Rafsanjani för att vara hjärnan bakom offensiven mot honom. Ahmadinejad besegrade honom i presidentvalet 2005.

2009-24 s 11
"Ord och inga visor i den iranska kampanjen"
Iran väljer president på fredag denna vecka. Den sittande presidentens farligaste motståndare har själv varit politisk ledare under revolutionens barndom. Men han har med tiden förvandlats från brinnande revolutionär till resultatinriktad pragmatiker. Mir Hossein Moussavi betraktas som en världslig intellektuell som inte bryr sig om makt men anser att dålig ekonomi och internationell isolering kräver att någon förändrar landets situation drastiskt.

Indien
2009-24 s 12-16
"Den lugne revolutionären"
En revolution är på gång i Indien. Mannen som leder revolutionen är varken en brinnande ideolog eller en gevärssvingande rebell. Han är ättling till en av världens mest kända politiska familjer. Rahul Gandhi är i praktiken i färd med att vända upp och ned på just det system, som bäddar för hans makt. Hans taktik är revolutionerande. Han insisterar på gräsrötternas engagemang, knyter starka band till den indiska landsbygden och försöker samtidigt demokratisera det hierarkiska kongresspartiet. Rahuls framgång kommer att bero på hur skickligt han kan undvika övermodets fällor, något som många av partiets ledare har misslyckats med.

Pakistan
2009-24 s 16-17
"Det talibanska gästspelet är slut"  hela artikeln
När talibanerna visade sitt rätta ansikte förlorade folkets stöd. De har visat att det bara är makten över folket de vill ha och de skyr inga medel för att ta den, som offentliga piskningar, amputationer och bränna ner skolor och andra byggnader. Efter de senaste månadernas bilder i TV av talibanernas grymheter, brutna löften och självmordsbomber verkar det som om pakistanierna en gång för alla har vänt sig mot talibanerna. Det växande stödet för kriget mot talibanerna kan vara en viktig vändpunkt för Pakistan, där de tidigare interna motsättningarna äventyrade statens existens. Vad staten nu snabbt måste göra är att döda eller ta fast talibanerna, erbjuda omedelbar hjälp till cirka tre miljoner internflyktingar och etablera fungerande myndigheter i stora områden som länge har ignorerats av staten. Och framför allt komma tillrätta med den enorma korruptionen. Mer än tre fjärdedelar av de 543 miljoner dollar som FN har begärt för att hantera flyktingsituationen försvunnit på vägen, förskingrats helt enkelt.

Kina, Hongkong
2009-24 s 18
"Måtte det inte vara sista gången!"
Hongkong är Kinas rikaste och friaste stad. Där får man demonstrera, rösta och diskutera politik öppet. Men etablissemanget gör inget för att värna om och förstärka fri- och rättigheterna. Eliten i Hongkong prioriterar alltid affärerna och är lojal med Kina. Gradvis kan Hongkongs befolkning komma att förlora sina speciella fri- och rättigheter. Den kollektiva ångesten vaknade i mars då det blev känt att den kinesiska regeringen godkänt en plan för att göra Shanghai till ett globalt finans- och handelscenter till 2020. Hongkong fruktar att få en mindre betydelse.

Eritrea
2009-24 s 18-19
"Från förnyare till Paria"
En regim som förtrycker sina medborgare hemma och blandar sig i andra länders angelägenheter ställs i skamvrån i Afrika. På 1990-talet hyllade den amerikanske presidenten Bill Clinton Eritreas president Issaias Afwerki som en av "Afrikas nya ledare" efter det att den långa frihetskampen från Etiopien hade lett till självständighet. Sedan dess har mycket förändrats. I dag skyr inte Eritreas kritiker orden utan säger att landet blivit en paria i klass med Nordkorea. Enpartistaten Eritrea fängslar och till och med dödar medborgare som tänker fritt. Landet exporterar instabilitet genom att stödja rebeller i Tchad, Etiopien, Sudan samt i Somalia. Afrikanska Unionen (AU) har bett FN att införa hårda sanktioner mot Eritrea som är en av unionens medlemsländer.
Läs originalartikeln i The Economist eller eller läs den här.
Läs mer om Eritreas nutidshistoria.

Zimbabwe
2009-24 s 19
"Mugabe står i vägen för Zimbabwes bästa"
De rika givarländerna litar inte på att pengarna hamnar rätt så länge som Mugabe sitter kvar som president. Zimbabwes premiärminister, Morgan Tsvangirai, gjorde i veckan sitt första officiella besök i Washington med uppdrag att locka investeringar till sitt ruinerade land. Men med Mugabe kvar vid makten tvekar misstrogna givare även om Tsvangirai understryker att pengar är livsviktiga för att det kollapsade landet ska utvecklas demokratiskt. Mugabes parti har fortfarande den övergripande kontrollen över säkerhetsstyrkorna och rättsväsendet.

Hjälporganisationer
2009-24 s 20-21
"Världens synder"
Amnestys senaste rapport om de mänskliga och medborgerliga rättigheternas tillstånd i världen, "The State of the World's Human Rights" är en hårresande berättelse om tortyr, statlig terror, förtryck mot yttrandefriheten och författningsvidriga processer under regimer med skiftande ideologier.
Amnesty verkar ofta dela plattform med kapitalismens och globaliseringens motståndare men i den senaste rapporten drar sig inte Amnesty för att kritisera regimer som använder den revolutionära socialismens retorik eller rasar mot imperialismen. Där finns kritik mot de kinesiska myndigheterna och mot övergreppen i Iran som använder straff som piskning och amputation och där kvinnors rättigheter åter kringskurits ofta i religionens namn.

Nordkorea
2009-24 s 22
"Oväntat hårt straff"
Laura Ling och Eurna Lee som arbetade för TV-kanalen Current TV dömdes för ett "allvarligt brott" mot nationen och för att ha tagit sig in i Nordkorea utan tillstånd. Rättegången hölls bakom stängda dörrar och inga utländska observatörer tilläts närvara. De två journalisterna greps då de gjorde ett program om kvinnohandeln i regionen.

Gabon
2009-24 s 22
"Bongo leder inte Gabon längre"
President Omar Bongo, Afrikas mest långlivade autokrat, dog i måndags i Spanien vid 73 års ålder. Han hade då styrt sitt lilla västafrikanska land, Gabon, i 41 år. Han blev mycket rik på sin post, där han fungerade som Frankrikes ställföreträdare i regionen. Oljeboomen gjorde det möjligt för honom och hans familj att leva extravagant utan att intäkterna kom hans undersåtar tillgodo. Bongo förtryckte dissidenter, opposition och medier.

Somalia
2009-24 s 22
"Ryktet om min död…"
Shejk Hassan Dahir Aweys, ledare för den militanta gruppen Hizbul Islam, höll häromdagen en presskonferens för att dementera ryktena om att han var död. Rivaliserande moderata islamister hade meddelat att Aweys var allvarligt sårad eller hade dödats i striderna i Wabho i centrala Somalia. Aweys svor på att fortsätta kampen om herraväldet i Somalia.

Australien
2009-24 s 23-25
"Australien drog öronen åt sig"
Kinesiska företag sneglar med stor aptit på Australiens rikliga mineraltillgångar. Australiens gruvor behöver pengar, men är det riskfritt att sälja till Kina? Grunden för Australiens välstånd är järnmalm och bauxit, koppar och kol, nickel, guld och uran - en stor medfödd mineralskatt. Kinas aptit på stål får landet att svälja halva den australiska järnmalmsexporten och Kinas textilfabriker köper mer än hälften av den australiska ullen. Kina vill nu köpa in sig i gruvindustrin för 22 miljarder dollar. Kinesernas anbud på andelar i tre australiska gruvbolag - Forteque Metals, Oz Metals och Rio Tinto Ltd - har väckt stor uppmärksamhet i omvärlden och är politiskt mycket känslig i Australien.

Handel & Näringsliv
2009-24 s 25-29
"Jätten GM föll med ett brak"
General Motors konkurs är bara ett kapitel i en lång historia om vanstyre och gradvis förfall. GMs ansökan om konkursskydd den 1 juni kom som en skräll. Fram till 2008 var GM världens största biltillverkare och sysselsatte 234 500 människor varav 91 000 i USA, och 11 500 underleverantörer. Nu var tillgångarna värda 82,2 miljarder dollar medan skulderna uppgick till nästa det dubbla. Sjunkande huspriser gjorde att många amerikaner sköt upp inköpet av ny bil och ovanpå detta fördubblades nästan bensinpriset. Efterfrågan på stora pickups och SUV minskade kraftigt.

2009-24 s 29
"Skulle Konfucius ha kört Hummer?"
Sichuan Tengzhongs beslut att köpa Hummer av General Motors förbryllar många. Den bensinslukande bilen är antingen en drömbil eller en pinsamhet - det beror på vem man frågar. För nyrika kineser är Hummer en statuspryl medan andra ser köpet som ett dåligt omen, symbolen för amerikanska överdrifter innan snabbt ökande bensinpriser och fastighetsmarknadernas kollaps fick amerikanerna med ödmjuka.

Media
2009-24 s 30-31
"Gratistidningarna kämpar i motvind"  hela artikeln
Ännu en bubbla har spruckit. Nu handlar det inte om it-aktier eller osäkra fordringar utan om ett helt annat slags papper, gratistidningarna.
Allt började i Stockholm 1995 med dagstidningen Metro. Sedan spreds gratistidningarna till städer runt om i världen. Sedan den ekonomiska krisen förvärrades i höstas har emellertid gratistidningarnas upplaga dalat betänkligt. Tidningarna är helt beroende av annonser och bara under senaste månaderna har intäkterna minskat med mer än en tredjedel. Annonsörerna föredrar att köpa plats i den största tidningen och därför har mindre konkurrerande tidningar det extra svårt nu.