Tempus
|
|
Tidskriften
|
2013 01-02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 |
Sport,
Annat
2014-24 s 4
"Har jag… har jag… vill jag ha!"
Att samla idolbilder är ingen lek! För att få
den idolbild man önskat krävs strategi och kunskap i
sannolikhetslära.
Den italienska firman Panini har producerat album med VM-idolkort
sedan Mexiko VM 1970. I årets version ska 640 idolbilder
samlas in.
Man börjar med att köpa albumet och får samtidigt
några förpackningar om fem bilder i varje. Det gäller
sedan att köpa nya förpackningar och hoppas att finna
någon bild som passar i någon av de 640 tomma rutorna.
Eller att byta med eller köpa av andra samlare. Totalt produceras
6000 olika idolbilder.
Brasilien
2014-24
s 5-7
"Dilma Rousseffs försvarstal"
Brasiliens president är hårt ansatt av många
som kritiserar henne för att ha slösat miljarder på
halvdanna bygg projekt inför fotbolls-VM men försummat
fattigdomen och de investeringar som Brasilien verkligen behöver.
Kanske är det ett motdrag, ett sätt att vinna sympati,
men nu pratar hon - den tidigare gerillasoldaten - offentligt
om sin tid som politisk fånge.
Avspark för årets VM den 12 juni närmar sig och
Rousseff brottas med en våg av strejker, en trög ekonomi
och ett presidentval mot rivaler som blir allt populärare.
Opinionsundersökningar visar att två tredjedelar tycker
att Brasiliens ekonomi är i dåligt skick, och att 61
% menar att värdskapet för fotbolls-VM är en dålig
idé. Den dystra stämningen har förvärrats
av skandaler i Brasiliens nationella oljebolag Petrobras och att
tillväxten i ekonomin är nästan noll.
Spanien,
Monarki
2014-24 s 8-9
"Ny kung eller ingen kung alls?"
Kung Juan Carlos abdikation har satt fart på kritiken mot
kungahuset. Efter nästan fyra decennier med demokrati i Spanien
bestämde sig kung Carlos att abdikera (avgå) från
kungatronen till förmån för sin son Felipe, 46
år. Genast började spanjorerna fråga sig om man
verkligen behöver en monarki. En nagel i ögat är
att kungen fortsatt leva "kungligt" medan spanjorerna
plågats av den värsta ekonomiska situationen på
flera generationer.
Bland dem som stöder en folkomröstning om republik finns
Podemos, ett nytt populistiskt parti som vann nästan åtta
% i den spanska omröstningen i förra månadens
val till Europaparlamentet.
Grekland
2014-24
s 10-12
"Nynazisterna hotar Grekland som nation"
En artikel av Torsten Rönnerstrand, samhällsvetare och
docent i litteraturvetenskap.
Den redan förut märkbara sprickan mellan fastlandet
och öarna har kraftigt utvidgats. I en inte alltför
avlägsen framtid skulle detta kunna utgöra ett hot mot
landets enhet. Om nazisterna i Gyllene Gryning gör verklighet
av sitt hot att starta ett inbördeskrig skulle öarna
kunna gå sin egen väg. Vänstern har sina starkaste
fästen på öarna. Inte minst kommunistpartiet KKE.
I valet till EU-parlamentet blev vinnarna vänsteralliansen
SYRIZA med 27 % och nynazistiska Gyllene Gryning med 9,5 %. Förlorarna
är den omaka koalitionen mellan högerpartiet Ny Demokrati
och socialdemokraterna som styrt Grekland sedan 2012.
Ryssland
2014-24
s 14-17
"Hur Ryssland vinner propagandakriget"
Med hjälp av nyhetstjänster som RT och Ruptly försöker
Kreml omforma världens syn på Ryssland. Och man har
varit mycket framgångsrik: Vladimir Putin har vunnit propagandakriget
mot Ukraina och västvärlden är splittrad.
Kreml investerar cirka 100 miljoner euro per år i ryska
medier utomlands i syfte att påverka den allmänna opinionen
i väst. Testar bland annat hur den allmänna opinionen
i USA och Europa kan manipuleras via internet och sociala nätverk.
Putins största propagandaframgång är att majoriteten
av ryssarna nu tror att Kiev styrs av fascister. Kreml har lyckats
röra upp känslor som är djupt rotade i den ryska
folksjälen. Längtan efter ett imperium, en känsla
av anti-amerikanism och stolthet över Rysslands seger över
Hitlers Tyskland. I slutändan var det annekteringen av Krim
som tystade Putins kritiker i Ryssland. Nu vill 86 % återvälja
honom!
Ryssland,
Ukraina, Kaukasus
2014-24 s 18-19
"Nya fiender och gamla problem"
Ukrainakonflikten leder Moskvas uppmärksamhet bort från
norra Kaukasus. För regionens invånare medför
dessa vissa fördelar, bland annat Ryssland förfogar
över färre militära resurser att lägga på
Kaukasus. Och det är inte längre Kaukasus islamister
som är Rysslands huvudfiende utan fascisterna från
västra Ukraina.
Svårigheten för Putin är dock de uppenbara parallellerna
mellan kraven från proryska separatister i Ukraina och kraven
från antityska separatister i Ryssland. Etniska minoriteter
i Ryssland behandlas helt annorlunda detta visar inte minst det
tjetjenska exemplet.
I den lilla delrepubliken Ingusjien höjdes nyligen, men hänvisning
till Krim, krav på en folkomröstning om självständighet.
Representanter för de nordkaukasiska tjerkesserna kräver
efter att den blodiga konflikten i Syrien utbrutit att får
ta emot tjerkessiska flyktingar därifrån. Det vill
Kreml inte höra talas om.
I norra Kaukasus, Rysslands multietniska oroshärd sedan mer
än två århundraden, kommer spänningarna
mellan jätterikets identitet som nation och som imperium
att urladdas allra starkast.
Indien
2014-24
s 20-22
"Indiens andra självständighet"
Det indiska parlamentsvalet innebär slutet för dynastin
Nehru-Gandhi. Som dominerat och vanskött Indien sedan dess
självständighet 1947. Ett förödande nederlag.
Många ser valutgången som en chans för Indien
att äntligen bryta sig ur den socialistiska slentrian och
institutionaliserade korruption och ineffektivitet som kongresspartiet
dömt landet till under mer än sex årtionden. Men
lika viktigt är att det som trovärdigt alternativ till
det styrande hindunationalistiska partiet BJP utformas ett kongressparti
(INC) som slutgiltigt befriar sig från Nehru-Gandhi-statens
barlast.
Det är länge sedan dynastins grundlades 1947, efter
självständigheten, av landets förste premiärminister
Jawaharlal Nehru, som fram till sin död 1964. Han uppnådde
en anmärkningsvärd stabilitet men två olyckliga
omständigheter belastade hans långa regeringstid. Hans
ekonomiska politik och ambition att industrialisera Indien med
Sovjetunionen som förebild var en katastrof och som grundare
av den afro-asiatisk rörelsen gjorde han en totalt felaktig
bedömning av det jättelika Kina vilket ledde till ett
besvärande nederlag för Indien i gränskriget 1962.
Han följdes av sin dotter Indira Nehru, gift med journalisten
Feroze Gandhi, som blev landets förste kvinnliga regeringschef.
Hon mördades av sikhiska extremister 1984.
Den äldste sonen Rajiv Gandhi tog över posten som regeringschef
efter sin mor. Upplevde Kongresspartiets valnederlag 1989 och
mördades under valkampanjen 1991.
Rajivs son, Rahul Gandhi, född 1970, är vice ordförande
för Kongresspartiet, hans syster Priyanka, född 1972.
Pakistan
2014-24
s 23-24
"Öster om Edgware"
Arresteringen i England kar orsaka problem i Karachi.
De flesta pakistanska politiker som blir avsatta flyr till England,
men återvänder när faran är över. Det
gjorde till exempel Benazir Bhutto och Nawaz Sharif.
Men det har inte Altaf Hussain gjort, grundaren och ledaren av
MQM, Muttahida Qaumi Movement. Rörelsen har bland annat anklagats
för mord och för att kontrollera Pakistans kriminella
ekonomi, men haft stor politisk makt i Pakistan. Altaf Hussain
har hittils visat stor skicklighet vad gäller att styra MQM
och dess olagliga väpnade gren, en grupp ligister och mördare
som dominerar Karachis omfattande kriminella ekonomi och därmed
hela Karachi från den praktfulla förorten Edgware i
London. Karachi är ett mycket lönsamt affärsimperium.
MQMs ledande position i Karachi nilar på en hängiven
supporterbas som består av Mohajirs - de urdu-talande muslimska
invandrarna och deras ättlingar. De flyttade till staden
från Indien vid delningen 1947.
När den engelska polisen gjorde en razzia mot Altaf Hussains
hem och kontor i början av månaden hittade de buntar
med kontanter - men den arrestering som följde kan orsaka
ökad oro i det politiskt skakiga Pakistan. Ett våldsamt
gatukrig är det sista Karachi behöver. Landets ekonomi
är redan plågad av politiska mord, ökande gatukriminalitet
och talibanisering av pashtunska stadsdelar.
Indien
2014-24
s 25-26
"En polariserad outsider ska revolutionera indisk politik"
Nu måste Narendra Modi uppfylla förväntningarna
efter valkampanjen.
Narendra Modi är annorlunda - det vill säga annorlunda
än andra indiska ledare. Mannen som ska bli premiärminister
i världens största demokrati nu när hans hindunationalistiska
parti BJP vunnit valet, är inte som sin milda, urbana, engelsk-utbildade
föregångare från Kongresspartiet. Den kraftigt
byggda och stridlystna Modi från den relativt ödmjuka
Ghanchi-kasten liknar inte heller den gentlemannamässige
brahminen Atal Behari Vajpayee, den enda tidigare BJP ledaren
som besuttit premiärministerbostaden på Race Course
Road 7 i New Delhi.
För sina fiender är Modi den muslimhatande hindu-fundamentalisten,
för anhängarna är Modi den beslutsamme ledaren
som ordnat 24 timmars elförjning, bilfabriker och bra vägar
i Gujarat.
Kommentatorer i Indien och utomlands ser Modi som en potentiellt
auktoritär chef av östasiatiskt snitt - ett indiskt
svar på Singapores Lee Kuan Yew eller efterkrigsledarna
i Sydkorea, Taiwan och Kina.
Egypten
2014-24
s 27
"Sexuella trakasserier kriminaliseras"
I Egypten har man för första gången tagit ett
beslut om att kriminalisera sexuella trakasserier. Egyptens avgående
president, Adly Mansour, har släppt ett dekret som jämställer
sexuella trakasserier med brott som bestraffas med sex månaders
fängelse och böter upp till 3000 egyptiska pund. Lagen
är mycket efterlängtad i Egypten där 99,3 % av
kvinnorna upplevt att de blivit sexuellt trakasserade. Frågan
är hur verkningsfull lagen blir. Polisen tenderar att i högre
utsträckning lita på förövarnas vittnesbörd
än offrens. Och Egyptens är ett samhälle där
många inte betraktar sexuella trakasserier som ett brott
över huvud taget.
Syrien
2014-24
s 28-29
"Därför styr fortfarande Bashar al-Assad"
Rivaliteten mellan rebellgrupperna hjälper al-Assad nu, men
på sikt kan den vara farlig för honom. Rebellerna har
tvingats öppna en andra front mot den mest extrema av jihadist-grupperna:
Islamiska staten i Irak och Stor-Syrien (ISIS) som har det största
antalet utländska soldater. Även Jabhat al-Nusra, al-Qaidas
främsta partner i Syrien har kämpat mot ISIS.
Genom att med 89 % av rösterna vinna en tredje sjuårsperiod
hoppas al-Assad att valet som bara inbegrep halva det befolkade
territoriet, som hans styrkor mer eller mindre kontrollerar, kommer
att ge hans regim frisk legitimitet. Men ännu mer visade
det att han hållit stånd militärt och kanske
till och med börjat slå tillbaka rebellerna. Detta
mycket tack vare Hizbollah, den libanesiska shiamuslimska milisen,
diverse legosoldater och en iransk-tränad parallell armé.
Regimens styrkor är beroende av utländskt stöd
- främst från Iran och Ryssland - och brutal taktik
som användning av gas och bomber mot civila.
Många syrianer vill att kriget upphör till vilket pris
som helst. Men det är fortfarande Assad som styr landet.
Forskning
2014-24
s 30
"Eva är farligare än Adam?"
Kvinnliga orkaner dödar fler än de manliga. Detta påstår
Kiju Jung vid University of Illinois. Anledningen har ingenting
med själva stormarna att göra utan hur folk reagerar
inför en storm. Det är för kategorin storskadestormar
som namnen har betydelse.
Stormar som ges manliga namn fruktas mest. Kanske borde myndigheterna
skapa ett nytt namnssystem.
