Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ELISABETH ROSENTHAL
Civitavecchia, Italien
I en tid när världens ledande klimatexperter är
eniga om att koldioxidutsläppen måste reduceras mycket
snabbt för att stoppa den globala uppvärmningen är
Italiens största elproducent, Enel, i färd med att konvertera
sitt stora kraftverk i Civitavecchia från olja till kol,
som anses vara jordens smutsigaste energikälla.
De kommande fem åren ökar Italiens beroende av kol
från 14 procent till 33. Halva Enels energiproduktion kommer
att baseras på kol.
En farlig kurs
Italien är inte ensamt om att ta kolet till nåders
igen. Växande efterfrågan, rekordhöga olje- och
gaspriser, oro för att energisäkerheten hotas och aversion
mot kärnkraft leder till att europeiska länder kommer
att sätta ett femtiotal koleldade kraftverk i drift de kommande
fem åren. Anläggningarna beräknas kunna operera
i ungefär femtio år.
I USA blir det inte så många nya kolkraftverk, vilket
delvis beror på att det har blivit mycket svårare
att få tillstånd där och delvis på att
kärnkraften fortfarande är ett alternativ. Av 151 föreslagna
kolkraftverk i början av 2007 hade fler än 60 underkänts
vid årets slut. Många av dem stoppades av delstatsregeringar,
och dussintals andra körde fast i rättsprocesser.
De snabbt växande ekonomierna i Kina och Indien, där
kol fortfarande är en viktig energikälla för drygt
två miljarder människor, betraktas visserligen som
stora utmaningar i arbetet att minska världens koldioxidutsläpp,
men när det miljömedvetna Europa återgår
till kolet möter det starka protester från miljöaktivister,
som varnar för att världen slår in på en
farlig kurs, som gör det omöjligt att stoppa den globala
uppvärmningen.
Miljöaktivister förfäras över nya investeringar
i kolkraft. Kolet associeras ofta med den sortens sotiga fabriker,
som förekommer i Dickens romaner, och för bara tio år
sedan trodde man att kolet var på väg att försvinna
som energikälla.
Det har förekommit protester mot anläggningen i Civitavecchia,
mot ett nytt kolkraftverk i Tyskland, mot ett tjeckiskt kraftverk
och mot en ny anläggning i Kingsnorth i Kent i Storbritannien,
där man just nu bygger det första nya kolkraftverket
på tio år.
Kolets fördelar
De europeiska energibolagen framhåller att de nya kolkraftverken
är rena. Men kritikerna hävdar att ”rent kol”
är en önskedröm. Kolkraftverkens utsläpp förstärker
bevisligen den globala uppvärmningen.
”Det är fel att satsa på kol. Med tanke på
att vi vet vad som måste göras för att stabilisera
klimatet är investeringar i kolkraft detsamma som att kasta
sig in i ett krig utan några planer för hur det ska
genomföras trots att det finns information att bygga på”,
varnar klimatforskaren James E Hansen vid NASA. ”Vi bör
stoppa nya kolkraftsanläggningar och fasa ut existerande
kolkraftverk under tio till tjugo år”, säger han.
Enel och många andra energibolag säger att de inte
har något val och måste bygga kolkraftverk för
att ersätta gamla kraftverk, framför allt i länder
som Italien och Tyskland, där det är förbjudet
att bygga kärnkraftverk. Energikostnaderna har ökat
med 151 procent sedan 1996, och italienarna har de högsta
elpriserna i Europa.
När det gäller pris och energisäkerhet har kolet
många fördelar, hävdar dess förespråkare.
Koltillgångarna räcker i ytterligare 200 år jämfört
med olja och gas, som sinar om ett femtiotal år. Kol är
relativt billigt jämfört med olja och naturgas, trots
att kolpriset har trefaldigats på några år.
Ännu viktigare är att ett hundratal länder exporterar
kol – det finns ingen kolkartell – och det finns därför
stort utrymme för prisförhandlingar.
”För att kunna undvika olja, som bara blir dyrare och
dyrare, planerar vi att konvertera alla oljekraftverk till rena
kolkraftverk”, säger Fianfilippo Mancini, hos Enel.
”Detta blir Europas renaste kolkraftverk. Vi hoppas kunna
bevisa att det är möjligt att producera kol på
ett hållbart och miljövänligt sätt”,
tillägger Mancini.
Rent kol finns inte
”Rent kol” är ett begrepp som myntades för
flera decennier sedan. Det refererar till försöken att
reducera lokala föroreningar. Med nya tekniker kan moderna
kolkraftverk minska mängden sotpartiklar i luften sam reducera
utsläppen av gaser som svaveldioxid och kväveoxid. Tekniken
har emellertid minimal effekt på koldioxidutsläppen.
Faktum är att den teknik, som enligt branschen ska reducera
koldioxidutsläppen som orsakar global uppvärmning, inte
är kommersiellt tillgänglig ännu. Ingen vet om
tekniken är möjlig i stor skala till rimliga kostnader.
Tekniken för att fånga in koldioxiden och sedan pumpa
ned den i underjordiska lager i stället för att släppa
ut den är krånglig för vilken energikälla
som helst, men speciellt när det gäller kol, som producerar
mycket mer koldioxid än både olja och naturgas.
Under optimala förhållanden producerar kolet drygt
dubbelt så mycket koldioxid per enhet elektricitet som naturgas,
som är det näst vanligaste bränslet för elproduktion,
enligt institutet Electric Power Research. I utvecklingsländerna,
där till och med helt nya anläggningar använder
kol av sämre kvalitet och mindre effektiva maskiner, är
resultatet ännu värre.
Osäkert om tekniken fungerar
Kol kan inte vara miljövänligt om man inte fångar
in och lagrar koldioxiden. För att lösa detta problem
behövs det global samordning och mångmiljardinvesteringar,
som inget land verkar vilka göra, enligt Jeffrey Sachs, chef
för Earth Institute vid Columbia University.
”Det är viktigt att vi kommer på hur koldioxiden
bäst fångas in, men det är ändå inte
säkert att det fungerar. Och om det inte fungerar, uppstår
ett farligt hot mot vår jord”, säger Sachs.
Det finns några små försöksanläggningar
i Europa och USA, men arbetet där är inte särskilt
lovande. I slutet av januari lade Bushs administration ned det
som var USAs ojämförligt största demonstrationsprojekt
för infångande av koldioxid vid ett kolkraftverk i
Illinois. Nedläggningen motiverades med att kostnaderna var
alldeles för stora. Kostnaden för projektet, som startade
2003 med en budget på 950 miljoner dollar, hade i år
vuxit till 1,5 miljarder dollar, och det var långt ifrån
klart.
Från labb till verklighet
Europeiska unionen har lovat att utveckla tolv koldioxid-projekt
i Europa, men det är inte tillräckligt, enligt EUs egna
experter.
Många anser att utvecklingen av en teknik för att fånga
koldioxid från laboratoriestadiet till säker, ren,
tillgänglig verklighet är en lika stor utmaning som
att landstiga på månen. I Norge, där man investerar
stora pengar för att testa tekniken, kallas infångandet
av koldioxid för Norges ”månlandning”.
Det kanske är ännu svårare än en månlandning,
eftersom det handlar om en process som ska upprepas dagligen vid
tusentals kolkraftverk i hundratals länder, varav många
är mycket fattiga. Ett nytt kolkraftverk tas i bruk i Indien
eller Kina nästan varje vecka, och de flesta är konstruerade
på ett sätt som inte är förenligt med den
nya tekniken att fånga in utsläppen.
Kraftverk som kan anpassas till den nya tekniken kostar 10-20
procent mer att bygga, och i dagsläget finns bara en handfull
sådana anläggningar. För de flesta kolkraftverk
skulle kostnaderna för att konvertera bli ”enorma”,
enligt en rapport från USAs miljövårdsstyrelse.
Säker förvaring
Först ska koldioxiden fångas in, och sedan ska den
förvaras, vilket gör att frågan blir en potentiell
stridsfråga lokalt. Geologer måste avgöra om
det finns lämpliga underjordiska platser, räkna ut hur
mycket koldioxid som ryms och sedan utrusta platserna så
att de inte läcker och är absolut säkra. En stor
underjordisk koldioxidläcka kan vara lika farlig som läckande
kärnbränsle, hävdar kritikerna.
När det gäller kolkraftverket i italienska Civitavecchia
säger Enels representanter att de kommer att börja experimentera
med att fånga koldioxiden 2015 i hopp om att ”en lösning”
kommer runt 2020.
”Det är alldeles för sent”, varnar Jeffrey
Sachs.
Under tiden kommer kolkraftverket i Civitavecchia och andra anläggningar
att spotta ut mer växthusgaser i atmosfären än
någonsin, vilket betyder att aktuella klimatprognoser kanske
är för optimistiska, enligt Sachs. ”Prognoserna
räknar med existerande energiproduktion, men i fortsättningen
kommer koldioxiden att bli en allt större andel av de totala
utsläppen”.
Svävande planer
Enels nya kraftverk är på många sätt ett
mönster av effektivitet och återanvändning. Kväveoxiden
behandlas kemiskt och genererar ammoniak, som sedan säljs.
Slagg och gips säljs till cementindustrin.
En avsaltningsanläggning på platsen betyder att verksamheten
genererar sitt eget kylvatten. Varmvattnet som verket släpper
ut tas också till vara och värmer upp en fiskodling,
som är en av Italiens största.
Men Enels planer på att ta hand om det nya kraftverkets
utsläpp består egentligen bara av en karta över
Italien med flera stora vita ovaler inritade. Dessa markerar underjordiska
hålutrymmen, där koldioxiden skulle kunna lagras.
Platserna har inte undersökts noggrant av geologer ännu,
och det finns ingen infrastruktur eller utrustning för att
transportera koldioxiden dit.
Den nya Enel-anläggningen startar produktionen om två
månader. Den kommer i ett första skede att producera
mindre utsläpp än det gamla kraftverk som den ersätter,
men det beror på att den kommer att producera mindre el,
vilket kraftverksledningen erkänner.
I orter i Civitavecchias grannskap är man inte särskilt
förtjust över det enorma kolkraftverket och dess tre
silverfärgade kupoler. ”De kallar det för rent
kol, bara därför att de använder något slags
filter, men det är bara bluff”, misstänker Marza
Marzioli i medborgargruppen ”Nej till kol”, som engagerar
invånarna i den gamla etruskiska staden Tarquinia. ”Det
är bättre än det gamla kraftverket, men rent? Nej”,
säger hon.
Gruppen hävdar att Enel fick tillstånd att bygga ett
farligt kolkraftverk mot att företaget i gengäld köpte
utrustning till ett lokalt sjukhus. En intensiv PR-kampanj banade
också väg för Enels planer. De flesta som deltog
i en folkomröstning om projektet 2007 röstade nej, men
kraftverket fick grönt ljus ändå.
EU har med hjälp av systemet för handel med utsläppsrättigheter
försökt få energibolagen att rygga för koldioxidutsläppens
kostnader genom att tvinga dem att köpa ”utsläppstillstånd”.
Men när oljan är så dyr är kolet ändå
billigare, trots att utsläppen kostar.
Stephan Singer, som leder Världsnaturfondens energi- och
klimatavdelning i Europa, beskyller energibolagen för att
räkna kortsiktigt, eftersom kostnaden för utsläppsrättigheter
säkert kommer att öka snabbt det kommande decenniet.
”Om de tror att kol är en del av lösningen på
energiproblemet måste de visa nu att de verkligen kan fånga
in och förvara koldioxiden och reducera utsläppen till
en acceptabel nivå”, säger Singer.
© 2008 TEMPUS/The New York Times
