Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ETHAN BONNER
Nablus, Västbanken
I slutet av juni öppnade den första fungerande biografen
i denna palestinska stad på två decennier. Palestinska
poliser under nya trafikljus kontrollerar att förarna använder
säkerhetsbälten, och alldeles nya parkeringsmätare
fylls sakta men säkert med småmynt. Musikaffärerna
spelar kärlekslåtar som hörs långt ut på
gatan, och det finns ingen nationalist eller muslimsk fundamentalist
som försöker sätta stopp för det.
”Man uppskattar inte lag och ordning förrän man
förlorar dem”, säger matthandlaren Rashid al-Sakhel,
som står i dörren till sin butik och tittar ut över
den livligt trafikerade gatan en solig morgon. ”De senaste
åtta åren räckte det med att ett barn beordrade
strejk för att vi skulle stänga våra butiker allihop.
Numera finns det ingen som kan hota oss”, säger Rashid.
För första gången sedan den andra palestinska
intifadans utbrott i slutet av 2000, ett uppror som ledde till
terrorbombningar och hårda israeliska motåtgärder,
börjar känslan av personlig säkerhet och ekonomiska
möjligheter slå rot på Västbanken, där
den palestinska myndighetens säkerhetsstyrkor arbetar med
att konsolidera lag och ordning.
Internationella valutafonden (IMF) utfärdar i dagarna den
första optimistiska rapporten om Västbanken på
många år. Prognosen för 2009 är sju procents
tillväxt. Bilförsäljningen 2008 var dubbelt så
stor som 2007. Konstruktionen av den första palestinska staden
på flera decennier, avsedd för 40 000 invånare,
börjar nästan år norr om Ramallah. I Jenin öppnade
nyligen ett sjuvåningar högt varuhus, som säljer
möbler och de senaste espressomaskinerna. För tre veckor
sedan lade den israeliska militären ned en störande,
nio år gammal kontrollpostering vid stadens infart. Åtgärden
var en av många, som syftar till att reducera Israels närvaro.
Huruvida allt detta varar och leder till att den Fatahdominerade
Palestinska myndigheten konsoliderar sin politiska makt, vilket
Obamas administration hoppas, återstår att se. Men
en aktuell opinionsmätning på Västbanken och på
Gazaremsan utförd av nyhetsbyrån Jerusalem Media och
Kommunikationscentrum, visar att palestinierna litar mer på
Fatah än på Hamas – 35 procent mot 19 – vilket
är en stor skillnad jämfört med en liknande undersökning
i januari, när Hamas ansågs åtminstone lika trovärdig
som Fatah.
”För två år sedan skulle jag inte ens ha
kunnat ta mig till Nablus”, säger Tony Blair, f d brittisk
premiärminister, som nu är internationellt sändebud
till palestinierna. ”Säkerheten har förbättrats
markant, och ekonomin går mycket bättre. Nu måste
vi gå in i nästa fas: politiken”.
Målet för USAs och Europas politik är att sy ihop
den palestinska politiken igen genom att stärka den Palestinska
myndigheten under Mahmoud Abbas presidentskap, som förordar
en tvåstatslösning med Israel. Samtidigt vill man försvaga
den islamistiska rörelsen Hamas, som styr i Gaza. Fatah uppger
att man kommer att hålla sin första generalkongress
på 20 år i början av augusti för att bygga
vidare på framstegen. Det är ännu osäkert
om kongressen verkligen blir av.
Den israeliska regeringen under premiärminister Benjamin
Netanyahu uppger att den delar ambitionen att stötta Abbas,
och därför försöker den utveckla ekonomin
på Västbanken så att den kan bli en plattform
för övergång till politiska diskussioner. Men
palestinierna befarar att den politiska diskussionen aldrig blir
av och hävdar att israelerna gör för lite för
att lätta på ockupationen. Men de lyfter ändå
stolt fram de stora förbättringarna på Västbanken.
Samtidigt fortsätter den ekonomiska blockaden mot Gaza, som
bara får ta emot de absolut viktigaste humanitära varorna.
Detta skärper kontrasten mellan de båda palestinska
territorierna, en kontrast som orsakar enormt stort lidande och
vrede.
På frågan varför det har blivit bättre
på Västbanken har förändrats svarar en högt
uppsatt israelisk general med att visa en kurva som visar att
410 israeler dödades av palestinier 2002 och fyra stycken
2008.
”Vi har krossat terroristgrupperna med hjälp av tre
ting: underrättelseverksamhet, säkerhetsbarriären
och handlingsfrihet för våra soldater”, säger
generalen, som vill vara anonym, enligt militära regler.
”Vi skickade in våra soldater på vartenda torg
och i vartenda hus och koncentrerade oss på att få
tag i de onda”.
Han påpekar också att Hamas valseger 2006, som följdes
av att Hamas tog kontrollen med våld över Gaza 2007,
var det som fick Abbas att ta upp kampen mot Hamas. Palestinska
styrkor har utbildats i Jordanien med amerikanskt stöd.
Nu finns flera tusen välutbildade palestinska soldater, och
deras färdigheter tillsammans med expertisen hos den av Europa
utbildade poliskåren, har betytt mycket för den förbättrade
säkerheten.
Ett viktigt element i arbetet med att göra de palestinska
säkerhetsstyrkorna effektiva var att befria unga palestinska
män från klan- och bymentalitet och utbilda dem utomlands,
där de förvandlades till soldater, vars första
lojalitet är mot kollegerna och befälhavaren.
Den israeliska generalen berättar att israeliska och palestinska
styrkor bara har skjutit mot varandra två gånger de
senaste 18 månaderna, och båda gångerna har
följts av möten för att återupprätta
förtroendet dem emellan.
Han nämner palestiniernas seriositet och tillägger:
”Vi har blivit riktigt förvånade två gånger
de senaste månaderna. Första gången var under
Israels militära invasion i Gaza, när palestinska poliser
lyckades hålla Västbanken lugn under protestdemonstrationerna.
Andra gången var i juni, när säkerhetsstyrkor
mötte Hamasanhängare i staden Qalqilya och kämpade
på liv och död”.
Israelerna har dragit tillbaka sina styrkor till utkanten av fyra
städer, reducerat antalet permanenta kontrollposteringar
och lovat att hjälpa näringslivet att utvecklas. De
understryker att palestinierna behöver domstolar, fängelser
och välutbildade domare.
Blair håller med, men han tycker att israelerna skulle kunna
göra mycket mer, som t ex att sätta stopp för bosättningsbyggandet
och röja bort jordvallar och andra hinder. Han vill också
att Israel tillåter mera palestinsk utveckling på
de 60 procent av Västbanken, som Israel kontrollerar.
Palestinska affärsmän är mycket irriterade på
alla begränsningar från Israels sida. Paltel, som driver
det enda palestinska mobilföretaget, uppger att Israel inte
tillåter mobilmaster på mark, som Israel kontrollerar.
Detta tvingar palestinska kunder att betala avgifter till andra
bolag för många samtal, vilket i sin tur gör det
möjligt för israeliska mobiltelefonföretag att
erbjuda lägre avgifter.
Israel har i drygt ett år lovat att släppa ytterligare
en frekvens så att en konkurrent till Paltel kan komma in
på marknaden, men löftet förblir ett löfte.
Palestiniernas tålamod tryter.
”Jag ser inga tecken på att Israel verkligen vill hjälpa
den palestinska ekonomin”, säger Abdel-Malik al-Jaber,
vice ordförande hos Paltel. Hans företag har emellertid
investerat miljoner det senaste året i call centers och
kundtjänst som följd av den förbättrade säkerheten
och den växande inkomstnivån.
Ägaren till den nya biografen i Nablus förklarar läget
med orden: ”Vi har lag och ordning nu. Det är en milsvid
skillnad mot förr”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
