Tempus 2009 v 29

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Ovisshet föder vilda spekulationer i Kairo

President Hosni Mubarak är gammal, och frågan om vem som ska efterträda blir allt mer aktuell. Ingen anar vad presidenten själv har i kikaren eller om han helt enkelt överlåter frågan till sina efterlevande.

MONA EL-NAGGAR
Kairo
Kombinationen av president Hosni Mubaraks vacklande hälsa, den egyptiska regeringens tillslag mot Muslimska brödraskapet och ihållande rapporter i de statligt kontrollerade medierna om planer på att upplösa parlamentet har föranlett livliga spekulationer om huruvida Mubarak tänker avgå och, om han gör det, vem som ska efterträda honom.

Mubarak, som är 81 år och har innehaft presidentämbetet i nästan 28 år, har inte gjort några antydningar om att han planerar att dra sig tillbaka, och hans medarbetare antyder snarare att han förmodligen kommer att sitta ännu en femårsperiod när hans nuvarande mandat löper ut 2011. Men han ser svag och sjuklig ut, speciellt när han stod bredvid den ungdomlige Barack Obama, när de träffades för en tid sedan.
”Livets lagar har lett fram till det ögonblick som inte kan skjutas upp, vilket tvingar oss att diskutera alternativ”, skrev nyligen Hossam Abdel Baseer i den oppositionella tidningen Al Wafd.
Det har alltid varit tabu att diskutera Mubaraks eventuella efterträdare, men senaste tidens händelser har lyft fram frågan. De senaste två månaderna har fler än 130 medlemmar av Muslimska brödraskapet, inklusive tre av ledarna, gripits och anklagats för att tillhöra en olaglig organisation. Brödraskapet, som är en islamistisk grupp, är bannlyst, men det tolereras och utför en rad religiösa, sociala och politiska aktiviteter helt öppet. Dess medlemmar kandiderar som oberoende i parlamentsvalen, och de utgör det största oppositionsblocket med 88 av totalt 454 platser.

Det finns misstankar om att regeringen försöker neutralisera Brödraskapet så att det får mindre inflytande på successionsfrågan om presidenten skulle bli oförmögen att leda landet, avgå självmant eller dö. Fler än 30 av de nyligen gripna, däribland Abdel Moneim Aboul Fotouh, som är ledamot i Brödraskapets vägledningsbyrå och generalsekreterare i Arabiska Läkarförbundet, är dessutom åtalade för penningtvätt.
Samtidigt spekuleras det vilt – bl a med de egyptiska mediernas hjälp – om att en del medlemmar av det styrande Nationaldemokratiska partiet vill att parlamentet ska upplösas med ett presidentdekret, så att en mer foglig lagstiftande församling finns på plats innan successionsfrågan blir akut.

Det finns två möjligheter, som diskuteras. Den ena involverar presidentens yngre son, Gamal, och den andra involverar chefen för den militära underrättelsetjänsten, general Omar Suleiman. Men regeringsrepresentanter säger att det inte går att gissa vilken av dem som militären skulle stödja eller om det finns någon ännu starkare kandidat i kulissen.
”Ingen kan säga vad som händer efter Mubarak, situationen är helt oförutsägbar”, säger Osama el-Ghazali Harb, f d medlem i regeringspartiet som har hoppat av till oppositionen.
Det är inte första gången som Mubaraks hälsa ifrågasätts. En tidningsredaktör åtalades för att ha skadat landets ekonomi genom att i augusti 2007 publicera en artikel som påstod att presidenten var sjuk och att hans medarbetare försökte dölja detta. Artikeln specificerade inga detaljer om den misstänkta sjukdomen.
Den senaste diskussionen kan ha orsakats av bilden av Mubarak vid sidan av Obama, men den har sina rötter i en personlig chock. Strax före Obamas besök dog ett av Mubaraks två barnbarn, en tolvårig pojke, mycket plötsligt och oväntat. Mubarak var av allt att döma mycket fäst vid pojken och tog hans bortgång extremt hårt. Han ställde in en planerad resa till Washington – den första på fem år – och höll sig undan offentligheten i två veckor.
Han kom tillbaka för att ta emot Obama, men han åkte inte ut till flygplatsen för att möta honom. När Obamas kortege kom fram till presidentpalatset väntade Mubarak ovanför trapporna i stället för att gå ned och ta emot honom.

Mubarak har aldrig utsett någon vicepresident. Om han dör på sin post är det parlamentets talman, partiledaren och veteranen Fathi Sorour, som blir interimspresident tills en ny president har valts.
Eftersom det inte finns några riktiga politiska partier i Egypten är ett presidentval i praktiken bara en formalitet för att installera den kandidat, som Mubaraks parti har utsett.
Gamal Mubarak har en hög post i partiet, men det finns inga garantier för att systemets veteraner eller militären stöder honom, påpekar många politiska bedömare.
President Mubarak själv, den ende som har auktoritet att utse en efterträdare, har inte gjort några offentliga uttalanden om senaste tidens gripanden eller spekulationerna om att parlamentet ska upplösas.
Regeringspartiets ledare har inte bekräftat – ej heller dementerat – ryktena om parlamentets upplösning. ”Det är hans konstitutionella ansvar, som ger honom rött att bestämma när detta är nödvändigt”, sade Sorour, en av regeringspartiets ledande medlemmar, i en intervju nyligen i den statsägda tidningen Al Ahram. Den sortens dunkla uttalanden förstärker bara misstankarna om att någonting är i görningen hos många egyptier, som på grund av att det ofta saknas otvetydig information brukar hemfalla åt spekulationer. ”Det är en väldigt oroande stämning med många onödiga tveksamheter och vagheter”, skrev krönikören Makram Muhammad i Al Ahram.
Ingen väntar sig emellertid några klargöranden på kort sikt.
”Egyptens politiska system är extremt personfixerat, och presidenten som person spelar en mycket viktig roll”, säger statsvetaren Mustafa Kamel al-Sayyid. ”Beslutet om vem som ska bli Egyptens president tas inom en mycket trång liten krets, och mycket ofta är det den sittande presidentens eget beslut”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times