Tempus 2007 v 42

Tidskriften

tidigare veckor: 28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51   2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41

Tomma löften gör ingen glad

G8-länderna lovar runt men håller tunt. De lovade för flera år sedan att utöka biståndet till Afrika, men där har man i vissa fall inte sett röken av pengarna.

HUGH WILLIAMSON
Addis Abeba
När G8-mötet i Heiligendamm i norra Tyskland i juni gick mot sitt slut gratulerade den industrialiserade världens ledare varandra till att än en gång ha kommit överens om att hjälpa Afrika, vilket speglades i en rad nya, visserligen ganska vaga löften.
Men Abdoulaye Wade, Senegals 81-årige president och gäst hos G8, lät inte riktigt lika entusiastisk som G8-ledarna. På sin presskonferens listade han bara de utvecklingsprojekt i hans land som hade behövt lite mera stöd de senaste åren. Mera handling, inte nya löften, var det som behövdes, underströk han. Senegal har på drygt två år inte fått ”en enda extra dollar i stöd” från de rika ländernas klubb.
Det var den sortens kritik som den tyska förbundskanslern, Angela Merkel, försökte tackla på sin fem dagar långa resa genom Afrika nyligen. Tyskland har satt Afrika högst på G8-ländernas dagordning under det tyska ordförandeskapet i år, och Merkel underströk på ett möte med Afrikanska unionen i Addis Abeba att de rika länderna ”känner sig förpliktade att infria sina löften”.

Men trots Merkels goda vilja och rättframma, diplomatiska charm misstänker många experter att hennes Afrikaresa markerade början på slutet på G8-ländernas påstått helhjärtade engagemang i Afrika, där många besvikna länder söker andra samarbetspartners, framför allt Kina. ”Efter Heiligendamm frågade sig många afrikanska ledare vart pengarna tog vägen. De inser nu att de aldrig kommer att få det de väntade sig av G8”, säger Stefan Mair, Afrikaexpert hos SWP-institutet i Berlin.
Ghanas president, John Kufuor, sade till Merkel att Afrika inte har glömt att västländerna under årens lopp har givit många löften som aldrig har infriats. Kufuor konstaterade att Merkels ord var uppmuntrande, men inte tillräckliga.

Det är mycket som står på spel i Tyskland och i G8. Berlin hoppas fortfarande att stödet till Afrika kommer att bli ett bestående intryck av Tysklands ordförandeskap i G8, framför allt nu när Tysklands andra stora tema, klimatförändringen, har övertagits av flera andra internationella fora.
G8 självt har också fått ny legitimitet av kampanjerna att hjälpa Afrika i en tid när sammanslutningen började verka allt mer otidsenlig och onödig.
Men G8s tillkortakommanden är uppenbara, vilket blev mycket tydligt i förra månaden när en grupp äldre, afrikanska statsmän påpekade att G8 är långt ifrån sitt uttalade mål från 2005 att öka utvecklingshjälpen till Afrika med 25 miljarder dollar till 2010. ”De enda löften som räknas är de som infrias”, konstaterade Afrikas framstegspanel, en övervakningsgrupp tillsatt av G8 och ledd av FNs förre generalsekreterare, Kofi Annan.

Den Londonbaserade lobbygruppen Data uppskattar att ytterligare 6,2 miljarder dollar i hjälp till Afrika behövs bara i år för att G8 skall kunna nå målet 2010. Storbritannien och Japan är de enda länder, som hittills har skänkt utlovade pengar, enligt Data.
I Etiopien sade Merkel att Berlin kommer att infria sina löften, men det kommer att ske vid den tidpunkt och på det sätt som Berlin själv väljer. Chefen för den tyska utvecklingsbyrån GAA anser att denna inställning är problematisk: ”Det är bekvämt för G8-politiker att inte specificera när och hur de tänker betala, men det är oerhört frustrerande för Afrikas länder, vars planering försvåras”.
En del framsteg har skett med G8-ländernas hjälp. Barnadödligheten har minskat, tillgången till hälsovård har förbättrats och pengar till aids- och HIV-förebyggande kampanjer har kommit. Men när det gäller utbyggnad av grundskolan (ett område där många afrikanska länder har utvecklats markant) har G8-länderna inte bidragit med utlovade 500 miljoner dollar.

G8 vet inte riktigt hur de skall hantera Kinas engagemang i Afrika, där Beijing investerar stora pengar i länder som Sudan, Angola och Kongo/Kinshasa. Merkel sade under sin Afrikaresa att ”Kina måste operera enligt samma grundläggande regler som väst”, varmed hon refererade till en G8-ländernas dialog med Kina och andra tillväxtländer om vikten av att sprida god affärssed och gott styre.
Tysklands biståndsminister, Heidemarie Wieczorek-Zeul, framhåller emellertid att G8-länderna ”inte bara skall tala om Kina utan i stället utmana Kina i Afrika och erbjuda afrikanerna samma generösa hjälp som Kina”.
Det skulle utan tvekan välkomnas av Afrikas regeringar, men Afrikaspecialisten Andreas Mehler vid Gigainstitutet i Hamburg påpekar att västmakternas långsamma lite njugga agerande gör att Kinas villkorslösa erbjudanden är ytterst lockande för många länder i Afrika.

Kina reagerar ofta mycket snabbare och struntar i krav på mänskliga rättigheter och gott styre, faktorer som ofta är med i bilden när västländer skänker eller lånar ut pengar.
I exempelvis Etiopien har Kina investerat mycket pengar i vägbyggen och andra infrastrukturprojekt, men Kina vill inte offentliggöra villkoren för dessa projekt, enligt en västerländsk biståndsexpert i Addis Abeba. ”Beijing deltar inte i den reguljära konsultationsprocessen (bland västerländska donatorer) om hur bistånd skall fördelas”, säger biståndsexperten.
G8-ländernas trovärdighet undergrävs om de inte infriar sina löften, speciellt som ledare som britternas f d premiärminister, Tony Blair, offentligt stödde uppfattningen att Afrikas problem kan lösas bara om västmakterna donerar tillräckligt mycket pengar.

Samtidigt som det är viktigt med mera pengar till Afrika är det också viktigt med gott styre och stabila institutioner, vilket många afrikanska ledare håller med om.
Merkel underströk under sin resa att bistånd måste kombineras med politiska och ekonomiska reformer. Men hennes beredskap att samarbeta med celebriteter som Bob Geldof och Bono i försöken att skaffa mer pengar till Afrika förtar dock kraften i kraven på reformer, påpekar SWP-medarbetaren Mair. ”Ansvarsfulla politiker skulle aldrig rådfråga popstjärnor om exempelvis Europeiska unionens stabilitet eller den transatlantiska säkerheten. Varför gör de det när det gäller Afrika?”.
Merkel avslutade sitt tal inför AUs ledare med löftet att G8 ”kommer att göra allt i dess makt för att uppfylla sina åtaganden”. Frågan är bara om Afrika orkar vänta tills dessa ansträngningar bär frukt.
© 2007 TEMPUS/Financial Times