Tempus 2007 v 23

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

En annan syn på den muslimska världen

Världsislamiskt ekonomiskt forum, som inte har ett dugg med Världsekonomiskt forum i Davos att göra, försöker uppmuntra de islamiska länderna att modernisera och sekularisera umgänget med andra länder.

Går det att ändra synen på den muslimska världen? Politiska ledare och representanter för näringslivet i Asien, Nordafrika och Mellanöstern samlades för en tid sedan på inrådan från Malaysia och Indonesien för att försöka förändra världens syn på islamiska länder. Man ville byta ut intrycket av fattigdom och våld mot bilden av livskraft, handel och – på sikt – välstånd.
”Vi måste förändra våra partners uppfattning om den muslimska världen”, sade Susilo Bambang Yudhoyono, Indonesiens president, som höll välkomsttalet till de församlade potentaterna. ”Vi måste ändra deras attityd mot oss från negativ eller likgiltig – ibland till och med fientlig – till positiv och entusiastisk”.

Oavsett om ambitionen ger resultat åskådliggjorde det tredje årliga mötet i Världsislamiskt ekonomiskt forum den frustration, som många ledare i de muslimska länderna känner över att associeras med korrumperade, dysfunktionella regeringar och olösliga konflikter.
Talarna, som inkluderade ministrar från Kuwait, Malaysia, Pakistan och Förenade Arabemiraten, nämnde knappt palestinierna, Irak eller terrorism. De talade i stället om skapandet av nya arbetstillfällen, bantade byråkratier och skydd av intellektuell egendom.
Genom att hålla konferensen i Kuala Lumpur hoppades arrangörerna understryka Malaysias och grannlandet Indonesiens framsteg när det gäller att förena moderat Islam och modernitet.
Både Malaysia och Indonesien är mångkulturella länder, som skiljer sig markant från den rigida wahabitiska version av Islam som praktiseras i exempelvis Saudiarabien.

I en rad anföranden, som utmärkte sig för sin självkritik, beskyllde ledarna de muslimska samhällena för att försumma utbildning och för att prata mycket och göra litet. ”Vi som den muslimska världens ledare måste ta ansvar för oss själva och våra medborgare”, sade shejk Saud bin Saqr al-Qasimi, som är kronprins och vice regent i Ras al-Khaimah, en del av Förenade arabemiraten. ”Vi måste säkerställa att våra ungdomar hittar jobb”, fortsatte han.
Den bristfälliga utbildningsnivån i många muslimska länder ”gör människorna mottagliga för falsk information”, tillade han.

Yudhoyono påpekade att de muslimska länderna måste ändra på det som lärs ut i koranskolorna. Dessa har kritiserat för att lägga alldeles för stor vikt vid den religiösa utbildningen på bekostnad av naturvetenskap, teknik och samhällsvetenskapliga ämnen.
Premiärminister Abdullah Ahmad Badawi i Malaysia, som var mötets värd, sade att de muslimska länderna måste inspirera sina folk att värdesätta arbete mera. ”Vi måste krossa rigiditetens och dogmernas ok”, sade han och upprepade en paroll som är riktlinje för politiken i Malaysia: ”Vi måste se bortanför ritualer och ceremonier”.
Både Abdullah och Yudhoyono anser att den muslimska världen skall använda sin kontroll över världens oljeresurser för att få tillgång till kunskap och teknik. (Mer än två tredjedelar av världens energibehov tillgodoses av muslimska länder). ”Vi har förmögenheten, det gäller bara att investera den”, sade Abdullah.

Trots liknande namn och logotyp har Världsislamiskt ekonomiskt forum ingenting med Världsekonomiskt forums årliga möte i Davos att göra. Islamiskt forum, som samlades första gången 2005, utvidgades i år till att inkludera seminarier om kvinnans och unga människors roll i muslimska länder.
Genom att fokusera på affärer både mellan muslimska länder och med omvärlden skulle de islamiska länderna kunna tona ned de envisa frågor, som fortsätter att skapa splittring mellan muslimer och icke-muslimer, sade Miles P Young, ordförande för Ogilvy & Mather i Asien, som var en av konferensens sponsorer. ”Affärer är i sig en bro mellan det som verkar vara två rivaliserande världar eller två kolliderande civilisationer”, påpekade Young, som tillfogade att affärer skapar gemensam mark.

Synen på ”den muslimska världen” som ett ekonomiskt block är bara önsketänkande. De muslimska länderna handlar mycket litet med varandra. De muslimska länderna, definierade som de 56 medlemmarna i Islamiska utvecklingsbanken, skickar 51,5 procent av deras sammanlagda export till industrialiserade länder, jämfört med bara 13,5 till andra muslimska länder, enligt banken.
Det var kanske just därför som en del delegater på konferensen tyckte att betoningen av muslimsk solidaritet var otidsenlig och missriktad. Hakima el-Haite Mounir, chef för det största sophanteringsföretaget i Marocko, sade att fokuseringen på muslimsk solidaritet kunde ge oönskat resultat: ”Är det inte att ta ett steg bakåt när man bygger religiösa gränser?”, undrade hon. ”Vi borde i stället riva hinder och motarbeta segregationen i världen”.
Khalida Azbane Belkady, chef för det marockanska kosmetikföretaget Azbane, tyckte att man skulle fokusera mer på affärer och ekonomi, inte på muslimer och icke-muslimer. ”Vi är muslimer och vi är kvinnor. Det är hög tid att sluta att prata om muslimer hit och dit och börja jobba i stället”.

Seminariet med affärskvinnor var en trevlig, glad session, som mycket väl hade kunnat misstas för ett sammanträde med amerikanska feminister på 1970-talet. Malaysiskan Norraesah Mohamad, som var ordförande, sade att muslimska länder diskriminerar kvinnliga entreprenörer. ”Spelfältet är långt ifrån rättvist. Men vi kvinnor är bättre än männen både kvantitativt och kvalitativt i näringslivet och i den akademiska världen”, påstod hon. Enligt Norraesah Mohamad är det mycket svårare för kvinnor att få kredit. ”År ut och år in tvingas vi att äta smulorna”, sade hon.
Men Suryani Sidik Motki, chef för ett metallverk i Indonesien, påpekade att affärskvinnor trots allt möts med större respekt numera. Hon mindes att hon i början av sin karriär fick rådet att skicka sin make i stället när hon besökte en bank för att fråga om räntan på ett eventuellt lån. Bankchefen trodde inte att hon förstod sig på ”det ekonomiska”.

Ett tecken på att det är en moderat form av Islam som praktiseras i Indonesien och Malaysia är att handelsministrarna i båda länderna, den indonesiska finansministern och chefen för den malaysiska centralbanken är kvinnor allihop.
Metallverkschefen Suryani tycker att det är logiskt att kvinnor innehar dessa poster. Enligt henne har mannen traditionellt överlämnat sin lön till hustrun, som betalar räkningar och gör upp hushållsbudgeten.
”I vardagslivet är det nästan alltid kvinnorna som sköter hushållsekonomin, det är bara logiskt att de sköter det statliga hushållet”, säger hon.
THOMAS FULLER
Kuala Lumpur
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune