Tempus 2008 v 10

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05 06 07 08 09

Medvedev så klart!

Dimitrij Medvedev vann som väntat det noggrant koreograferade ryska presidentvalet i söndags. Men även om valresultatet var självklart är Medvedevs framtida roll inte lika tydlig, eftersom mannen som valde ut honom, Vladimir Putin, tänker stanna kvar i regeringen.

CLIFFORD LEVY
Moskva
Medvedev, en tillbakadragen medarbetare till Putin som aldrig förr har innehaft ett valt ämbete, framställde sig själv under den relativt håglösa valkampanjen som en reformsinnad ledare med ambitioner att utrota korruptionen och stärka rättsstaten.
Han tycks också satsa på en mindre aggressiv ton gentemot väst än Putin. Medvedevs förmåga att inta en egen plattform tidigt under presidentperioden kommer att ge en vink om huruvida Putin tillåter honom att bli mer än en galjonsfigur.
Putin kommer att verka som Medvedevs premiärminister, och han har redan antytt att han tänker utvidga regeringschefens befogenheter, som alltsedan Sovjetunionens upplösning har varit främst administrativa.
På en presskonferens tidigt i måndags morse sade Medvedev att han och Putin kommer att styra Ryssland väl tillsammans. Han betonade att de båda har känt och litat på varandra i många år. Det nära förhållandet mellan dem ”blir en positiv faktor i utvecklingen av vårt land”, konstaterade Medvedev.
Han förutsåg dock ingen förändring av de båda ämbetenas struktur. På frågan om vem som ska styra utrikespolitiken svarade han: ”Det är kanske den lättaste frågan. Utrikespolitiken förs av presidenten, enligt den ryska federationens författning”.

Men Ryssland har aldrig sedan tsarernas tid haft denna form av dubbelt ledarskap. Även om Medvedev och Putin kommer bra överens, vilket de båda betonar, kan uppkomsten av två maktcentra underblåsa konflikter i Kreml, där det ofta har förekommit interna maktstrider under Putins ledarskap.
”Det talar mycket om risken för motsättningar mellan president och premiärminister, men jag tror inte att det uppstår några allvarliga konflikter”, säger Aleksej Makarkin, analytiker hos en tankesmedja i Moskva. ”Om det uppstår en konfrontation skulle den kunna störta regimen. Men det beror inte enbart på det personliga förhållandet mellan presidenten och premiärministern utan också på rivaliteten mellan deras respektive rådgivare och medarbetare”.

Valet av den 42-årige Medvedev är kulmen på Putins försök att konsolidera kontrollen över regering, näringsliv och nyhetsmedier sedan han blev president för åtta år sedan. Med löftet om att återupprätta stabiliteten i Ryssland efter 1990-talets omvälvningar har Putin i tilltagande omfattning utnyttjat sin auktoritet och popularitet för att skapa det som i många avseenden är en enpartistat. Putin, som enligt författningen inte fick kandidera igen, lämnar ifrån sig presidentmakten i ett Ryssland som är ekonomiskt mycket starkare och politiskt mindre pluralistiskt än när han tog makten för åtta år sedan.
I söndags kväll firade Medvedev och Putin sin triumfartade seger på en rockkonsert på Röda torget i Moskva, där tusentals unga moskvabor hade samlats. Konserten sändes också i tv. Kamerorna filmade de båda männen när de till ljudet av Medvedevs favoritmusik gick över torget fram till podiet.
”Trots det obehagliga vädret och snön från himlen är detta en väldigt speciell dag i vårt land”, deklarerade Medvedev, som bar svart läderjacka och blå jeans. Enligt honom betydde valresultatet att ”vi kan fortsätta på president Putins utstakade kurs”.
Putin sade: ”Jag tackar alla medborgare som gick och röstade idag. Det betyder att vi lever i en demokratisk stat och att det civila samhället börjar bli effektivt, ansvarsfullt och aktivt”.

När 98,78 procent av rösterna hade räknats hade Medvedev, som företräder Enade Ryssland-partiet, fått 70,21 procent av rösterna. På andra plats kom kommunisten Gennadij Zjuganov med drygt 17 procent. Ultranationalisten Vladimir Zjirinovskij fick drygt nio procent, och Andrej Bogdanov, en föga känd kandidat vars parti anses vara ett Kremlpåhitt, fick bara drygt en procent.
Enligt de preliminära siffrorna var deltagandet 69,61 procent.
Medvedev deltog inte i några debatter mot sina motståndare, och hans kampanj bestod i stort sett av offentliga framträdanden som återgavs i den statskontrollerade televisionen. Hans rivaler fick inte samma möjligheter att framträda i medierna.
Kreml har under hela kampanjen i praktiken förhindrat bildandet av en meningsfull opposition. Kreml har i stället koncentrerat sig på att mobilisera tillräckligt många väljare för att på så sätt kunna framställa valet som legitimt.

Den ledande gruppen västerländska valobservatörer vägrade övervaka söndagens val med argumentet att de ryska myndigheterna lade för många hinder i vägen för deras arbete.
Den ryska NGO-organisationen, Golos, kritiserade valet: ”Det har förekommit trakasserier, folk har tvingats att rösta för andras räkning och att rösta på arbetsplatser”, påstår Lilja Sjibanova, som är organisationens vd. ”Det gick till precis på samma sätt som i parlamentsvalet, vilket tyvärr verkar ha blivit normen här”.
Eftersom valresultatet var givet i förväg har debatten i Ryssland i stället handlat om Medvedevs mål och metoder. Den politiske kommentatorn och Putin-kritikern, Andrej Pionkovskij, anser att Putin valde ut Medvedev enbart på grund av dennes lojalitet och ingenting annat.
”Han är kemiskt betingad att lyda Putin. Den artificiella konstruktionen med två tsarer skapar en verklig risk för instabilitet. Men Putin är smart. Han väljer en person som utgör en minimal risk”, säger Pionkovskij.
© 2008 TEMPUS/The New York Times