Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
SHERYL GAY STOLBERG
Washington
President Barack Obama använder sällan uttrycket ”kriget
mot terrorismen”. Liksom alla sina företrädare
informeras han dagligen av underrättelsetjänsten om
faror och risker, men ”terrorkriget” står inte
nödvändigtvis överst på dagordningen. Och
när Obama skickade ytterligare 17 000 soldater till Afghanistan
meddelades detta i ett skriftligt uttalande, inte i ett tv-sänt
tal till nationen.
När han nu står inför nästa stora ögonblick
som överbefälhavare – en ny strategi för Afghanistan
– spelar han rollen på ett helt annat sätt än
företrädaren, George Bush.
Omständigheterna är helt annorlunda nu när Obama
är president än de var på Bushs tid. Bush formade
sin identitet som överbefälhavare under efterdyningarna
av terrorattentaten i september 2001; Obama har inte bara två
krig på halsen utan en krympande världsekonomi, som
hans inrikesminister, Janet Napolitano, beskrev som ett hot mot
nationen när hon intervjuades i CNN i förra veckan.
Bush kallade sig ofta för ”president i krigstid”,
men detta epitet finns inte i Obamas ordbok.
De nya tiderna och en ny ledare avspeglas i Obamas arbetsschema.
Den person som Bush träffade först varje morgon i Ovala
rummet var hans nationella säkerhetsrådgivare, Stephen
J Hadley. De brukade diskutera bl a vad som hade hänt i Irak
och Afghanistan under natten. Presidentens dagliga, topphemliga
information hade en orubblig plats klockan åtta varje morgon.
Obama har utökat informationsstunden med en ny daglig rapport
om ekonomin, och tidpunkterna för informationen varierar.
En morgon alldeles i början av presidentskapet besökte
han sina döttrars skola och undertecknade en ny lag före
informationsmötena. Obama har också avvikit från
Bushs praxis med videokonferenser varje vecka med befälhavarna
i Irak. Detta är ett tecken på att förhållandena
har förbättrats men också på att en ny ledare
har tagit över.
Bush hade rutinmässiga videosammanträden med premiärminister
Nuri Kamal al-Maliki i Irak och president Hamid Karzai i Afghanistan,
men Obama har inte etablerat regelbundna, personliga kontakter
med dessa statschefer. ”Presidenten anser att det finns många
olika sätt att kommunicera”, konstaterar Obamas chefsrådgivare,
David Axelrod.
Den nye presidentens sätt att fatta beslut skiljer sig
också från Bushs. Obama är ”lite mer analytisk,
och han vinnlägger sig om att lyssna på alla närvarande
när en fråga diskuteras”, berättar försvarsminister
Robert M Gates, som var försvarsminister även under
Bush. ”Bush var också intresserad av andras synpunkter,
men det var inte alltid som alla kom till tals”.
Bush förlitade sig på de militära ledarnas åsikter
om antalet soldater etc; hans sista steg före ett beslut
var mestadels ett möte med generalstaben, en praxis som Gates
införde. Men Obama har klargjort att han vill diskutera med
hela det nationella säkerhetslaget, inklusive utrikesministern,
innan han fattar viktiga militära beslut. Obamas första
besök i Pentagons konferensrum handlade därför
inte bara om Irak och Afghanistan. ”Det var mer en chans
för överbefälhavaren att lära känna sina
generaler”, säger Geoff Morell, Pentagons pressekreterare.
”Mötet blev en livlig, initierad konversation om alla
de globala hoten”.
Det militära ledarskapet har knappast lindrats. I en intervju
i ”60 Minutes” i CBS förra söndagen sade Obama
att beslutet om ytterligare 17 000 soldater till Afghanistan var
det hittills svåraste som president.
Obama har, liksom sina företrädare, skickat personliga
brev till familjer, som har mist anhöriga i strid. Han undertecknar
breven med ”Barack”. Enligt Axelrod är dessa brev
det som tär mest på Obamas annars jämna humör.
Han blir mycket betryckt.
Obama försöker också besöka sårade
soldater personligen, senast på en förläggning
i North Carolina, där han höll ett anförande och
berömde soldaterna: ”Vi skickade våra soldater
till Irak för att störta Saddam Husseins regim, och
ni utförde uppdraget”.
Afghanistan står högt på dagordningen nu. Washingtons
sändebud i Afghanistan och Pakistan, Richard Holbrooke, har
redan informerat de allierade i Nato om nya riktlinjer för
insatserna i Afghanistan. Frågan tas upp på en specialkonferens
nästa vecka i Haag som har sammankallats av utrikesminister
Hillary Clinton.
Obamas kritiker beskyller honom för att inte ta rollen
som överbefälhavare på fullt allvar. Flera av
Bushs f d rådgivare säger att de är chockade över
att Obama skickade fler soldater till Afghanistan utan en formell
offentlig förklaring.
”Kontrasten mot Bush kunde inte vara skarpare”, sade
Tom Donnelly, som tidigare var engagerad i det nykonservativa
Projekt för det nya amerikanska seklet. Han beskrev Obamas
agerande som ”LBJ och Vietnam-typiskt uppträdande”,
med hänvisning till den förre presidenten Lyndon B Johnson.
Obama är för ung för att ha kunnat bli inkallad
till militärtjänst, och han plågas inte av några
Vietnamspöken. Detta ger honom, enligt hans rådgivare,
en viss frihet i umgänget med militären, en grupp som
var lojal mot Bush.
Obamas beröm till soldaterna i North Carolina var ett försök
att tona ned hans tidigare hårda kritik mot kriget i Irak.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
