Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
SABRINA TAVERNISE
Ankara
I världens ögon är Turkiet ett muslimskt land,
som är en logisk startpunkt när president Barack Obama
sträcker ut handen till den muslimska världen.
Men i Turkiet – ett land som den senaste tiden har haft politiska
krampanfall på grund av oenighet om Islams plats i ett öppet
samhälle – är denna identitet så konfliktladdad
att den har lockat ut miljoner människor på gatorna
och nästan orsakat regeringens fall.
Turkiets gamla styrande elit ser sig som strikt sekulär,
en identitet som är orubblig och härstammar från
den tid när det moderna Turkiet grundades av Mustafa Kemal
Atatürk, en general som brände broarna till den islamiska
världen genom att införa det latinska alfabetet och
beröva den religiösa hierarkin dess makt.
Resultatet blev att Turkiet sällan framhävde tron utan
föredrog att betrakta sig som ett europeiskt land med viss
koppling till den muslimska världen.
Detta har förändrats de senaste åren i takt med
att mera ekonomisk och politisk makt har koncentrerats hos en
ny elit, som tycker att religionen är viktig. Denna elit,
vars kärna utgörs av handelsmän från Turkiets
religiösa kärna, hjälpte premiärminister Recep
Tayyip Erdogan till makten.
De två eliterna har utkämpat bittra politiska fejder.
Det största oppositionella, sekulära partiet beskyller
Erdogan för att ha en hemlig islamisk agenda, och förra
året lyckades den nästa största hans regering
med hjälp av rättsväsendet. Regeringen har också
gått till attack, trakasserat nyhetsmedier som har kritiserat
de styrande och skickat en skatteräkning på flera miljoner
dollar till Erdogans skarpaste kritiker i medierna.
I sitt tal till det turkiska parlamentet vände sig Obama
på ett elegant sätt till båda eliterna. Han nämnde
sina personliga band till Islam och hyllade Turkiets ”starka,
sekulära demokrati”, vilket behagade båda lägren.
”Han skickade rätt signaler utan att någon behövde
känna obehag”, säger Yasemin Congar, redaktör
för den liberala tidningen Taraf. ”Sekularisterna tycker
att det är bra att han betonade sekularismen, och muslimerna
gillar att han fördömde segregation”.
Sekularisterna irriterades ofta av Bushadministrationens upprepade
hänvisningar till Turkiet som en moderat, muslimsk nation,
och de kände det som om USA ”offrade Turkiets sekulära
traditioner för att sträcka ut en hand till den muslimska
världen”, säger Sedat Ergin, chefredaktör
för den tidningen Milliyet.
Turkiet har länge haft besvärliga relationer med
den kurdiska minoriteten, och dessa måste förbättras
för att Turkiet ska kunna fördjupa demokratin, säger
många turkiska liberaler. Congar, redaktören för
Taraf, var besviken på att Obama inte tog upp frågan
direkt utan i stället valde att lyfta fram att regeringen
har inrättat en kurdiskspråkig tv-kanal.
Turkiets relationer med USA svalnade markant 2003, när det
turkiska parlamentet vägrade att låta amerikanska soldater
invadera Irak norrifrån från turkiskt territorium.
Sedan dess har förhållandet dock förbättrats
gradvis, och 2007 var allt frid och fröjd när president
Bush gav sitt tysta medgivande till Erdogans militära kampanj
mot kurdiska separatister, som opererade från norra Irak.
Många turkar känner sig stolta över att Obama
valde Turkiet som första muslimska land att besöka.
De tror att detta stärker Turkiets anseende i världen.
Erdogan väckte viss uppmärksamhet i de muslimska länderna
för en tid sedan när han i vredesmod lämnade ett
möte i Davos i Schweiz efter att ha råkat i luven på
Israels president, Shimon Peres.
I sitt tal inför det turkiska parlamentet fångade Obama
Turkiets speciella karaktär som både västerländskt
och österländskt. ”Hans hänvisning till Turkiet
som en bro låter kanske som en kliché, men den är
både viktig och riktig”, säger krönikören
Oral Calislar.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
