Tempus 2009 v 15

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15

Kackerlackor och Kalasjnikov

Den tyska marinen har ett uppdrag att bekämpa pirater i Adenbukten, där de tyska soldaterna stöter på mycket oväntade problem.
I Kenya har man just inlett en rättegång mot nio somaliska sjörövare.

MATTHIAS GEBAUER och HOLGER STARK
Nairobi
I en domstol på Dedan Kimathiavenyn i Mombasa i Kenya kolliderade nyligen två olika världar. Den ena var det tyska rättssystemet, som representerades av tyska diplomater, Frankfurtadvokaten Oliver Wallasch och hans kollega från Berlin, Andreas Schulz.
Den andra världen var kenyansk, representerad av allmänne åklagaren i Mombasa och de nio åtalade, som misstänks för sjöröveri. De hade hämtats från fängelset Shimo La Tewa, där kackerlackor och annan ohyra invaderar cellerna, som hyser 3 500 fångar, varav många lider av malaria.
De båda världarna har vanligtvis inte med varandra att göra, men de tyska advokaterna och de afrikanska piraterna möts i rätten, därför att det råder anarki i Adenbukten och därför att den internationella sjöfarten är hotad.

De misstänkta piraterna från Somalia är åtalade för att i början av mars ha försökt kapa ett tyskt fartyg, varvid de togs till fånga av besättningen på den tyska fregatten Rheinland-Pfalz. Kenya har fått rollen som det internationella samfundets ställföreträdare och ska, enligt ett avtal med EU, rannsaka piraterna. I gengäld önskar sig den kenyanska staten snabbåtar, helikoptrar och två brandbåtar. I onsdags i förra veckan presenterades åtalet mot de nio somalierna, och 22 april börjar själva rättegången.
I Berlin bevakar man rättegången med en blandning av nyfikenhet, misstro och oro. Om rättsprocessen spricker eller om den inte förlöper enligt rätsstatliga regler äventyras legitimiteten hos den tyska militärens insatser inom ramarna för ”Operation Atlanta”.
”En rättsprocess helt enligt tyskt mönster är vad vi vill se”, säger advokat Schulz.
Om Kenya inte förmår bjuda på en rättsstatligt korrekt process är överenskommelsen mellan EU och Kenya i farozonen, påpekar den tyske politikern Jürgen Trittin, som bevakar fallet.
I Mombasa kommer frågan om de tyska insatserna mot piraterna är effektiva att få ett svar, varefter den tyska marinen får en fingervisning om hur den ska agera framöver.

Förvecklingarna började 3 mars, 57 sjömil utanför Jemens kust. När radarn på MV Courier larmade klockan 8:50 lokal tid var det strålande väder i Adenbukten. Havet var lugnt och den filippinske kaptenen, Willie Sulong och hans besättning på 17 man kunde inte klaga på sikten. Fartyget, som tillhör Hamburgrederiet Winter, var på väg från Bremen till Förenade arabemiraten.
Från styrbord närmade sig en snabbåt av det slag som pirater gärna använder. Kapten Sulong sände ut nödropet ”Mayday” via radion och försökte fly undan förföljarna. MV Courier girade babord och ökade farten till 18,6 knop.
Piraterna avfyrade ett antal skott från sina Kalasjnikov, och vid det laget befann de sig bara ca en halv sjömil (knappt en kilometer) från MV Courier. Sedan attackerade de med granatgevär. Skotten missade målet, men piraterna gav sig inte. Men när en amerikansk helikopter dök upp klockan 9:17 vek angriparna av och styrde mot Somalia.

Den tyska fregatten Rheinland-Pfalz, som tog emot nödlarmet, hade också skickat iväg en helikopter, men piraterna lät sig inte skrämmas av två salvor från den tyska helikoptern. Först när den amerikanska helikoptern dök upp och fregatten ungefär samtidigt hade lyckats genskjuta piraterna och komma dem alldeles nära, gav piraterna upp.
Deras ledare påstod att de bara sysslade med människohandel och att vapnen var till för ”självförsvar”. Men de tyska soldaterna fann detta föga trovärdigt, speciellt som flera av piraterna i den lilla snabbåten ”bar pråliga guldklockor”, som det står i rapporten från Rheinland-Pfalz.
De tillfångatagna visade inga tecken på rädsla. De ”tog ingen notis om våra anvisningar, tände cigaretter och småpratade sinsemellan”, står det vidare i rapporten.
Att den tyska flottan kan vara framgångsrik till sjöss är en sak, men det betyder inte att den kan allt om modern straffrätt, vilket fregattens kapten demonstrerade. ”Fångarna sattes i förvar, deras vapen beslagtogs och sänktes i havet av säkerhetsskäl”, enligt kaptenens redogörelse.
De viktigaste bevisen – ett granatgevär och ett antal maskingevär och pistoler – ligger alltså numera på 1 800 meters djup i Adenbukten.

Fregattkaptenens egenmäktiga avväpning av piraterna har orsakat misstämning mellan den tyska regeringen och det kenyanska rättsväsendet.
”Det kritiseras upprepade gånger att viktiga bevis, d v s piraternas vapen, kastades i havet”, står det i en rapport från Tysklands ambassad i Kenya. De fotografier som finns från händelsen är bara ”andra klassens bevismaterial”, enligt polisens utredare.
För att rädda processen kräver den kenyanske åklagaren att flera tyska soldater ska vittna inför domstolen i Mombasa. Tyskarnas vittnesmål betecknas som ”absolut nödvändiga” för att piraterna ska kunna fällas.
Men det är inte säkert att det räcker med detta. Eftersom det inte finns någon skriftlig rapport som duger i rätten från Willie Sulong, kaptenen på MV Courier, måste denne också infinna sig personligen. När allt kommer omkring har ingen av de tyska soldaterna bevittnat attacken med egna ögon.

Från början var tanken att processen mot piraterna skulle vara en intern afrikansk angelägenhet. Den tyska flottan ser sig som ett slags beväpnad hjälppolis, som ingriper när det är nödvändigt. Byråkrater i Berlin gör vad de kan för att problemen i Adenbukten inte ska bli tyska angelägenheter.
Men sedan de två tyska advokaterna Schulz och Wallasch trädde in i domstolen i Mombasa har rättsprocessen onekligen blivit en tysk angelägenhet. De båda juristerna försvarar de nio piraterna gratis, och fallet kommer att väcka internationell uppmärksamhet.
”Den kenyanska rättvisan är inte att lita på”, hävdar Wallasch, och beslutet att föra rättegången i Mombasa är ett exempel på ”otillbörlig outsourcing”, som bryter mot den tyska författningen, fortsätter Wallasch.
Advokaterna kommer att kräva att rättegången ska äga rum i Hamburg. De har också påpekat att det åligger domstolen att bevisa att var och en av de nio åtalade har gjort sig skyldig till sjöröveri. Någon kollektiv dom kan det inte bli tal om.
I det första förhöret ombord på Rheinland-Pfalz påstod Mohammed I, Mohammed A och Mohamad D att de hade stigit ombord på den lilla båten i Boosaaso i Somalia för att åka till Jemen. De visste ingenting om sjöröveri. Alla tre påstod att skepparen på båten hade krävt hundra dollar per man för överfarten till Jemen.
Mycket talar för att dessa påståenden är falska, vilket dock blir svårt att bevisa.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel