Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ROBERT WRIGHT
Nairobi
I januari, efter det att lösensumman hade betalats ut för
fartyget Sirius Star, ett av de mer kända offren för
somaliskt sjöröveri, arrangerades en spontan strandfest
i närheten av Hobyu, den sydsomaliska stad utanför vilken
fartyget hade förtöjts. Enligt besättningen på
Vella Gulf, ett amerikanskt örlogsfartyg som i månader
bevakade Sirius Star och Faina, ett annat kapat fartyg, sprang
barn runt på stranden mellan lägereldarna, och piraternas
medarbetare kom till platsen i fyrhjulsdrivna fordon.
Festdeltagarna kom för att hämta sina andelar av bytet
på tre miljoner dollar, som fartygets ägare hade betalat
i lösen för att få loss oljetankern, som var det
hittills största kapade fartyget någonsin. Några
av människorna som festade på stranden var de som kapade
fartyget, andra var sådana som hade levererat mat och dryck
till fartyget, enligt observatörerna på Vella Gulf.
Högre uppsatta medlemmar av piratgänget fick säkert
också en andel.
Risken för attacker som den mot Sirius Star har ökat
markant de senaste 18 månaderna, och den är nu ett
av de allvarligaste hoten mot den globala rederinäringen.
Enligt International Maritime Bureau, inträffade 111 attacker
och 42 genomförda kapningar utanför Somalias kust 2008.
De extra försäkringskostnaderna och osäkerheten
tvingar rederierna att spendera miljontals dollar på ändrade
rutter, säkerhetsåtgärder och dyrare försäkringar.
Det som gör piratverksamheten så effektiv är dess
enkelhet. I ett land där bankväsendet inte fungerar
efter drygt tio års kaos och amerikanska sanktioner mot
penningtvätt görs alla affärer med kontanter. Tiotusentals
hundradollarsedlar i lösen släpps ned med fallskärm
från luften, och pengarna betalar sedan för bilar,
hus, tv-apparater och bröllopsfester.
Strandfesten var ett exempel på att sjöröveri
är en integrerad del av Somalias komplexa samhälle.
En västerländsk militärexpert berättar att
piraterna numera anlitar ”skattmästare” när
de fördelar lösenpengarna.
Det finns noggrant uträknade formler som anger exakt hur
mycket som ska betalas ut till alla, från de lägst
placerade vaktposterna till gängledarna. Piraterna har en
uppförandekod som t ex förbjuder dem att skada besättningsmän
och som föreskriver böter i händelse av brott mot
koden.
Kombinationen personliga kontakter och talang är avgörande
för karriären i denna näring, enligt Mark Genung,
kapten på Vella Gulf. ”En skicklig pirat får
sannolikt bra piratjobb”, säger Genung. ”En dålig
pirat får nöja sig med sämre jobb”.
Viktigt är att leveransen av lösenpengar och uppdelningen
av dem inte går att spåra med hjälp av de system,
som normalt används för att jaga organiserad brottslighet
och brottsfinansiering.
”Det går inte att kontrollera vart pengarna tar vägen”,
bekräftar militärexperten.
Dagens somaliska sjöröveri anses allmänt ha
sett dagens ljus i början av detta decennium när Hawiyeklanen,
som har sin bas runt Haradere i centrala Somalia, försökte
komma till rätta med olaglig dumpning och olagligt fiske.
Klanen övergick från att angripa fartyg till att beslagta
dem och kräva lösen.
Första gången sjöröveriet väckte stor
uppmärksamhet var 2005 i samband med attacken mot kryssningsfartyget
Seabourn Spirit ungefär 115 kilometer utanför Somalias
kust. Det misslyckade kapningsförsöket avslöjade
att piraterna hade skaffat sig några ”moderskepp”
– båtar som de använde som flytande baser och
som kunde bege sig längre ut från kusten än piraternas
vanliga, små attackbåtar.
Hawiyeklanen övergav sjöröveriet, åtminstone
tillfälligt, när det kortlivade Islamiska domstolsförbundet
under en kort tid 2006 tog kontroll över Haradereområdet.
Då övertogs verksamheten av Darodklanen, som har baser
runt Eyl på ostkusten och i Bosasso och Caluula i Puntland
vid Adenbukten.
Puntländaren Abdullahi Yusuf Ahmed flyttade söderut
till den federala övergångsregeringens starka fästen
när han utnämndes till president 2004. Många av
de milismän som hade hjälpt till att upprätthålla
fred i Puntland följde med honom.
”Detta öppnade fältet för lokala klangrupper
i Puntland, och de kunde ägna sig år sjöröveri,
eftersom övervakningen hade minskat”, säger en
diplomat.
Darodklanens pirater började rekrytera medarbetare från
andra klaner. Militärexperten beskriver ett slags pyramidsystem,
som innebär att äldre medlemmar stiger i graderna i
takt med att nya rekryter ansluter sig. ”Till slut blir de
så högt uppsatta att de inte behöver ge sig ut
till sjöss längre”, säger militärexperten.
Piraterna avlönar också andra högt uppsatta klanmedlemmar
och lokala politiska och militära grupper, enligt Afrikaexperten
Roger Middleton vid tankesmedjan Chatham House.
Darodklanen har demokratiserat affärssystemet, enligt riskkonsulten
Daren Dickson. Numera kräver de att få betalt i kontanter,
men förr överfördes pengar ofta över via det
informella Hawalasystemets banker som ofta kontrollerades av krigsherrar.
”Nu är det medlemmarna i klanen som delar på bytet
i stället för att krigsherrarna lägger beslag på
det”, säger Dickson.
Enligt diplomaten antyder fartygen Fainas och Sirius Stars
öden att erfarenhet har gjort en del pirater mer sofistikerade
och ambitiösa. Han tror att piraterna fick tips om att Faina
fanns i farvattnen; hon var lastad med stridsvagnar och andra
vapen. Kapten Genung tror dock att den värdefulla lasten
erövrades av en tillfällighet.
Piraterna insåg snabbt Fainas betydelse, och de fick så
småningom 3,2 miljoner dollar, alltså långt
mer än en miljon dollar, som hade varit standardbeloppet.
Samma grupp – en ovanlig blandning av Hawiye och Darod –
kapade sedan Sirius Star 420 sjömil utanför Somalias
kust.
Darodgrupper, som opererar från Puntland, har anpassat sig
till den ökade militära närvaron i Adenbukten.
De iscensätter ofta flera attacker, den ena efter den andra,
för att förvirra eventuella örlogsfartyg i närheten
och komplicera deras uppdrag.
Kapten Genung är fast besluten att överlista piraterna,
och han understryker att de militära insatserna redan har
gjort livet svårare för sjörövarna. Vella
Gulf hjälpte till att fånga två piratgäng
med totalt 16 män 11 och 12 februari , och den ryska flottan
har också fångat pirater i Adenbukten.
Ingen av de inblandade inbillar sig emellertid att sådana
aktioner löser roten till problemet, som är den somaliska
statens upplösning och kollaps. De som fångade pirater
11 och 12 februari tror att piraterna måste ha varit desperata,
eftersom de gick till sjöss i en läckande, farlig farkost.
Allt annat än en hållbar politisk lösning i land
blir bara ett ”ineffektivt plåster”, enligt militärexperten.
”Där finns massor av hungriga människor utan legitima
möjligheter att tjäna pengar. De vill också ha
en bit av kakan”.
© 2009 TEMPUS/Financial Times
