Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
JENS GLÜSING
Managua
Sebastián Escorcia skulle kunna gå genom eld för
sin president, Daniel Ortega. Han är en riktig ledare, säger
Escorcia stolt och snurrar på sin mustasch. Sedan 1980-talet
när Ortega ledde en revolutionsregering stöder Escorcia
”Frente”, som sandinisterna kallas i Nicaragua.
Kommendant Daniel återfick makten för två år
sedan. Escorcia medverkade till detta genom att mobilisera alla
sina grannar, arrangera demonstrationer och delta i varenda kampanjmöte.
Utan att knota accepterade han också presidentens senaste
uppdrag. På regeringens anmodan satte han en Bibel under
armen, tog på sig en alldeles för liten t-shirt med
texten ”Kärlek är starkare än hat” och
ställde sig på Plaza España, en stor gatukorsning
i huvudstaden Managua. Där predikar han inför bilförare
och gångtrafikanter. ”Vi ber om klokhet hos våra
styrande”, säger Sebastián. En stor skärm
erbjuder lite skugga, och på en stolpe hänger en högtalare,
som spelar salsamusik. Myndigheterna har placerat två bajamajor
på torget och två gånger per dag förses
Escorcía och hans 15 kolleger med mat.
Gatans kampanjer är tillbaka i Nicaragua sedan de lokala
valen i november förra året. Regeringen låter
sina anhängare ockupera varenda torg och öppna plats,
och sandinistiska ligistgäng hotar den som vågar opponera
mot presidenten. Demonstrationsmarscher till Plaza España
blir kraftmätningar mellan de båda lägren.
Biskopskonferensen och oppositionen anklagar regeringen för
omfattande valfusk. Internationella valövervakare tilläts
inte kontrollera de lokala valen för drygt tre månader
sedan, men valurnor hittades på soptippar, rösterna
i oppositionella områden räknades inte ens, vallängder
byttes ut och ändrades.
Ortega använder samma metoder som den förre diktatorn,
Anastasio Somoza”, klagar Dora María Téllez,
f d revolutionskamrat till statschefen. I rollen som gerillaledare
ledde hon 1979 sandinisternas stormning av Nicaraguas näst
största stad, León, och hyllas sedan dess som en levande
legend. Ortega, säger hon, ”har förstört förtroendet
för demokratin”.
Det finns en djup klyfta i landet, men presidenten låtsas
som om detta inte angår honom. På jättelika affischer
framställer denne f d marxist sig själv som troende
landsfader. ”Att uppfylla folkets vilja är detsamma
som att tjäna Gud”, står det med rosaröda
bokstäver under hans porträtt på affischerna.
De nyvalda borgmästarna installerades på sina poster
i mitten av januari i en offentlig ceremoni på Revolutionstorget
i Managua. Kort tid därefter bröt det ut slagsmål
mellan presidentens anhängare och oppositionen, som förutom
liberala människorättsaktivister inkluderar oberoende
intellektuella och många f d sandinister.
Det fattiga Nicaragua är nära att åter urarta
i diktatur. Sedan sin seger i presidentvalet för två
år sedan undergräver den vänsterpopulistiske ledaren
metodiskt de demokratiska institutionerna.
Att Ortega med knappt 38 procent av rösterna över
huvudtaget kunde bli statschef kan han tacka sin starkaste motståndare
för. Expresident Arnoldo Alemán, det liberala partiets
ledare, samtyckte till en författningsändring enligt
vilken det är möjligt att vinna ett val från och
med 35 procent. I gengäld fick Alemán tillstånd
att byta sitt 20-åriga fängelsestraff för korruption
och penningtvätt mot husarrest.
Alemán är beroende av Ortegas välvilja, eftersom
sandinisterna kontrollerar högsta domstolen och valmyndigheten.
Parlamentet, som är ganska jämnt splittrat mellan liberaler
och sandinister, var i två och en halv månad efter
de omstridda kommunvalen inte beslutsmässigt, eftersom oppositionen
i protest mot valen vägrade att delta i parlamentets arbete.
Under tiden styrde Ortega med dekret.
Nu har presidenten drivit igenom att expresidenten slipper avtjäna
sitt straff i utbyte mot att Alemáns anhängare lovar
att stödja regeringen. Ortega behöver deras röster
för att driva igenom ännu fler författningsändringar.
Precis som idolen Hugo Chávez i Venezuela vill han försäkra
sig om rätten att bli omvald hur många gånger
som helst.
Västerländska diplomater är upprörda över
att demokratin misshandlas så brutalt i det centralamerikanska
Nicaragua. Misstankar om valfusk fick Europeiska unionen att dra
in utvecklingshjälpen till Nicaragua, och USA har också
frusit biståndet tills vidare.
Ortega hoppas nu att Chávez ska komma till undsättning.
Men det är ovisst om Ortegas meningsfrände i Caracas
är beredd att hålla Ortega under armarna. Oljepriset
har rasat i botten, och Chávez viktigaste inkomstkälla
hotas. Han har just stoppat bygget av ett raffinaderi i Nicaragua.
De flesta av Latinamerikas vänsterpresidenter yttrar sig
inte om Ortegas autokratiska agerande. ”Europa värnar
mera om vår demokrati än våra grannländer”,
klagar författaren Sergio Ramírez, som var vicepresident
under Ortegas första ämbetsperiod på 1980-talet.
Sedan dess är det många sandinister som i likhet med
Ramírez har tagit avstånd från Ortega.
Socialdemokraten Ramírez erfor i början av december
exakt hur hårdhänt regeringen behandlar oliktänkande.
Kulturdepartementet, som innehar copyrighten, förbjöd
den spanska dagstidningen El País att publicera dikter
av en avliden nicaraguansk poet bara därför att Ramírez
skulle skriva förordet. Författare i hela världen
protesterade mot förbudet, bl a nobelpristagaren Gabriel
García Márquez.
Förföljelse av regimkritiska intellektuella är
inget nytt. Poeten och f d kulturministern Ernesto Cardenal, som
bröt med Ortega för många år sedan, fick
hela det sandinistiska rättsväsendet emot sig. Som förevändning
angav sandinisterna en ifrågasatt tvist om ett hotell. Ungefär
samma sak drabbade journalisten Carlos Fernando Chamorro, vars
medieinstitut stängdes på grund av påstådda
ekonomiska oegentligheter.
Ramírez är säker på att Ortegas fru, Rosario
Murillo, är den som driver häxjakten på regimmotståndare.
Hon anser att hon själv är en framstående poet.
”Det är hon som är den verkliga makten i detta
land”, säger Ramírez.
Murillo släpper aldrig maken utom synhåll, och hon
är alltid med när han framträder offentligt. Ortega
själv erkände en gång att han har överlåtit
halva makten till sin hustru. Det är hans bidrag till ”jämlikheten”.
Presidenten har också överlåtit ledningen
för de nybildade ”medborgarråden” till sin
fru. Råden är ett slags parallellregering. ”Murillo
ser sig själv som Daniels översteprästinna”,
säger kvinnosaksaktivisten Sofia Montenegro, som också
var sandinist en gång i tiden. ”Makten har stigit henne
åt huvudet”.
I parets väldiga residens, som också är regeringens
säte, arrangerar Nicaraguas första dam spiritistiska
övningar. Shamaner tjänar som rådgivare, och när
makten tillträdde arrangerade hon ett fem timmar långt
föredrag om astrologi för hela regeringen. Hennes man
har sin kontorsstol under en stor, rund amulett, som påstås
jag bort onda andar.
Att religionen är ett effektivt politiskt redskap upptäckte
Murillo under den senaste valkampanjen. Hon sökte närma
sig kardinal Miguel Obando y Bravo, som under sandinisternas herravälde
på 1980-talet trädde fram som oppositionens symbolfigur.
På Murillos begäran undervisade kardinalen presidentparet
i kyrkliga frågor, och sedan dess håller han tillbaka
sin kritik mot regeringen. Som tack har Ortega infört Latinamerikas
strängaste antiabortlag.
Obando y Bravo har under Ortegas styre blivit en rik man, men
inom den katolska kyrkan har han isolerats. Landets biskopar ogillar
hans nära samarbete med regimen. Kanske gömmer han också
en pikant hemlighet: Roberto Rivas, som av Ortega har fått
posten som valmyndighetens ordförande, är nämligen
son till Obando y Bravos mångåriga privatsekreterare
och hushållerska. Fadern är okänd.
Politik och familjeangelägenheter har alltid varit sammankopplade
i Nicaragua. Ortegas styvdotter, Zoilamérica Narváez,
anklagade för tio år sedan sandinistledaren för
att ha utnyttjat henne sexuellt i många år. I åtalet
beskrivs i detalj hur Ortega förgrep sig på henne,
men det känsliga fallet preskriberades utan att rättsväsendet
hade tagit i det.
Rosario Murillo, Zoilaméricas mor, försvarade Ortega
mot alla anklagelser, varefter dottern tog avstånd även
från henne. ”Murillo har Ortega i ett järngrepp”,
säger kvinnosaksaktivisten Montenegro. ”Om hon skulle
gå emot honom är han förlorad”.
Oppositionen spekulerar om Ortega funderar på att lansera
sin fru som efterträdare om hans planer på att ändra
författningen inte går igenom. Murillo ber för
närvarande att himlen ska ingripa och hjälpa familjen
att behålla makten. I alla stora gatukorsningar i Managua
har presidenthustrun rest färgglada Jungfru Mariastatyer
trots den katolska kyrkans protester.
En av madonnorna står mitt på Plaza España,
där predikanten Escorcia och hans anhängare håller
till. Där tjänar madonnan tydligen sitt syfte. ”Vi
ber till henne flera gånger varje dag”, försäkrar
Ortegaanhängaren Escorcia.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel
