Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Chisinau
Om invånarna i Chisinau någonsin skulle glömma
att de bor på en förkastningslinje skulle julen påminna
dem direkt.
Två år i rad har borgmästaren i den moldaviska
huvudstaden, den i Rumänien utbildade Dorin Chirtoaca, rest
en julgran i god tid inför juldagen 25 december, när
helgen firas i Rumänien och hela Västeuropa.
Båda gångerna har landets sovjetutbildade president,
Vladimir Voronin, givit order om att granen ska tas bort, därför
att Moldavien officiellt firar jul 7 januari enligt den ryskortodoxa
kalendern. Dispyten mellan borgmästaren och presidenten har
urartat till en löjeväckande historia, som inkluderar
rapporter om arresterade granar i skogen och om granar som ”har
förts bort av okända personer mitt i natten”.
Men förra veckan upptäckte världen att splittringen
i det moldaviska samhället är allt annat än löjlig;
den är djup och farlig. Moldavien står på sätt
och vis inför samma utmaning som Georgien och Ukraina och
försöker, efter decennier under ryskt inflytande, att
närma sig väst.
Men Moldaviens situation kompliceras av landets historiska dominans.
De senaste två seklerna har territoriet, som en gång
i tiden kallades Bessarabien, styrts i drygt hundra år av
den ryska tsaren och sedan av den rumänske kungen i 22 år
och därefter av Sovjetunionen i 51 år.
Efter snart två decenniers oberoende är landets medborgare
fortfarande djupt splittrade när det gäller deras verkliga
identitet. Denna splittring kokade över i förra veckan,
när en enorm kommunistfientlig demonstration urartade i våld.
Deltagarna, som var tonåringar och i tjugoårsåldern,
vill inget hellre än att kasta av sig det sovjetiska arvet
och bli äkta européer. Men många av deras äldre
landsmän känner sig mer besläktade med Ryssland,
och de upplever protesterna som resultatet av en rumänsk
komplott, som går ut på att undergräva Moldaviens
suveränitet.
Men chefen för Moldaviens delegation i Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Claus Neukirch,
tror inte att demonstranternas mål är en återförening
med Rumänien. ”Det är nog snarare en längtan
efter ett erkännande av att de båda länderna har
samma rötter och samma språk och av att Moldavien är
en del av Europa och inte en del av Ryssland”, säger
han. ”Bessarabien har i alla tider legat på en förkastningslinje”.
Moldavierns syn på Rumänien respektive Ryssland beror
helt och hållet på vem man frågar. Det gäller
också för de 76 procent av invånarna som identifierar
sig som etniska moldavier. Viatjeslav Turcan, en bullrig 39-årig
taxichaufför, får tårar i ögonen när
han tänker på militärtjänsten i den sovjetiska
armén, där han lärde sig ”kultur, hövlighet,
respekt – att uppföra mig helt enkelt”. För
honom framstår sovjettiden som överflödig och
förutsägbar med Rumänien som fattig granne, som
var beroende av potatis från Moldavien.
Idag är Moldavien Europas fattigaste land. Pengar som skickas
hem från moldavier i exil utgör 36,5 procent av BNP,
enligt Världsbanken. Ovan nämnde Turcan har gjort som
hundratusentals landsmän och kör taxi i Ryssland. Han
tror på Ryssland som allierad och vän i dåliga
tider; Europa är oprövat och opålitligt. När
man nämner Rumänien får Turcan något svart
i blicken. ”De är zigenare hela bunten”, säger
han. ”De har ockuperat Moldavien förr, och de vill ockupera
oss igen”.
Journalisten Vasile Botnaru har ett helt annat perspektiv.
Han var 13 år när han stötte på några
rumänska böcker på vinden där hemma och till
sin förvåning insåg att språket var så
likt hans eget att han kunde läsa böckerna utan lexikon.
Allt, som han hade lärt i den sovjetiska skolan – att
moldavierna skilde sig etniskt och språkligt från
rumänerna – var fel, berättar han.
”Historien som de hade försökt gömma kom fram
till slut”, säger Botnaru, som idag är 52 och arbetar
som reporter för Radio Free Europé/Radio Liberty.
”Jag förstod att vi hade en gemensam historia”.
När Sovjetunionens tid började lida mot sitt slut uppstod
en kraftfull rörelse för att försona Moldavien
och Rumänien. Moldaviens parlament bytte till det rumänska
alfabetet, och rumänska ersatte ryska som officiellt språk.
Klockorna ställdes om från Moskvatid till Bukaresttid,
och regeringen introducerade en ny flagga, som var nästan
identisk med den rumänska.
Återförening med Rumänien blev en politisk fråga.
Rörelsens skränige frontfigur, Iurie Rosca, stod och
talade bredvid enorma kartor över ett ”Stor-Rumänien”,
som inkluderade större delen av Moldavien.
Men tanken på ett Stor-Rumänien gick inte hem hos
rysktalande moldavier, d v s sovjettidens elit, som utgjorde runt
en fjärdedel av befolkningen. Och 2001, efter det att tio
år med lössläppt kapitalism hade gjort landet
bankrutt, svängde pendeln tillbaka mot den gamla ordningen.
Väljarna valde en kommunistisk regering under Voronin, som
lovade att återupprätta sovjettidens sociala trygghetsnät
och ingå i en union med Ryssland och Vitryssland.
”Moldavien måste stå emot Europa på samma
sätt som Kuba står emot Amerika”, sade Voronin
på ett möte till minne av Lenins födelsedag strax
efter det att han hade blivit vald. ”Vi kommer att hålla
stånd precis som Kuba håller stånd mot imperialistiska
rovdjur”.
Återföreningsrörelsen har vid det här laget
runnit ut i sanden. Arcadie Barbarosie, vd för forskningsorganisationen
Offentlig politik, tror inte att fler än 15 procent av moldavierna
skulle rösta ja till en återförening med Rumänien
om en folkomröstning arrangerades nu. Den politiska eliten
har förlorat intresse för frågan av pragmatiska
skäl.
”Vem vill vara nummer två i Bukarest när man kan
vara nummer ett i Chisinau?”, säger Konstantin Zatulin,
ledare för Institutet för Oberoende Staters Samvälde
i Moskva.
Frågan har emellertid aldrig blivit helt utagerad. Så
sent som 2006 sade president Traian Basescu i Rumänien: ”Återföreningen
mellan Rumänien och Moldavien kommer att äga rum inom
Europeiska unionen”. Frågan återuppväcktes
i förra veckans protestdemonstrationer, när rumänska
flaggor hissades på två officiella byggnader. President
Voronin har sagt att han kan bevisa att rumänska agenter
planerade och organiserade demonstrationerna.
”Jag skulle inte kalla det nationalism, eftersom nationalism
är när folk kämpar för sitt lands intressen”,
säger Mark E Tkachuk, nära medarbetare till Voronin.
”Jag kallar det för unionism, när folk kämpar
för att likvidera ditt eget land och låta det uppgå
i ett annat”.
Oppositionens ledare avfärdar denna förklaring. Iulian
Fruntasu, vice ordförande för Liberaldemokratiska partiet,
säger att anklagelserna om rumänsk påverkan är
ett försök att avleda uppmärksamheten från
den växande kritiken mot de styrande kommunisterna. Innerst
inne vet Ryssland, enligt Fruntasu, att det håller på
att förlora greppet om Moldavien till den unga generationen
moldavier. Inför denna kris är landets Moskva-stödda
ledare beredda att påstå ”att vi försöker
förena oss med månen”, säger Fruntasu.
”Allt som de kunde göra under sovjettiden är omöjligt
idag”, tillägger han. ”De har ryskspråkiga
medier, men det finns en annan generation som har tillgång
till internet och böcker. Ingen tror längre på
att det finns ett rumänskt och ett moldaviskt språk.
Folk reser mycket idag. Ryssland har ingen chans att på
sikt hålla kvar Moldavien i en omloppsbana”.
Under tiden går en del moldavier till den rumänska
ortodoxa kyrkan varje söndagsmorgon medan andra besöker
den ryskortodoxa. I tidningskioskerna hänvisar de ryskspråkiga
tidningarna till förra veckans händelser som ”en
kupp”, medan de rumänskspråkiga talar om ”revolution”.
Journalisten Botnaru säger att han har vänner på
båda sidor och att alla uppmanar honom att välja sida.
”Det är som dumma föräldrar som skiljer sig
och frågar barnen om de älskar mamma eller pappa mest”,
säger Botnaru. ”De är barn och de kan inte älska
antingen mamma eller pappa. Många av mina landsmän
är i samma sits som jag”.
De ledande oppositionella politikerna i Moldavien meddelade
i tisdags att de kommer att övervaka en omräkning av
rösterna i de omstridda parlamentsvalen. Samtidigt avfärdade
Rumäniens president bestämt alla beskyllningar om att
rumänska agenter skulle ha varit involverade i de antikommunistiska
demonstrationerna förra veckan.
”Vi accepterar inte att rumäner anklagas bara därför
att de är rumäner”, sade president Traian Basescu
i ett anförande i parlamentet i Bukarest. Han fortsatte:
”Vi tillåter inte att Rumänien anklagas för
att försöka destabilisera republiken Moldavien. Vi accepterar
inte att rumäner som lever på andra sidan Prut (gränsflod)
förödmjukas bara därför att de tror på
ett öppet samhälle”.
Kommunistpartiet i Moldavien fick fler röster än väntat
i valen 5 april, vilket ledde till omfattande ungdomsdemonstrationer,
som urartade. Moldaviens president Vladimir Voronin bröt
omedelbart de diplomatiska förbindelserna med Rumänien
med förklaringen att Rumäniens hemliga polis hade iscensatt
demonstrationerna i ett försök att störta hans
regering.
Voronin har sedan dess givit order om att rösterna ska räknas
om. Liberaldemokratiska partiets ledare kräver att hela valet
ska göras om. Enligt honom fanns det döda människor,
minderåriga och utvandrare i röstlängderna.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
