Tempus 2008 v 04

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03

Upp-och-nedvända arabvärlden

De kör lok och de är domare i rättegångar, och de utgör majoriteten av landets universitetsstuderande. Inget annat arabland tar jämlikheten mellan man och kvinna på lika stort allvar som Algeriet.

AMIRA EL AHL
Alger
På den lilla bensinstationen på Bougaraboulevarden i centrala Alger är det liv och rörelse från tidig morgon. Bilar tankas, tvättas och inspekteras. En bil behöver olja och en annan dammsugs invändigt.
32-åriga Moudjed Naima bär olivgrön overall, gröna gummistövlar och keps. Denna späda kvinna rengör en vit pickup både in- och utvändigt. Sedan ett år arbetar hon på denna mack varje dag mellan åtta på morgonen och sju på kvällen. Egentligen har hon akademisk utbildning i fotografi och informationsteknik, men det har hon inte haft någon nytta av. Hennes första jobb är det på bensinmacken. ”Jag visste att macken hade en kvinnlig chef, och jag fick börja direkt”, berättar hon.
Naima är gift och har två barn. Hon tjänar ungefär lika mycket som sin man, omkring 100 000 dinarer i månaden, men därtill kommer en hel del dricks. ”Jag bidrar med mer pengar än han till hushållet”, säger hon stolt och skrattar. Varje morgon ger hon maken 200 dinarer till lunch och cigaretter.
Det är den upp-och-nedvända världen i Algeriet.

Sedan det blodiga inbördeskriget mellan regeringen och radikala islamister upphörde i början av 2000-talet pågår en omvälvande förändring av det algeriska samhället. Majoriteten av eleverna vid landets högskolor och universitet är kvinnor, och 61 procent av de färdigutbildade är kvinnor. ”Utbildning är den enda dörren ut i världen utanför hemmet för många kvinnor”, förklarar journalisten Zeinab Ben Zita. Ju högre utbildning desto större chans till oberoende.
Algeriet är ett ungt land. Ungefär hälften av invånarna är inte ens 25 år. Arbetslösheten är störst bland unga män, medan däremot landets unga kvinnor satsar mer på utbildning och är bättre på att utnyttja sina möjligheter. De tar vad de kan få, och vid det här laget utgör de en tredjedel av den totala arbetsstyrkan, drygt hälften av all universitetspersonal och sjukhuspersonal. 30 procent av landets domare är kvinnor, och drygt 55 procent av journalisterna är kvinnor.
I parlamentet sitter 30 kvinnor, och elva kvinnor innehar höga ämbeten, bl a kulturministern och ytterligare tre statsråd.
Regeringen underblåser den här sortens emancipation via studier och yrkeskarriärer. Staten är också Algeriets största arbetsgivare.

Touazai Fatiha arbetar på ett statligt företag i en mycket ovanlig roll för att vara ett arabland. Sedan sex år tillbaka är hon föreståndare för järnvägsstationen Agha mitt i huvudstaden. Hon har 107 underordnade medarbetare, varav sju är kvinnor. Varje dag slussar hon ett åttiotal tåg genom stationen, och arbetsdagen är oftast tio timmar lång.
Fatiha har också läst vid universitetet, där hon utbildade sig i bioteknik och ganska lätt fick anställning på ett livsmedelsföretag. Där stannade hon i tre år, men sedan gick företaget i konkurs och hon blev arbetslös. Det fanns inga jobb inom hennes fack, och därför svarade hon på en annons från järnvägsbolaget, som sökte efter kvinnliga akademiker.
Idag finns det 14 stationsföreståndare i Algeriet varav fem i huvudstaden. Järnvägsbolaget sysselsätter kvinnliga lokförare, ingenjörer och trafikledare. ”Vi har samma rättigheter och har kapacitet att utföra samma arbeten som männen”, säger Fatiha.
Hon är urtypen för en algerisk karriärkvinna: ogift, ambitiös och intelligent. Hon ler ofta och verkar mycket frimodig, hennes auktoritet är påtaglig men behaglig. ”Jag är mycket nöjd med min ställning, och vill gärna fortsätta min karriär i detta företag”, säger hon.
Leila Hamouda, 35, har också ett ganska ovanligt jobb för arabiska förhållanden. Hon tillhör en av polisens specialenheter sedan 14 år tillbaka. Hon har mörkblå uniform, keps i samma färg och en pistol i hölstret. Ingen har någonsin ifrågasatt hennes auktoritet, berättar tvåbarnsmamman Leila, som ofta får högsta betyg i skjutövningarna och som har ingått i presidentens livvakt.

Den algeriska författningen garanterar jämställdhet mellan man och kvinna. Men familjerättslagen från 1984 hänger inte riktigt med verkligheten. ”I det offentliga livet respekteras kvinnans rättigheter, men inom familjen accepterar de flesta kvinnor fortfarande sin underordnade ställning”, säger juristen Nadia Ait Zai, som kämpar aktivt för kvinnans rättigheter.
Kvinnor har sedan 2005 rätt att ansöka om skilsmässa, men de får inte gifta sig utan medgivande och underskrift av en manlig anhörig. Familjerättsligt betraktas kvinnan alltjämt som omyndig. ”Vi är på väg mot ett modernt samhälle, men det märks inte riktigt, eftersom det finns en konflikt mellan tradition och modernitet”, säger Ait Zai.
På den lilla bensinmacken i centrala Alger har Moudjed Naima tvättat klart den vita pickupen, och hon stryker en sista gång med trasan över billyktorna, innan hon tar itu med nästa arbetsuppgift.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel