Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
SIMON ROMERO
Caracas
President Hugo Chávez överraskande nederlag i folkomröstningen
om ändringar i författningen, som skulle ha underlättat
Chávez socialistiska revolution, gav den venezolanska oppositionen
välbehövlig uppmuntran.
Hur länge oppositionen orkar hålla humöret oppe
beror emellertid på om oppositionsledarna förmår
behålla de väljare, som tillfälligt svek Chávez
för att rösta nej till hans förslag.
I nio år har en kombination av populism och stigande
oljepriser hjälpt Hugo Chávez att driva på sitt
socialistiska program för Venezuela med god fart. Men i söndags
trampade väljarna på bromsen.
Resultaten av folkomröstningen gav plötsligt oppositionen
lite medvind och bekräftade att de venezolanska institutionerna
har god motståndskraft. De visade också att Chávez
förr totalt lojala anhängare har påverkats av
stigande priser och brist på vissa livsmedel, företeelser
som har ackompanjerat revolutionen trots regeringens löften
att hjälpa de fattiga.
Av intervjuer i fattiga områden och stadsdelar, där
Chávez har ett starkt stöd, förstår man
att många nejröster i folkomröstningen var lika
mycket ett uttryck för otålighet med regeringens styre
som en varning till Chávez om att hans föreslagna
författningsändringar var lite väl magstarka. Om
de hade godkänts av väljarna skulle han ha kunnat sitta
kvar som president på livstid och hans makt skulle också
ha utökats markant.
Nejresultatet tolkas som en skarp tillrättavisning för
att få Chávez att förstå att väljarna
inte är beredda att sluta upp bakom den socialistiska revolutionen
om inte deras behov tillgodoses.
Det som står på spel nu är en stor andel av väljarna.
Chávez blev omvald i fjol med 63 procent av rösterna
jämfört med bara 49 procent, som i söndags godkände
hans förslag till författningsändringar. Oppositionen,
som aldrig har fått mer än 41 procent i allmänna
val sedan Chávez blev president, fick 51 procent i söndagens
folkomröstning, vilket speglar kapacitet att erövra
väljare, som brukar rösta på Chávez.
Den verkliga utmaningen för oppositionen är nu att presentera
alternativa program, som vinner väljarnas stöd. Det
blir inte lätt.
Chávez och hans anhängare kontrollerar fortfarande
nationalförsamlingen, Högsta domstolen, nästan
alla delstatsregeringar och hela den federala byråkratin.
Oppositionen håller också på att hämta
sig från år av taktiska misstag och marginalisering
i det politiska livet.
En oväntad utmaning för Chávez är emellertid
att de nya oppositionsledarna har sina rötter i missnöjesfalangen
inom hans egen rörelse. De har vänsterpolitiska ideal,
men de är djupt missnöjda med statens kontroll över
ekonomin och med personkulten runt Chávez.
Presidenten såg det som folkets plikt att acceptera
detta projekt, sade general Raúl Isaías Baduel,
en pensionerade militärledare som bröt med Chávez
för en månad sedan. General Baduel, som höll en
presskonferens i måndags efter folkomröstningen, påpekade
att folket hade satt punkt för Chávez förslag,
som skulle ha lett till en socialistisk stat. Baduel föreslog
att man nu skulle sammankalla en konstitutionell församling
för att skriva om Venezuelas författning.
Utöver general Baduel finns ytterligare några ledare,
vars stjärnor stiger just nu. De är Ismael García,
som är ledamot av nationalförsamlingen, och Ramón
Martínez, guvernör i delstaten Sucre i östra
Venezuela. Båda har tidigare stött Chávez men
tagit bestämt avstånd från honom de senaste månaderna.
Bakom sig har dessa ledare en studentrörelse, som inför
folkomröstningen arrangerade gatudemonstrationer i Caracas
och andra storstäder. Till skillnad från en del traditionella
oppositionspartier beskriver sig studentledarna inte som konservativa
regimkritiker utan snarare som företrädare för
en annan sorts progressiva ideal än presidentens. En del
studerande var lika överraskade som vanligt folk över
folkomröstningens resultat. Jag trodde aldrig att vi
skulle vinna, sade Diana Cocho, en av flera hundra ungdomar
som samlades på Altamiratorget i Caracas klockan två
på måndagsmorgonen för att fira segern.
Människor spelade trummor, dansade, kramades och sjöng
regimkritiska slagord. De flesta var studerande, och många
drack rom. Jag tyckte att Chávez såg rädd
ut, som om han hade väntat sig något annat, sade
Cocho med hänvisning till presidentens kommentarer i tv efter
det att resultaten hade tillkännagivits.
Chávez såg verkligen ovanligt ödmjuk ut,
men han och hans supportrar försökte göra bästa
möjliga av nederlaget, som de beskrev som ett bevis för
att demokratin lever i Venezuela. Alla venezolaner kan efter
det här lita helt och fullt på våra institutioner,
sade presidenten.
Efter veckor av föga försonliga uttalanden från
Chávez, som har kallat sina motståndare för
förrädare och kritiserat sina kritiker i andra länder,
dök det tidigt på måndagsmorgonen upp ett mobiltelefonmeddelande,
som cirkulerade i hela landet. Det löd: God morgon
Venezuela! Vi har fått en ny president!.
Faktum är att valresultaten visar att Venezuelas institutioner
än så länge har kvar sin motståndskraft
och tål även de orkanvindar, som karaktäriserar
det politiska klimatet i Venezuela.
Resultaten av folkomröstningen har accepterats av alla
parter. Chávez motståndare har hävdat
att han är en diktator, men han har bevisat att han är
en demokrat genom att acceptera nederlaget, konstaterar
Bart Jones, som har skrivit en ny biografi om Chávez med
titeln Diktatorer accepterar inga nederlag.
Bedömare anser att Chávez kanske begick ett strategiskt
misstag genom att försöka påskynda författningsändringarna
utan att ge tillräckligt med utrymme för debatt. Det
var i så fall ett resultat av hans överdrivna tro på
sin egen förmåga att väcka folkets lojalitet.
Chávez nederlag uppmuntrar säkert till lite
självrannsakan i hans läger och till en kritisk debatt,
vilket borde ha skett för länge sedan, säger
Steve Ellner, statsvetare vid Orienteuniversitetet i östra
Venezuela. Det som skadade Chávez mest var att han
blundade för konkreta problem och ägnade för mycket
uppmärksamhet åt högtflygande ideal, säger
Ellner, som refererar till brådskande problem som bristen
på baslivsmedel och den utbredda korruptionen inom regering
och byråkrati.
Bland Chávez anhängare har nederlaget tvingat en
del att ifrågasätta lojaliteten mot ledaren. Den 33-årige
Pedro Luis Urbina, som är busschaufför i det fattiga
distriktet El Valle, beskriver sig själv som lojal Chavista.
Han röstade ja till förslagen trots att han inte gillade
dem. Orsaken till att han ändå röstade ja var
att han var rädd att gå miste om ett statligt lån,
som han har fått för att kunna starta ett eget transportföretag.
Det fanns många exempel på liknande motiv utanför
vallokalerna i söndags, men det behöver inte betyda
att Chávez stöd bland landets fattiga håller
på att försvagas. Urbina uttryckte kanske mångas
känslor: Jag är glad att nej vann och att jag
fortfarande har en president som heter Hugo Chávez,
sade han.
© 2007 TEMPUS/The New York Times