Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
På 1980-talet infiltrerade en kommunistisk underrättelseagent
de hemliga ekonomiska seminarier, som arrangerades av Vaclav Klaus,
som nu är Tjeckiens temperamentsfulle ledare. Infiltrationen
föranleddes av misstankar från kommunistregimens sida
om att Klaus predikade om den fria marknadens dygder. Agenten
slogs inte så mycket av Klaus antimarxism som av hans arrogans,
en egenskap som numera är känd i vida kretsar.
Hans uppträdande och attityder avslöjar att han
känner sig som ett missförstått geni, skrev
agenten i sin rapport, som numera är offentlig handling.
Han tycker att den som inte håller med honom är
dum och inkompetent.
Nu, flera decennier senare, fortsätter Tjeckiens 67-årige
president en ikonoklast med perfekt ansad mustasch
att provocera starka reaktioner. Han påstår att den
internationella finanskrisen delvis beror på den missriktade
kampen mot global uppvärmning, han kallar Al Gore för
arrogansens apostel, och han anklagar Europeiska unionen
för att uppträda som en kommuniststat.
Om några veckor är det Tjeckiens tur att ta över
ordförandeskapet i EU, och det finns en påtaglig rädsla
för att Klaus kommer att trassla till det för världens
största handelsblock och komplicera unionens försök
att komma till rätta med den ekonomiska krisen och utvidga
sitt inflytande på världsscenen. Vaclav Klaus roll
i Tjeckien är huvudsakligen ceremoniell, men han har ändå
stort inflytande, har beundrare runt om i Europa och älskar
att stå i rampljuset.
Herre Gud, Vaclav Klaus står på tur!,
löd en rubrik i österrikiska Die Presse nyligen. Vidhängande
artikel varnade för Klaus kapacitet att skapa kaos i en union
med 470 miljoner invånare, som redan är splittrade
i sin syn på EU.
Klaus, som är utbildad ekonom och övertygad frimarknadsanhängare,
har kritiserat den kurs som har stakats ut av den nuvarande ordföranden,
Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Den ambitiöse Sarkozy
har utnyttjat det franska ordförandeskapet för att driva
frågor som inkluderar mer heltäckande och koordinerade
regelverk i de största ekonomierna för att komma till
rätta med marknadsekonomiska överdrifter.
Även de som oroas av Klaus potentiella roll som sabotör
erkänner att hans inflytande på politiken i EU är
begränsad tack vare hans i stort sett symboliska funktioner
som Tjeckiens president.
Men Klaus är en viljestark bildstormare den ansedde
brittiske historikern Timothy Garton Ash kallade honom en gång
för en av de mest ohyfsade personer jag någonsin
har träffat och det kommer sannolikt att sätta
spår.
Klaus är en provokatör, som kommer att vrida och
vända på argumenten för att väcka uppmärksamhet,
säger Jiri Pehe, f d rådgivare till Vaclav Havel, Klaus
ärkerival och företrädare på presidentposten.
I anhängarnas ögon är Klaus en ensam, modig
korsfarare, frihetens försvarare och den ende europeiske
ledaren som kan mäta sig med Margaret Thatcher. (Medarbetare
berättat att Klaus har ett fotografi av den f d brittiska
premiärministern på sitt kontor).
I motståndarnas ögon är han en cynisk populist,
en bråkmakare och en hårdhudad pragmatiker, som inte
har något gemensamt med filosofen och drömmaren Havel.
Som f d finansminister och premiärminister får han
beröm för att 1993 ha lett den fredliga upplösningen
av Tjeckoslovakien i två stater och för att ha gjort
Tjeckien till en av det forna östblockets mest framgångsrika
ekonomier.
Men hans idéer om regerande stämmer illa överens
med synen i andra EU-länder.
Många av världens mest hängivna marknadsanhängare
erkänner att det är viktigt att rädda Europas banker
i den aktuella krisen, men Klaus hävdar att EU hemfaller
åt ansvarslös protektionism. Han säger att det
är för många regler, inte för få, som
bär skulden till krisen.
Han är också en skarp kritiker mot miljörörelsen,
och han påstår att den globala uppvärmningen
bara är en farlig myt. Kampen mot klimatförändringen
hotar den ekonomiska tillväxten, enligt Klaus.
Hans kanske största vrede riktas mot Europeiska unionen.
2005 krävde han att unionen skulle skrotas. Lissabonfördraget
är inte värt ett ruttet lingon. Under ett statsbesök
i Irland tidigare i november förolämpade Klaus regeringen
där och irriterade många av sina egna landsmän
genom att hylla Declan Ganley, affärsman och politisk aktivist,
som var mycket framgångsrik i sin kampanj för att få
irländarna att rösta nej till Lissabonfördraget.
1989 under sammetsrevolutionen, som störtade Tjeckoslovakiens
kommunistiska ledare, erbjöd Klaus sina tjänster som
ekonom till Medborgarforum, den grupp som bekämpade kommunistregimen.
När den nya regeringen tog makten blev Klaus finansminister.
Men hans relationer med övriga dissidenter härsknade
ganska fort.
Havel erinrade sig i sina memoarer att Klaus var avogt inställd
till resten av oss. Han klumpade uppenbarligen ihop oss och kastade
oss i en avfallscontainer märkt vänsterintellektuella
1991 bildade Klaus ett nytt mitten-högerparti kallat Medborgerliga
demokratiska partiet. Det vann valen i juni 1992, vilket gjorde
Klaus till premiärminister. Hans radikala privatiseringsstrategi
fläckades av misstankar om korruption. Havel anklagade Klaus
för gangsterkapitalism.
Ladislav Jakl, som är Klaus privatsekreterare, säger
att den största skillnaden mellan de båda ledarna var
att Havel försökte ge folket godhet medan Klaus ville
ge dem frihet.
Klaus tvingades avgå från premiärministerposten
i november 1997 efter en regeringskris, som orsakades av en partifinansieringsskandal.
2002 tvingades han lämna posten som partiledare, när
hans parti hade förlorat det andra valet i rad.
Men Klaus kandiderade i stället i presidentvalet 2003, som
han vann med tunn marginal. Sedan dess har han blivit märkbart
populärare, och tidigare i år blev han omvald av det
tjeckiska parlamentet.
© 2008 TEMPUS/The New York Times