Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2008 v 50

Tidskriften

tidigare veckor: 
 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25 
 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50    

Kreml skyr inga medel

Rysslands ledare utnyttjar de hårda tiderna för att ta kontroll över privata tillgångar.

CLIFFOR J LEVY
Berezniki, Ryssland
I slutet av oktober kallade en av Vladimir Putins närmaste män plötsligt in en av Rysslands miljardäroligarker till ett möte i Kreml. Putins man, Igor Setjin, hade plötsligt blivit väldigt intresserad av en två år gammal olycka i oligarkens mycket lönsamma gruvverksamhet i hjärtat av Rysslands industriregion.
Setjin, som leder en Kremlfraktion knuten till statens säkerhetstjänst, informerade oligarken om att olyckan skulle utredas på nytt. Setjin, som har en biträdande inrikesminister som utreder ekonomiska brott vid sin sida, hade därmed ställt företaget Uralkali inför hotet om mycket höga böter.
Oligarken i fråga, Dimitrij Rybolovlev, blev förstås rädd och underströk att myndigheterna redan hade utrett olyckan och friat företaget från ansvar. Han försökte vidare avstyra den nya utredningen genom att påpeka att han var beredd att betala en del av de skador på infrastrukturen som hade orsakats av olyckan, en gruvkollaps utan personskador till följd men ett stort gapande slukhål.
Rybolovlevs erbjudande avvisades, och anledningen verkade uppenbar: Kreml ville helt enkelt beslagta hela företaget.

Putin, f d president och nuvarande premiärminister, har länge hävdat att Ryssland begick ett kolossalt misstag på 1990-talet genom att tillåta att enorma tillgångar i olja, gas och andra naturresurser föll i privata händer. Han har agerat kompromisslöst – inte minst i fallet Yukos 2003 – för att staten ska återfå kontrollen.
Nu verkar det som om Kreml utnyttjar den ekonomiska krisen för att öka sin kontroll över ekonomiskt försvagade industrier, som ledarna länge har kastat lystna blickar på.
Förra månaden skaffade sig staten ökat inflytande i Norilsk Nickel, världens största nickelproducent, vars stora aktieägare, två oligarker, har råkat illa ut i finanskrisen. Och Putin meddelade förra veckan att han överväger fler liknande interventioner.

Men Uralkaliaffären sticker ut, därför att den illustrerar med stor tydlighet myndigheternas beredskap att använda vilka medel som helst för att få tillgång till privatägda tillgångar, bl a metoden att utsätta företag för tvivelaktiga utredningar, som de har svårt att värja sig mot.
I spetsen för denna kampanj står Setjin, biträdande premiärminister som har varit Putins nära förtrogne ända sedan de båda arbetade i St. Petersburgs stadsstyrelse i början av 1990-talet. Setjin beviljar nästan aldrig några intervjuer eller talar offentligt, men han tros vara den som går i spetsen för användandet av underrättelsetjänsten och andra statliga organ i övertagandet av privata företag. ”Han är statens ledande razziapolis”, säger en framstående Kremlexpert vid Center för elitstudier i Moskva. ”Han organiserar räderna, ibland för att gynna staten, ibland för att gynna företag, som är vänliga mot honom”.

Setjins roll i Uralkaliutredningen fick analytiker och investerare att omedelbart anta att företaget var i fara. Uralkalis aktier, som förr var högt värderade av fondchefer, har minskat mer än 60 procent i värde sedan utredningen började, vilket är mycket mer än den ryska aktiemarknaden generellt.
Detta har orsakat stora förluster för Rybolovlev, en f d medicine studerande som är känd som Rysslands konstgödselkung på grund av sin dominerande ställning i utvinning av pottaska, en viktig ingrediens i konstgödsel. I somras, när Uralkali gick hur bra som helst, drog den för det mesta mycket tillbakadragne Rybolovlev till sig uppmärksamheten genom att köpa Donald Trumps egendom i Palm Beach i Florida för 95 miljoner dollar.

Kreml har inte meddelat när utredningen om Uralkali blir klar, och företaget hoppas kunna förhandla fram en förlikning, som inkluderar böter på några hundra miljoner dollar. Bedömare betonar att det fortfarande finns en chans att Setjin retirerar när han ser hur negativt aktiemarknaden reagerar på hans utredning.
Utvecklingen i ekonomin generellt kan också tvinga Kreml att ta en paus. Växande insikt om statens överdrivna inflytande i näringslivet verkar ha bidragit till att investeringsklimatet i Ryssland har blivit mycket sämre. Det förklarar delvis varför den ryska aktiemarknaden uppvisar sämre resultat än de flesta i år.
Den utbredda korruptionen fördjupar misstron. Därför är det kanske inte så underligt att Uralkaliaffären av allt att döma åtföljdes av insiderhandel.
Setjin vill inte kommentera utredningen och Uralkaliaktiens fall, men en talesman säger att misstankar om att Setjin skulle ha försökt påverka aktiekursen är helt ogrundade. ”Medierna har ibland en tendens att förtala folk”, säger talesmannen.
Förste vice premiärminister Igor Sjuvalov avfärdade för en tid sedan oron för att regeringen försökte lägga beslag på Uralkali med orden: ”Ingen planerar att förstöra företaget – vi behöver ett starkt näringsliv. Om företaget går i konkurs kommer vi att hitta en ny ägare till Uralkali”.

Finanskrisen skakar ekonomier i hela världen, och Ryssland är inte det enda landet som intervenerar i företagen. Men många regeringar verkar känna obehag inför den roll som de tvingas spela just nu, medan Rysslands ledare däremot tycks se krisen som en chans att ytterligare expandera statens roll i ekonomin och koncentrera ännu mera makt och tillgångar i Kreml.
”Vi kommer att tillföra kapital direkt till stora företag i de fall det är fördelaktigt för staten och på sikt för skattebetalarna, framför allt i företag som bildar grunden i Rysslands ekonomi”, sade Putin i ett tv-anförande i förra veckan. ”Vi utesluter inte att detta förfarande kommer att användas i stor skala”.
Det som verkar ha väckt de ryska ledarnas intresse för Uralkali var företagets imponerande balansräkning. Intäkterna ökade till 1,1 miljarder dollar under årets första hälft, vilket var en fördubbling jämfört med samma period föregående år. Vinsten mer än trefaldigades till 550 miljoner dollar.

Ryssarna har bevisligen ambivalenta känslor gentemot oligarker som Rybolovlev. De tenderar att ogilla oligarkernas rikedomar i tron att de skapades med hjälp av ljusskygga metoder på 1990-talet. (Rybolovlev själv har åtalats för att på den tiden ha beordrat mord på en av sina rivaler, men han friades).
Men ryssarna misstänker också att politiker och byråkrater försöker lägga beslag på tillgångarna för egen räkning och att de kommer att vanstyra dem precis som på sovjettiden.
I Berezniki, som ligger 120 mil nordost om Moskva i Uralbergen har utredningen om Uralkali väckt stor rädsla bland många gruvarbetare, som i intervjuer uppger att de befarar mycket lägre löner om staten tar över företaget.
Federala myndighetsrepresentanter har redan väckt stor misstro bland invånare, som tvingades flytta efter gruvolyckan 2006 till nya, statligt byggda bostäder, som är undermåliga.
Gruvarbetare i Berezniki påpekar att den första utredningen om olyckan drog slutsatsen att gruvans kollaps orsakades av en ”tidigare okänd, geologisk abnormitet”.
”Det verkar som om Kreml helt enkelt vill ta företaget från Rybolovlev” säger gruvarbetaren Vladimir Smirnoff.

Den nya utredningen om Uralkali erinrar om ett annat fall, som har kommit att symbolisera Putins maktinnehav – statens övertag av Yukos, som förr var Rysslands största oljebolag. Setjin tros ha gått i spetsen även den gången, och nu är han ordförande i Rosneft, det statligt kontrollerade oljebolag som lade beslag på merparten av Yukos tillgångar.
”Uralkalifallet visar att staten tycker sig ha rätt att ingripa hur som helst i dessa industrier”, påpekar Marina Alexenkova, vice ordförande i investeringsbanken Renaissance Capital i Moskva. ”Det hela är mycket aggressivt och mycket riskfyllt. Det ses allmänt som den allvarligaste attacken mot något företag sedan Yukos”.
Staten fängslade Yukos ägare – miljardären Michail Khodorkovskij, som hade retat Putin genom att engagera sig i politiken – som dömdes för skattebrott. Det verkar inte som om Rybolovlev kommer att drabbas av liknande straff.
I likhet med många oligarker har Rybolovlev tagit varning av Khodorkovskijs öde och stött Kreml och avfärdat böner om ekonomiskt stöd från oppositionen i Permregionen.
© 2008 TEMPUS/The New York Times