Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
CLIFFOR J LEVY
Berezniki, Ryssland
I slutet av oktober kallade en av Vladimir Putins närmaste
män plötsligt in en av Rysslands miljardäroligarker
till ett möte i Kreml. Putins man, Igor Setjin, hade plötsligt
blivit väldigt intresserad av en två år gammal
olycka i oligarkens mycket lönsamma gruvverksamhet i hjärtat
av Rysslands industriregion.
Setjin, som leder en Kremlfraktion knuten till statens säkerhetstjänst,
informerade oligarken om att olyckan skulle utredas på nytt.
Setjin, som har en biträdande inrikesminister som utreder
ekonomiska brott vid sin sida, hade därmed ställt företaget
Uralkali inför hotet om mycket höga böter.
Oligarken i fråga, Dimitrij Rybolovlev, blev förstås
rädd och underströk att myndigheterna redan hade utrett
olyckan och friat företaget från ansvar. Han försökte
vidare avstyra den nya utredningen genom att påpeka att
han var beredd att betala en del av de skador på infrastrukturen
som hade orsakats av olyckan, en gruvkollaps utan personskador
till följd men ett stort gapande slukhål.
Rybolovlevs erbjudande avvisades, och anledningen verkade uppenbar:
Kreml ville helt enkelt beslagta hela företaget.
Putin, f d president och nuvarande premiärminister, har
länge hävdat att Ryssland begick ett kolossalt misstag
på 1990-talet genom att tillåta att enorma tillgångar
i olja, gas och andra naturresurser föll i privata händer.
Han har agerat kompromisslöst inte minst i fallet
Yukos 2003 för att staten ska återfå kontrollen.
Nu verkar det som om Kreml utnyttjar den ekonomiska krisen för
att öka sin kontroll över ekonomiskt försvagade
industrier, som ledarna länge har kastat lystna blickar på.
Förra månaden skaffade sig staten ökat inflytande
i Norilsk Nickel, världens största nickelproducent,
vars stora aktieägare, två oligarker, har råkat
illa ut i finanskrisen. Och Putin meddelade förra veckan
att han överväger fler liknande interventioner.
Men Uralkaliaffären sticker ut, därför att den
illustrerar med stor tydlighet myndigheternas beredskap att använda
vilka medel som helst för att få tillgång till
privatägda tillgångar, bl a metoden att utsätta
företag för tvivelaktiga utredningar, som de har svårt
att värja sig mot.
I spetsen för denna kampanj står Setjin, biträdande
premiärminister som har varit Putins nära förtrogne
ända sedan de båda arbetade i St. Petersburgs stadsstyrelse
i början av 1990-talet. Setjin beviljar nästan aldrig
några intervjuer eller talar offentligt, men han tros vara
den som går i spetsen för användandet av underrättelsetjänsten
och andra statliga organ i övertagandet av privata företag.
Han är statens ledande razziapolis, säger
en framstående Kremlexpert vid Center för elitstudier
i Moskva. Han organiserar räderna, ibland för
att gynna staten, ibland för att gynna företag, som
är vänliga mot honom.
Setjins roll i Uralkaliutredningen fick analytiker och investerare
att omedelbart anta att företaget var i fara. Uralkalis aktier,
som förr var högt värderade av fondchefer, har
minskat mer än 60 procent i värde sedan utredningen
började, vilket är mycket mer än den ryska aktiemarknaden
generellt.
Detta har orsakat stora förluster för Rybolovlev, en
f d medicine studerande som är känd som Rysslands konstgödselkung
på grund av sin dominerande ställning i utvinning av
pottaska, en viktig ingrediens i konstgödsel. I somras, när
Uralkali gick hur bra som helst, drog den för det mesta mycket
tillbakadragne Rybolovlev till sig uppmärksamheten genom
att köpa Donald Trumps egendom i Palm Beach i Florida för
95 miljoner dollar.
Kreml har inte meddelat när utredningen om Uralkali blir
klar, och företaget hoppas kunna förhandla fram en förlikning,
som inkluderar böter på några hundra miljoner
dollar. Bedömare betonar att det fortfarande finns en chans
att Setjin retirerar när han ser hur negativt aktiemarknaden
reagerar på hans utredning.
Utvecklingen i ekonomin generellt kan också tvinga Kreml
att ta en paus. Växande insikt om statens överdrivna
inflytande i näringslivet verkar ha bidragit till att investeringsklimatet
i Ryssland har blivit mycket sämre. Det förklarar delvis
varför den ryska aktiemarknaden uppvisar sämre resultat
än de flesta i år.
Den utbredda korruptionen fördjupar misstron. Därför
är det kanske inte så underligt att Uralkaliaffären
av allt att döma åtföljdes av insiderhandel.
Setjin vill inte kommentera utredningen och Uralkaliaktiens fall,
men en talesman säger att misstankar om att Setjin skulle
ha försökt påverka aktiekursen är helt ogrundade.
Medierna har ibland en tendens att förtala folk,
säger talesmannen.
Förste vice premiärminister Igor Sjuvalov avfärdade
för en tid sedan oron för att regeringen försökte
lägga beslag på Uralkali med orden: Ingen planerar
att förstöra företaget vi behöver ett
starkt näringsliv. Om företaget går i konkurs
kommer vi att hitta en ny ägare till Uralkali.
Finanskrisen skakar ekonomier i hela världen, och Ryssland
är inte det enda landet som intervenerar i företagen.
Men många regeringar verkar känna obehag inför
den roll som de tvingas spela just nu, medan Rysslands ledare
däremot tycks se krisen som en chans att ytterligare expandera
statens roll i ekonomin och koncentrera ännu mera makt och
tillgångar i Kreml.
Vi kommer att tillföra kapital direkt till stora företag
i de fall det är fördelaktigt för staten och på
sikt för skattebetalarna, framför allt i företag
som bildar grunden i Rysslands ekonomi, sade Putin i ett
tv-anförande i förra veckan. Vi utesluter inte
att detta förfarande kommer att användas i stor skala.
Det som verkar ha väckt de ryska ledarnas intresse för
Uralkali var företagets imponerande balansräkning. Intäkterna
ökade till 1,1 miljarder dollar under årets första
hälft, vilket var en fördubbling jämfört med
samma period föregående år. Vinsten mer än
trefaldigades till 550 miljoner dollar.
Ryssarna har bevisligen ambivalenta känslor gentemot oligarker
som Rybolovlev. De tenderar att ogilla oligarkernas rikedomar
i tron att de skapades med hjälp av ljusskygga metoder på
1990-talet. (Rybolovlev själv har åtalats för
att på den tiden ha beordrat mord på en av sina rivaler,
men han friades).
Men ryssarna misstänker också att politiker och byråkrater
försöker lägga beslag på tillgångarna
för egen räkning och att de kommer att vanstyra dem
precis som på sovjettiden.
I Berezniki, som ligger 120 mil nordost om Moskva i Uralbergen
har utredningen om Uralkali väckt stor rädsla bland
många gruvarbetare, som i intervjuer uppger att de befarar
mycket lägre löner om staten tar över företaget.
Federala myndighetsrepresentanter har redan väckt stor misstro
bland invånare, som tvingades flytta efter gruvolyckan 2006
till nya, statligt byggda bostäder, som är undermåliga.
Gruvarbetare i Berezniki påpekar att den första utredningen
om olyckan drog slutsatsen att gruvans kollaps orsakades av en
tidigare okänd, geologisk abnormitet.
Det verkar som om Kreml helt enkelt vill ta företaget
från Rybolovlev säger gruvarbetaren Vladimir
Smirnoff.
Den nya utredningen om Uralkali erinrar om ett annat fall,
som har kommit att symbolisera Putins maktinnehav statens
övertag av Yukos, som förr var Rysslands största
oljebolag. Setjin tros ha gått i spetsen även den gången,
och nu är han ordförande i Rosneft, det statligt kontrollerade
oljebolag som lade beslag på merparten av Yukos tillgångar.
Uralkalifallet visar att staten tycker sig ha rätt
att ingripa hur som helst i dessa industrier, påpekar
Marina Alexenkova, vice ordförande i investeringsbanken Renaissance
Capital i Moskva. Det hela är mycket aggressivt och
mycket riskfyllt. Det ses allmänt som den allvarligaste attacken
mot något företag sedan Yukos.
Staten fängslade Yukos ägare miljardären
Michail Khodorkovskij, som hade retat Putin genom att engagera
sig i politiken som dömdes för skattebrott. Det
verkar inte som om Rybolovlev kommer att drabbas av liknande straff.
I likhet med många oligarker har Rybolovlev tagit varning
av Khodorkovskijs öde och stött Kreml och avfärdat
böner om ekonomiskt stöd från oppositionen i Permregionen.
© 2008 TEMPUS/The New York Times