Tempus 2008 v 48

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

Ryssland leker på USAs bakgård

Rysslands president gör i veckan en rundresa i Latinamerika, vilket har fått Washington att höja på ögonbrynen, mest på grund av Medvedevs besök i Caracas i Venezuela, ett land vars ledare, Hugo Chávez, gör allt han kan för att irritera Amerika och ifrågasätta dess inflytande i regionen.

BENEDICT MANDER och CHARLES CLOVER
Moskva
Experter påpekar att tidpunkten för Medvedevs resa inte är en tillfällighet, utan den motiveras i första hand av en önskan från Moskvas sida att demonstrera att Ryssland kan blanda sig i politiken på USAs bakgård på samma sätt som USA ökade stödet till Georgien efter kriget mot Ryssland i augusti. ”Ryssarna vill visa att spelet har två deltagare”, säger Dimitrij Simes hos Nixon Center i Washington. ”Detta är ett uppenbart budskap till USA. Affärer är också inblandade, och Ryssland har konkreta affärsintressen i Venezuela, men det hade man inte behövt skicka presidenten för att ta hand om. Resan har politiska motiv”, fortsätter Simes.

Förutom att erbjuda hjälp med konstruktionen av Venezuelas första kärnreaktor, som enligt upprepade försäkringar från Chávez har ”enbart fredliga ändamål”, besöker Medvedev flottövningar i Karibiska havet. Brasilien, Kuba och Peru inkluderas också i rundresan.
Chávez, som har besökt Moskva tre gånger bara i år, fördjupar sin allians med Ryssland med målet att utmana Washingtons inflytande i regionen men också för att minska beroendet av traditionella källor till krediter och investeringar.
Venezuela hoppas att etableringen av en bilateral bank för att finansiera utvecklingsprojekt (det finns redan liknande samarbetsbanker med Iran och Kina) ska bli ett sätt att kringgå krånglig och kostsam tillgång till mer traditionella kreditkanaler.
Medvedevs besök stärker också tidigare ingångna avtal med ryska företag om att utveckla Venezuelas energi- och mineraltillgångar. Det finns också planer på att etablera en direkt flygrutt mellan Caracas och Moskva.

De flesta är eniga om att Venezuelas allt varmare relationer med Moskva är provocerande, och det är uppenbart att närmandet påskyndades av USAs stöd till Georgien efter konflikten i augusti. Det man ser nu är ett försök från både Rysslands och Venezuelas sida att utmana USAs dominanta ställning. Men Venezuelas högljudde president nöjer sig inte med att irritera det som han kallar ”imperiet”. ”En av grundpelarna i Venezuelas förhållande med Ryssland är att säkra tillgången till investeringar och teknik, som kapitalistiska företag inte vill hjälpa till med”, säger José Antonio Ejido, som företräder Institutet för diplomatiska studier vid Venezuelas utrikesdepartement.
Efter svårigheter att attrahera privata investeringar för utveckling av Venezuelas naturgasreserver – de största i Sydamerika – började ryska Gazprom borra för två veckor sedan i Venezuelabukten tillsammans med Venezuelas statliga energibolag, PDVSA.
Venezuela har blandade erfarenheter av internationella bolag, som nu tvekar att investera, inte minst sedan ExxonMobil och Conoco Phillips övergav mångmiljardinvesteringar sedan den venezolanska staten i fjol tog majoritetskontroll över flera projekt i det oljerika Orinocobältet.

Den senaste kontroversen exploderade i början av november när regeringen presenterade planer på att ta över en av Latinamerikas största guldgruvor, som drivs av kanadensiska Crystallex. Regeringen planerar nu att utveckla gruvan i samarbete med Rusoro, ett företag som stöds av den ryska staten och som har ryska chefer.
Venezuelas strategiska partnerskap med Ryssland kan möjligen mildra landets osäkra investeringsklimat; andelen direkta investeringar från utlandet är låg. 2007 fick Venezuela bara 600 miljoner dollar i direkta investeringar jämfört med 15,3 miljarder dollar till Chile och 37,7 miljarder till Brasilien.
Somliga undrar om Venezuelas vänskap med mäktiga antagonister till USA, som exempelvis Ryssland, grusar förhoppningarna om bättre relationer med en ny administration under Barack Obama,
John Walsh, analytiker hos Washington Office on Latin America, är optimistisk: ”Det finns goda chanser att relationerna förbättras, men det betyder inte att Chávez ger upp sitt mål att skapa en multipolär värld”, säger han. ”Bush var en perfekt sparringpartner, som stärkte Chávez politiskt. Det blir inte lika lätt med Obama”, tillägger Walsh.
Edijo i det venezolanska utrikesdepartementet säger: ”President Obama måste, vare sig han gillar det eller ej, hantera det faktum att länderna på Onkel Sams bakgård numera för självständig utrikespolitik och själva bestämmer vilka som är pålitliga samarbetspartner”.
© 2008 TEMPUS/Financial Times