Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
När Frankrikes president Jacques
Chirac avgår i maj kommer en tjock rättslig lunta med
hans namn på omslaget att plockas fram ur ett kassaskåp
i en domstol i Nanterre utanför Paris för att sedan
landa på undersökningsdomare Alain Philibeauxs skrivbord.
Ett bordlagt partifinansieringsfall i Nanterre från tiden
när Chirac var borgmästare i Paris, 1977-1995, är
den allvarligaste bland flera skandaler, som skulle kunna ställa
till bekymmer för Chirac när han förlorar den immunitet
mot åtal, som varje fransk statschef åtnjuter.
Två domare, som känner till fallet väl, säger
att det är ”ytterst sannolikt” att Philibeaux,
en av Frankrikes främsta utredare av ekonomiska brott, redan
i juni kommer att kalla Chirac till förhör om misstankarna
att han var involverad i en intrikat muthärva i slutet av
1980- och början av 1990-talet.
Domarna, som inte vill identifieras eftersom utredningen fortsätter,
säger att Chirac förmodligen inte kommer att kallas
som ett vanligt vittne utan som ”assisterat vittne”,
d v s han kommer att ackompanjeras av juridiskt ombud, eftersom
hans vittnesmål rör misstankar om honom själv.
Chirac har på senare tid utnämnt tre viktiga politiska
allierade till ledande poster i rättsväsendet, vilket
av en del kommentatorer har tolkats som ett försök från
hans sida att skydda sig själv.
För bara ett par veckor sedan utsåg han domaren Phillippe
Douuroye, som anses stå gaullisterna nära, till allmän
åklagare i domstolen i Nanterre. I fjol utnämnde han
sin f d juridiske rådgivare, Laurent LeMesle, till allmän
åklagare i Paris, där minst en korruptionsutredning
är i faggorna. Och i förra månaden utnämnde
han Lean-Louis Debré, f d talman i nationalförsamlingen,
till ordförande i den prestigefyllda författningsdomstolen.
De rättsfall där Chirac är involverad kommer
att sätta det franska rättsväsendet på ett
hårt prov. Det har länge beskyllts för kopplingar
till den politiska eliten. Skandaler har varit ett återkommande
inslag i franska regeringar av alla kulörer, men få
skandaler har lett till domar mot högt uppsatta personer.
Domare, som verkligen har försökt att agera oberoende,
har klagat på att de har utsatts för otillbörliga
påtryckningar.
”Om Chirac blir åtalad som vilken vanlig medborgare
som helst skulle bli kommer detta att skapa ett mycket viktigt
rättesnöre”, tror en av domarna med kännedom
om Nanterrefallet. ”Det skulle säkert påverka
framtida presidenters agerande”.
Chirac har avfärdat alla anklagelser om brott som ”lögner,
förtal och manipulation”.
Men under hans tolv år som president har det uppkommit starka
misstankar om hans inblandning i affärer med påhittade
medarbetare, falska väljarlistor och resväskor fyllda
med kontanter. Fem korruptionsrättegångar har ägt
rum de senaste tio åren.
En del av Chiracs medarbetare har fällts, däribland
Alain Juppé, som var premiärminister 1995-1997. Juppé
var också Chiracs högra hand i stadshuset i Paris,
och han dömdes till 14 månaders villkorligt fängelse
2004 för sin inblandning i den partifinansieringsskandal,
som nu hänger över Chirac.
Skandalen, som gäller ett mutsystem i vilket namnen på
medlemmar i Chiracs parti fanns upptagna på kommunens lönelistor
och hos företag, som donerade pengar till partiet i form
av löner, är den som kan skada Chirac värst, enligt
jurister.
1999 hävdade Philibeauxs företrädare i domstolen
i Nanterre, Patrick Desmure, att han hade bevis för att Chirac
var personligt involverad i mutsystemet. Men författningsdomstolen
upprätthöll Chiracs immunitet, och högsta domstolen
bekräftade detta beslut 2001.
Det finns ingenting som säger att Chiracs efterträdare
är intresserade av att väcka åtal mot honom, enligt
bedömare. Bruno Jeanbart, en av cheferna hos ett stort franskt
opinionsinstitut, säger att Chirac må vara impopulär,
men det franska folket tycker att han skall lämnas i fred
när han har avgått.
KATRIN BENNHOLD
Paris
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
