Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Militär intervention som svar
på Irans atomprogram vore mycket farligt så
länge diplomatiska möjligheter står till buds,
enligt en rapport som publicerades i förra veckan av en grupp
brittiska NGO, tankesmedjor och fackförbund.
Man kan inte hävda att diplomatin har utnyttjats till
fullo, eftersom det ännu inte har förekommit några
direkta förhandlingar mellan Iran och USA, står
det i rapporten Dags att prata: Argument för diplomatiska
lösningar i fråga om Iran.
Rapporten varnar för att amerikanska eller israeliska anfall
mot Irans atomanläggningar skulle kunna resultera i dödade
civila, radioaktiv strålning, skärpt läge i grannländerna
Irak och Afghanistan, al-Qaidaattacker på grund av intensifierat
hat mot väst, högre oljepriser och påskyndande
av det iranska atomprogrammet.
Bland dem som skriver under rapporten finns Sir Richard Dalton,
brittisk ambassadör i Iran 2003-2006. Han säger att
rapporten höjer ett varnande finger för att påminna
den brittiska regeringen om att militära aktioner bör
vara en sista utväg i självförsvar eller
för att förhindra ett överhängande hot.
Sir Richard försvarade USAs och EUs vägran att förhandla
med Iran när Teheran vägrade att implementera FNs säkerhetsråds
resolution från i december i fjol, som föreskrev att
Iran skulle suspendera alla atomaktiviteter. Men han understryker
att London inte bara kan luta sig tillbaka och vänta.
Den brittiska regeringen bör, enligt Sir Richard, agera
bakom scenen och se till att USA är redo att ställa
upp i internationella förhandlingar när tiden är
mogen.
Rapporten speglar ingen större optimism angående
chanserna för att Washington kommer att förhandla med
Teheran. Det faktum att Baker-Hamiltonkommissionens förslag
om ett närmande mellan Washington och Teheran avvisades av
Bushs administration illustrerar den amerikanska regeringens
ovilja att använda diplomat, står det i rapporten.
Paul Rogers, fredsforskare vid universitetet i Bradford, påpekar
att en attack som avser att reducera Irans atomkapacitet
skulle medföra ett försök att döda så
många tekniker och forskare som möjligt. Rogers
understryker att Iran har ett enormt förråd av
vedergällningsmöjligheter, inklusive attacker
mot oljeanläggningar i arabländerna runt Persiska viken.
På den iranska kärnanläggningen Isfahan konstaterade
nyligen Ali-Ashgar Soltanieh, Irans representant i Internationella
atomenergibyrån (IAEA), att atomprogrammet var fullständigt
transparent.
Soltanieh tog emot reportrar och IAEA-representanter från
uländer och guidade dem runt i anläggningen, där
uran förbereds för anrikning i anläggningen i Natanz.
Han ville inte uppge om Iran kommer att installera rysktillverkade
luftvärnsraketer vid anläggningen i Isfahan, som för
närvarande omges av mindre sofistikerade luftvärnskanoner.
GARETH SMYTH
Teheran
© 2007 TEMPUS/Financial Times