Tempus 2007 v 45

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44

Väst ska inte slå sig för bröstet

Manfred Nowak, FNs speciella rapportör om tortyr, har dragit slutsatsen att västländerna har förlorat mycket av sin moraliska auktoritet i kampen för de mänsliga rättigheterna.

MANFRED ERTEL och MARION KRASKE
New York
Trots det obehagliga ämnet som diskuteras är det inget fel på Manfred Nowaks aptit när han intar te och en smörgås med ost och skinka på ett kafé i Wien. Mellan tuggorna berättar han om världens värsta styggelser, om omänskliga fängelser, om tortyr, bortglömda fångar och misshandel.
I exempelvis Lagos i Nigeria: det var på våren som FNs speciella rapportör om tortyr kom oanmäld till en polisstation för att inspektera det s k ”undersökningshäktet”. ”Jag har aldrig sett något liknande”, säger Nowak. ”I ett rum satt 100-120 svårt torterade människor. Bland dem fanns tre kvinnor och ett antal barn, varav det äldsta var 14 år. Där fanns män med obehandlade skottskador och bokstavligt talat ruttnande lemmar”.
I polishögkvarteret i Amman räknade man inte med att Nowak skulle komma besök, eftersom hans officiella vistelse i Jordanien var inne på sista dagen. Men Nowak kom och begärde att få titta in i en låst cell. Där inne låg en häktad ”i förfärligt tillstånd”. Han var upphängd i sina bakbundna händer, vilket är en klassisk tortyrmetod från medeltiden. ”Han kunde varken stå, gå eller göra någonting”, konstaterar Nowak, som medger att han vid åsynen av sådan grymhet inte förmår bevara ”den känslomässiga distansen”.

Men han måste så gott det går försöka förtränga sådana upplevelser, säger han, även om det ibland är omöjligt. Man måste också försöka ta fasta på ”små framsteg” i arbetet.
Men denna jurist med specialiteten mänskliga rättigheter hade få positiva upplevelser att berätta om från sitt arbete när han i förra veckan presenterade sin rapport för FNs generalförsamling i New York. Om drygt fem månader löper hans mandat ut, och det var dags att redovisa arbetet.
Visst finns det positiva inslag i rapporten, ett par stycken i alla fall. I exempelvis Togo lyckades han få 15 bortglömda i häkte frigivna. De satt inspärrade i sina celler utan att någon visste varför. ”Vi har många nya vänner i Togo numera”, konstaterar Nowak.
I den georgiska utbrytarprovinsen Abchasien hittade Nowak en fånge som var hemligt inspärrad. Det tog fängelsevakterna fem minuter att med hjälp av kraftiga verktyg bryta upp det totalt igenrostade låset till celldörren.

Nowaks samlade rapport är emellertid dyster för att inte säga skrämmande. Tortyr betraktas fortfarande som ”herremansbrott” i många länder, inklusive en del utvecklade stater. Men det allra värsta, enligt Nowak, är att västländerna, som alltid lyfter fram sina ideella värderingar, har förlorat sin moraliska överlägsenhet.
Nowak har besökt ett dussintal länder personligen, från Mongoliet till Paraguay. Han har inspekterat ett antal häkten och fängelsehålor och intervjuat hundratals interner. Ingenting retar honom mer än att inte få tillträde till anstalter. Han har ännu inte släppts in i det amerikanska fängelselägret Guantánamo på Kuba. Den amerikanska regeringen säger nej. Rätten att själv bestämma vad han vill se och med vem han vill prata, även oanmäld, är en orubblig förutsättning för att Nowak skall kunna utföra sitt uppdrag.
När USAs f d försvarsminister Donald Rumsfeld gav tillåtelse till s k motståndsbrytande förhörsteknik i Abu Ghraibfängelset i Bagdad ”förlorade Amerika sitt moraliska ledarskap och sin auktoritet”, säger Nowak. ”När Bushs regering numera kritiserar andra länder för att inte respektera de mänskliga rättigheterna är det ingen som tar det på allvar”.
Europa har inte förmått fylla vakuumet som ”de mänskliga rättigheternas ledande beskyddare”, konstaterar juristen Nowak. Tvärtom: EU är rejält ”kantstött”. De europeiska regeringarnas samarbete med CIA i kriget mot terrorismen, mörkläggningen av hemliga fångtransporter och fångläger har försvagat unionen.

Från Ryssland har Nowak också bara dåliga erfarenheter. Sedan han tillträdde posten för tre år sedan har han nåtts av hundratals nödrop från Putins rike, där rättssäkerheten är hotad och där det sker ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna.
I april i fjol ville Nowak personligen undersöka förhållandena i Moskva, i Kaukasien och framför allt i Tjetjenien. Han hade gjort alla förberedelser och bokat flyg när Moskva plötsligt erinrade sig en bestämmelse enligt vilken ingen får prata med fångar utan att tredje person närvarar. ”Detta accepterar jag inte”, meddelade Nowak de ryska myndigheterna.
Desto mer förvånande var att just Kina släppte in FN-rapportören, eftersom hans företrädare förgäves hade försökt bli insläppt under tio år.
Det som Nowak såg i Beijings fängelser och arbetsläger i slutet av 2005 gör honom fortfarande mycket arg. ”Det mest omänskliga i det kinesiska systemet är den psykiska pressen”. Nowak berättar om statens ständiga behov av att ”uppfostra” människorna. Oppositionella fängslas inte bara utan tvingas också ”erkänna”.
Medborgarrättsaktivister, Falun Gongmedlemmar och även vanliga brottslingar tvingas t ex att sitta stilla timmar i sträck i sina celler och lära sig lagtexter utantill. I ett fängelse i norra Kina träffade Nowak en afrikan som hade beordrats att lära sig text utantill trots att han inte kunde kinesiska.

Nowak har också konstaterat att makteliten i dagens Kina inte längre är ”ett monolitiskt block”. I utrikesdepartementet i Beijing identifierade Nowak ”tydliga reformvänner” medan hårdföra gammelkommunister verkade vara koncentrerade hos den hemliga polisen och i säkerhetsapparaten.
De sistnämnda institutionerna beskylls för att ligga bakom den skärpta övervakningen inför OS nästa år av medborgarrättsaktivister och systemmotståndare i Kina.
Men Nowak är ändå optimist: ”Jag hyser hopp om att det blir bättre. Stora evenemang som OS har stora möjligheter att sätta fart på saker och ting”.
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel