Tempus 2010 v 06

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51   2010: 01 02 03 04 05 06

Ukrainas demokrati klarade eldprovet

Både Janukovitj och den orangea revolutionen kan kalla sig segrare.

CLIFFORD LEVY
Kiev
Att Rysslands favorit, Viktor Janukovitj, vann presidentvalet i Ukraina var kanske en lättnad för Rysslands premiärminister, Vladimir Putin, som ständigt och jämnt försöker misskreditera grannlandets oborstade demokrati och västinriktade politik.
Janukovitjs seger var mycket knapp, oförutsägbar och relativt rättvis – d v s den var resultatet av ett slags val som inte har förekommit i Ryssland sedan Putin tog makten och konsoliderade den.
I måndags berömde EUs utskickade valövervakare valet i Ukraina och kallade det för en ”imponerande uppvisning” i demokrati. Det utspelades med andra ord inte enligt Kremls föreskrifter och det tycktes just därför belysa de stora bristerna i det ryska systemet.

De officiella resultaten som offentliggjordes i måndags visade att oppositionsledaren Janukovitj hade besegrat premiärminister Julia Timosjenko med ungefär tre procentenheter, vilket innebär en comeback för Janukovitj, som förlorade valet 2004 till den orangea revolutionen.
Timosjenko var en av förgrundsfigurerna i den orangea revolution, som förde in Ukraina på en väg mot västerländsk demokrati. Timosjenkos nederlag skulle kunna tolkas som ett nederlag för revolutionen, men det faktum att Ukraina genomförde ett rättvist val är i sig en seger för och ett resultat av revolutionen. Statsvetaren Olexiy Haran vid Mohylauniversitetet i Kiev påpekar att många ukrainare är djupt besvikna på den orangea revolutionen, därför att de senaste åren har präglats av politiskt tumult. De flesta uppskattar dock de demokratiska frön som revolutionen sådde.
”Ukrainarna har inte fått särskilt mycket av allt som utlovades 2004, vilket gör dem besvikna. Men de lägger inte skulden på demokratin. Numera kan de kritisera regimen, titta på politiska tv-program och välja fritt.”
”De skulle inte ha någonting emot ordning och reda och stabilitet, och de vill ha starka ledare, men det betyder inte att de är beredda att offra fri- och rättigheter för den sakens skull. Detta är skillnaden mellan Ukraina och Ryssland,” tillägger Haran.

Andra bedömare håller med och säger att väljarna visserligen sparkade ut den orangea revolutionen, men det betyder inte att de är missnöjda med alla aspekter av den orangea demokratin. Om Janukovitj försöker backa tillbaka till ett mer auktoritärt styre kommer han att möta hårt motstånd.
Den ukrainska modellen har möjligen inspirerat senaste tidens missnöjesyttringar i Ryssland. I slutet av förra månaden demonstrerade tusentals människor i Kaliningrad, en rysk enklav i Baltikum, i protest mot regeringen i Moskva, som inte var förberedd. En del demonstranter krävde Putins avgång och klagade på höga skatter och den svaga ekonomin till följd av den globala krisen.
I förra veckan vände sig en framstående politiker från ett pseudooppositionellt parti, som har ansetts vara totalt kraftlöst, helt oväntat mot Kreml och kritiserade Putins inrikespolitik: ”Är opposition och kritik detsamma som oärlighet?” undrade politikern Sergej Mironov. ”Nej, i ett civiliserat samhälle är detta oppositionens mål och plikt”.

Det är föga sannolikt att Ryssland blir lika öppet som Ukraina inom kort. Frågan är hur länderna i den forna Sovjetunionen påverkas på sikt om Ukraina lyckas följa upp det lyckade valet med en relativt lugn övergång till en ny administration under Janukovitj.
Kreml skrämdes av den orangea revolutionen och befarade att den skulle sprida sig till andra f d sovjetiska republiker. Därför förtalar makthavarna i Kreml revolutionen så ofta tillfälle ges. Trots att det de senaste månaderna har varit troligt att Janukovitj skulle vinna presidentvalet har Putin fortsatt att angripa det ukrainska systemet, som enligt honom bäddar för kaos och tumult. ”Vi kan under inga omständigheter tillåta att det politiska livet i Ryssland tar efter Ukrainas,” varnade Putin för några veckor sedan.
Valförloraren, Timosjenko, dröjde med att uttala sig om valresultatet trots att hon vanligtvis kommenterar både det ena och det andra mer än gärna. Med tanke på att Janukovitj vann valet tydligt om än med ganska liten marginal blir det svårt för henne att ifrågasätta resultatet.

Valet var inte helt problemfritt. Båda sidor anklagade varandra för valfusk och överträdelser. Ukrainas tv-kanaler, varav de flesta ägs av oligarker, verkade ofta tillhöra antingen den ena eller den andra kandidatens läger.
Redan före kampanjen tyckte många ukrainare att den orangea regeringen var så sliten av interna konflikter att den hade misskött regeringsuppdraget.
Kreml har kanske gynnats av valresultatet på kort sikt. Relationerna mellan Kiev och Moskva har varit spända under den sittande presidenten, Viktor Jusjtjenko, som ville fjärma Ukraina från Moskva med hjälp av medlemskap i Nato. Janukovitj eftersträvar inte Natomedlemskap, och han har antytt att han kommer att överge några andra planer, som Moskva ogillar.
Under den orangea revolutionen kritiserades Janukovitj av sina motståndare för att gå i Kremls ledband. Men ett exempel på revolutionens inverkan är att han har putsat upp sin image och tydligt förespråkar nära relationer mellan Ukraina och Europa.

Ukrainaexperten Kirill Frolov hos forskningsgruppen Oberoende staters institut i Moskva, tvivlar på att Janukovitj lyckas få slut på den politiska instabiliteten i Ukraina.
Frolov säger att ukrainarna vill ha den sorts stabilitet som Putin har skapat. Därför, påpekar Frolov, är det inga andra länder som försöker iscensätta egna s k färgrevolutioner. ”Ryssland är en bättre modell för Ukraina än vice versa”, tycker Frolov.
Men de positiva omdömena från de utländska valövervakarna kan eventuellt leda till att andra i regionen drar andra slutsatser. Övervakarna brukar underkänna de flesta val i den forna Sovjetunionen som förfuskade och orättvisa. Ofta struntar de i att ens övervaka val i Ryssland, eftersom deras arbete brukar blockeras av myndigheterna.
”Somliga säger att den orangea revolutionen har misslyckats, men jag håller inte med,” säger chefen för Europarådets valövervakare, Matyas Eorsi. ”Det är tack vare den orangea revolutionen som Ukraina nu har kunnat genomföra demokratiska val.”
© 2010 TEMPUS/The New York Times