Tempus 2009 v 51

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51

Naturen förhandlar inte!

Allt är inte nattsvart i Köpenhamn. Ett avtal om skogarnas bevarande är kanske det viktigaste resultatet av klimatmötet.

ELISABETH ROSENTHAL
Köpenhamn
Förhandlarna i Köpenhamn närmar sig en uppgörelse om att kompensera länder, som skyddar sina skogar och, i vissa fall, andra landskapstyper som torvmossar, sumpmarker och ängar, som spelar en viktig roll i arbetet att bromsa klimatförändringen.
Miljöorganisationer har länge agiterat för ett kompensationsprogram, eftersom skogar på ett mycket effektivt sätt absorberar koldioxid, som är den viktigaste av de växthusgaser som orsakar temperaturhöjning. När regnskogen förstörs frisläpps koldioxiden som lagras i träden. Skogsavverkning anses svara för 20 procent av växthusgasutsläppen globalt.

Uppgörelsen om ett kompensationsprogram är kanske det viktigaste resultatet av klimatmötet i Köpenhamn. Programmet etablerar ett system, enligt vilket länder får ekonomisk ersättning i förhållande till hur mycket utsläpp som förhindras.
Ett slutgiltigt utkast till kompensationsprogrammet, som går under förkortningen REDD, presenterades i onsdags för företrädare för nästan 200 stater.
Förhandlare och andra involverade uppgav att man via kompromisser har lyckats överbrygga nästan alla motsättningar, bl a hur man tillgodoser urbefolkningars rättigheter samt hur ”skog” ska definieras.
Den slutgiltiga uppgörelsen presenteras förmodligen inte förrän denna fredag, när president Barack Obama och andra statschefer finns på plats i Köpenhamn.

För fattiga länder kommer kompensationspengarna att vara en viktig, stabil inkomst. För rikare länder är det inte pengarna som lockar utan koldioxidkrediter, som kan användas för att delvis kompensera för industrins utsläpp enligt systemet för utsläppshandel.
”Skogen kan jämföras med ett frikort från fängelse i Monopolspelet”, säger konsulten Peg Putt, som tycker att det är bra att det finns pengar med i spelet. Förut uppmanades länder att ”göra rätt” utan kompensation, vilket naturligtvis var mindre lockande.
Den nya planen speglar en viktig förändring jämfört med tidigare FN-sponsrade miljöprogram, som exempelvis 1997 års Kyotoprotokoll, där länder åtog sig att minska de industriella utsläppen men inte kompenserades för miljövänligare användning av mark och skogar.

Skogsavtalet studeras också noga av den amerikanska kongressen, där en ny klimatlag, som antogs av representanthuset i juni, har kört fast i senaten.
Enligt ett system med utsläppstak och handel med utsläpp (”cap-and-trade”), som demokraterna och Obamas administration förespråkar, kan företag som inte lyckas minska sina utsläpp tillräckligt mycket kompensera detta genom att investera i miljöprogram utomlands, exempelvis genom att betala för regnskogens bevarande.
Andra landskapstyper, som också absorberar växthusgaser, exempelvis torvmossar, kan även bli föremål för kompensation.
Möjligheterna till ekonomisk kompensation har resulterat i att anhängare av olika sorters skogar ställs emot varandra. Det finns forskare som hävdar att skogarna i norr lagrar koldioxid mycket effektivare än regnskogen.

Skogsavtalet kommer sannolikt att antas i Köpenhamn, men sedan dröjer det en tid innan pengarna börjar flöda. Många detaljer i avtalet ska avslutas, bl a exakt vilken utsläppsnivå som REDD ska ha som mål och vid vilken tidpunkt. Det är också oklart vilket system, som ska användas för att mäta olika landskapstypers kapacitet att lagra koldioxid.
Forskare och experter välkomnar REDD samt det faktum att programmet utvidgas till att omfatta andra landskapstyper än skogen. Exempelvis Cary Fowler, som företräder Global Crop Diversity Trust, bestämde sig för att åka till Köpenhamn när han upptäckte, att vikten av många olika sorters grödor i jordbruket inte nämndes i något sammanhang. ”Jag förstod att jag var tvungen att komma hit och argumentera för mångfald i jordbruket”, säger han.

Framstegen var alltså tydliga redan i onsdags avseende skogsprogrammet, men för övrigt gick det trögt i förhandlingarna. En högt uppsatt FN-delegat betecknade förhandlingsklimatet som ”förfärligt”.
Ett nytt utkast till ett globalt avtal utesluter många viktiga frågor, som hur mycket olika länder ska minska sina utsläpp, hur mycket pengar som ska överföras till de fattiga länderna för att hjälpa dem att anpassa sig till den globala uppvärmningen och hur olika miljöprogram ska övervakas och verifieras.
”Mycket återstår att göra”, sade Todd Stern, USAs chefsförhandlare.
Stern sade också att Obama inte kommer att ändra på USAs tidigare löfte om att till 2020 minska växthusgasutsläppen med omkring 17 procent jämfört med 2005 års nivåer. ”Detta löfte är lagbundet”, påpekade Stern. ”Vi vill inte lova mer än vad vi klarar av”.

Världens ledare har redan övergivit hoppet om ett bindande, internationellt avtal i Köpenhamn, och de säger att arbetet fortsätter nästa år. I ett försök att sätta fart på förhandlingarna föreslog f d vicepresident Al Gore att man ska påskynda arbetet under första halvåret nästa år med målet att ha ett avtal klart i juli 2010.
President Barack Obama rådslog med en rad ledare före ankomsten till Köpenhamn på fredagen, som är klimatmötets sista dag. I början av veckan kontaktade han sina kolleger i Storbritannien, Tyskland, Etiopien och Bangladesh i hopp om att försöka överbrygga motsättningar mellan de rika och de fattiga länderna.
Utrikesminister Hillary Clinton kom till Köpenhamn på torsdagen, och hon stannar kvar även under Obamas besök.
På tisdagskvällen talade FNs generalsekreterare, Ban Ki-moon, till delegaterna och påpekade för dem att ”vi har inte ett helt år på oss att bli färdiga. Man kan inte förhandla med naturen”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times