Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ALEXEI BARRIONUEVO
Santiago
En affärsman och miljardär vann den första omgången
i det chilenska presidentvalet i söndags. Därmed ökade
hans chanser att störta den vänster-mittenkoalition,
som har styrt landets övergång från diktatur
till demokrati i 20 år.
Sebastián Piñera, en selfmade, framgångsrik
affärsman, ledde med nästan 45 procent över Eduardo
Frei, som är f d president och ville efterträda den
sittande presidenten, den populära Michelle Bachelet.
Ingendera kandidaten fick 50 procent, varför det blir nödvändigt
med en finalomgång i januari.
Ytterligare en omgång blir nödvändig på
grund av att en tredje kandidat, filmaren och f d parlamentarikern
Marco Enríquez-Ominami, fick oväntat många röster.
Piñeras och Enríquez-Ominamis oväntat goda
resultat speglar en önskan hos många chilenare om politisk
förnyelse och ett avbrott i den långa raden ledare
från Concertaciónkoalitionen, som har styrt landet
i 20 år och förvandlat Chile till en av Latinamerikas
mest utvecklade demokratier.
Den 60-årige Piñera vände sig till medelklassen,
som enligt honom inte har gynnats av åren med Michelle Bachelet
i spetsen. Piñera, som är ekonom och har doktorerat
vid Harvard, skapade sin förmögenhet i slutet av 1970-talet
genom att grunda det stora kreditkortsföretaget Bancard och
senare köpa 27 procent av LAN, som är Chiles nationella
flygbolag. Magasinet Forbes uppskattar hans förmögenhet
till en miljard dollar.
Han kandiderade även i presidentvalet 2005, då han
förlorade mot Bachelet. Han har lovat att skapa en miljon
nya jobb och driva en hård kampanj mot narkotikahandeln.
Resultaten av söndagens presidentval antyder också
början på slutet på det tvåpartisystem,
som har gått i arv sedan diktatorn Augusto Pinochet och
som har gjort det extremt svårt för oberoende kandidater
att ställa upp.
Koalitionen Concertación, som består av socialister,
radikaler och kristdemokrater, har spelat en viktig roll i Chiles
utveckling efter diktaturen. Trots att många chilenare är
angelägna om stabilitet var det många som såg
Frei som en symbol för det förflutna. Även Freis
far, Eduardo Frei Montalva, var på sin tid (1964-1970) president.
Bachelet, Chiles första kvinnliga president, fick enligt
författningen inte ställa upp för omval.
Concertación hade inget primärval i år för
att utse presidentkandidat, vilket fick Enríquez-Ominami
att träda ut ur Socialistpartiet och kandidera som oberoende.
Han presenterade sig som ett modernt politiskt alternativ för
Chile. Hans kandidatur satte fart på valkampanjen, men hans
försök att locka fler unga väljare att registrera
sig misslyckades i ett land, där ungdomarna är politiskt
apatiska och där bara drygt nio procent av dem yngre än
30 deltog i valet.
På söndagskvällen, när valresultatet hade
tillkännagivits, deklarerade Enríquez-Ominami att
han bara hade varit ”en budbärare och talesman”.
Han avstod från att ge sina väljare ett råd om
vem de ska rösta på i nästa valomgång.
De flesta väntas dock rösta på Frei i valet 17
januari för att försöka hindra högern från
att ta makten.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
