Tempus 2009 v 48

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

Irakierna har upptäckt ett nytt slagfält: fotbollsplanen

Sekteristiska och etniska motsättningar kommer upp till ytan igen.

ROD NORDLAND och SA’AD AL-IZZI
Bagdad
Det irakiska fotbollslandslaget har haft många motgångar. Saddam Hussein lät misshandla spelarna efter förluster. Och kriget, som störtade Saddam, tvingade fotbollsspelarna att gå i exil, därför att extremister attackerade ledande idrottsmän. Lagets första match på hemmaplan ägde rum först i somras. Motståndare var det palestinska landslaget, det enda lag som ville komma till ett alltjämt oroligt Irak.
Under hela denna tid har laget fortsatt att tävla internationellt. Men det kan vara slut med det nu, åtminstone för en tid. Internationella fotbollsförbundet, FIFA, suspenderade i förra veckan det irakiska landslaget med motiveringen att den irakiska regeringen blandar sig i landslagsstyrelsens ärenden.

Detta handlar mer om livet i Irak än om fotboll. Det är ytterligare ett exempel på irakiernas oförmåga att göra upp internt. Även om kontroversen inte är tillnärmelsevis så allvarlig som grälet, som försenar de allmänna valen, har den en viss betydelse. I det splittrade Irak har fotbollen alltid varit en sak, som överbryggar sekteristiska och politiska klyftor.
På ytan påminner kontroversen om många akademiska tvister – den är så bitter, därför att det är så lite som står på spel. Bråket började när det irakiska fotbollsförbundet hävdade att det var för farligt att genomföra val till förbundsstyrelsen inne i Irak, varvid FIFA godkände en förlängning av styrelsens mandat. Men den irakiska regeringen krävde att val skulle äga rum omedelbart och upplöste det nationella förbundet, vilket ledde till att FIFA suspenderade landslaget.
Dispyten illustrerar hur gamla politiska motsättningar fortsätter att trassla till nuet. En del irakiska regeringsföreträdare klagar på att fotbollsförbundet fortfarande fläckas av de gamla relationerna till en av Saddam Husseins söner, Uday, som förr styrde all irakisk idrott med piska och hetsigt humör.
Oenigheten handlar också om hur de irakiska ledarna vill att deras land ska uppfattas av omvärlden. Det är svårt att övertyga investerare att placera pengar i Irak om till och med landets fotbollsförbund anser att Irak är så otryggt att förbundsstyrelsen måste väljas utanför landets gränser.

Iraks fotbollslag har, liksom landet självt, stora naturresurser som är mycket underutnyttjade. Laget misslyckades med att kvalificera sig för VM i Sydafrika trots att det har investerat i en duktig serbisk tränare, Bora Milutinovic, som tidigare har fört fem landslag till VM, inklusive det amerikanska landslaget.
Men under några av krigets mörkaste dagar 2007 vann det irakiska landslaget den prestigefyllda Asienkuppen och fick smeknamnet Mesopotamiens Lejon. Denna seger ledde till en konsert av gevärsskott, som försatte den amerikanska militären i högsta beredskap tills den insåg att eldgivningen inte var en offensiv utan en glädjeyttring.
Fotboll är så populärt i Irak att till och med organisationen al-Qaida i Mesopotamien, som påstår sig tillhöra Usama bin Ladins nätverk, tar avstånd från bin Ladins teologiskt baserade fördömande av spelet. Fotbollsmatcher i Irak är nästan de enda offentliga tillställningar som aldrig har attackerats av självmordsbombare.

Landslagets stjärna, Younis Mahmoud, är sunnit från den omstridda Kirkukprovinsen, där araber, turkmener och kurder befinner sig i ett ständigt krigstillstånd. Mahmoud har den irakiska kartan tatuerad på vänster arm och är en aggressiv spelare som är omöjlig att stoppa, vilket har givit honom smeknamnet ”Slaktaren”. Han är en hjälte för alla irakier (trots att han i likhet med fotbollsförbundets styrelsemedlemmar inte vill bo i Irak på grund av risken för attentat).
De irakiska fotbollsälskarnas passion är stor även mätt med internationella mått. Tidigare i år dödades målvakten i ett vinnande lag i Hilla, söder om Bagdad, av en lokal polisman. Det var inte vrede och besvikelse som låg bakom utan snarare glädje. Polismannen var så överlycklig att han förlorade kontrollen över sitt vapen och avfyrade ett vådaskott.

I centrum av kontroversen med den internationella fotbollens styrande organ står Hussein Saeed, som är ordförande för det irakiska fotbollsförbundet. Saeed har sin bas i Amman i Jordanien eller, enligt somliga, i London.
Han är en populär f d lagkapten som var aktiv i fotbollsförbundet när all idrott i Irak styrdes av Uday Hussein, som dödades av amerikanerna 2003.
Saeeds kritiker säger att samarbetet med Uday gör honom medskyldig till tortyr av ledande idrottsmän. Saeeds anhängare hävdar att han inte hade annat val än att uthärda övergreppen. Saeed själv avfärdar alla anklagelser. ”Det är lögner och påhitt”, sade han i en intervju nyligen.
Han ifrågasätter också den irakiska regeringens klagomål på att fotbollsförbundet stannar kvar i exil. Han säger att förbundets representanter regelbundet besöker Kurdistan i norra Irak och Babil i södra Irak, två regioner som är säkra jämfört med Bagdad.
Ingen riktar någon kritik mot själva laget i samband med dessa dispyter.
Efter lagets seger i Asienkuppen överöste regeringen spelarna med gåvor, inklusive diplomatiska pass och presenter värda 10 000 dollar, som premiärministern personligen överräckte till varje spelare. Lagets dåliga resultat i år har gjort det lättare för regeringen att utmana fotbollsförbundet, som kontrollerar både laget och dess pengar.

När Uday Hussein basade för all idrott i Irak ”stod spelarna under hård psykisk press, vilket var mycket effektivt”, berättar en f d spelare, Ahmed Radhi, som är ordförande i Idrotts- och ungdomsutskottet i det irakiska parlamentet. ”Nu står spelarna under lika hård press från politikerna, ingenting har förändrats”, påstår han.
Fotbollssäsongen är mitt uppe i ett tre månaders uppehåll, och Sameer Sadeq al Mosawy, som är ledamot i Iraks olympiska kommitté, gruppen som upplöste det irakiska fotbollsförbundet, tror att Irak har goda möjligheter att få FIFA att häva suspensionen innan det är dags för nästa match. ”Jag tror att vi kommer ur den här härvan utan förlorare”, säger han.
Mosawy, f d mästare i judo, förnekar att den olympiska kommitténs agerande har påverkats av politiker eller vissa personers förflutna. ”Detta är inget annat än demokrati”, säger han i en intervju.
Må så vara, säger den f d fotbollsspelaren Abdul Qadir Zainal, som är sportkommentator, ”men sådan demokrati bäddar knappast för vackert spel”.
”Vi har inte haft så här allvarliga problem i fotbollen på 35 år. Jag är djupt orolig för den irakiska fotbollens framtid”, säger Zainal.
© 2009 TEMPUS/The New York Times