Tempus 2009 v 49

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

Nästan allt hänger på Kina och USA

Kinas regering meddelade i förra veckan att den har satt upp mål för hur mycket utsläppen av växthusgaser ska reduceras fram till 2020. Kinesernas besked kom en dag efter president Barack Obamas meddelande om att hans regering har upprättat ett provisoriskt mål för utsläppsminskning i USA.

EDWARD WONG och KEITH BRADSHER
Beijing
Kinesernas erbjudande, som lägger tonvikten vid effektiv energiförbrukning, skiljer sig från USAs och många andra länders strategier för att minska den totala mängden utsläpp. Kina har stått emot amerikanska och europeiska förhandlares krav på bindande gränser för utsläppen med argumentet att hänsyn till miljön måste balanseras med ekonomisk tillväxt och att de utvecklade länderna först måste visa att de själva är beredda till stora utsläppsminskningar.
Kina med sin enorma befolkning och hisnande tillväxttakt passerade USA för två år sedan i rollen som världens största utsläppare av växthusgaser.
Det är oklart om tidpunkten för Kinas meddelande (i nära anslutning till USAs) var en tillfällighet, men man vet att kineserna har förberett en förhandlingsståndpunkt inför de internationella klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Tidigare har Beijing brukat undvika misstanken att det påverkas direkt av amerikanska beslut.
En högt uppsatt företrädare för den amerikanska administrationen sade att USA hade tryckt på för att Kina skulle göra ett offentligt uttalande. Men personen, som vill vara anonym på grund av frågans känslighet, sade att Kinas mål var ”en besvikelse” och att man i Washington hoppas att det är ett utgångsläge, ”som kan förhandlas upp” i Köpenhamn eller i efterföljande överläggningar.

Kineserna föreslår att till 2020 reducera den s k koldioxidintensiteten – eller mängden koldioxidutsläpp per enhet ekonomisk produktion – med 40-45 procent jämfört med 2005 års nivåer. Det betyder att utsläppen skulle fortsätta att öka men långsammare än förut. Detta motsvarar inte alls vad många i Europa och andra länder hade hoppats på, vilket var minst 50 procents ökad energieffektivitet.
Bedömare säger att kinesernas mål kanske lättar lite på pressen på Amerika, som erbjuder sig att till 2020 minska den totala mängden växthusgasutsläpp med ”ungefär 17 procent” jämfört med 2005 års nivåer och med 83 procent till 2050. Nu verkar det emellertid som om Kina fortsätter att sätta ekonomisk tillväxt i första rummet, vilket bekymrar många.
Det kinesiska förslaget är i en mening mindre ambitiöst än det amerikanska, eftersom Kina redan är på god väg mot sitt mål tack vare existerande initiativ för att öka energieffektiviteten. För USA gäller stora förändringar på många områden för att nå målen. Den amerikanska regeringens ansträngningar har dock försenats och blockerats av stridigheter i kongressen.

Både USAs och Kinas förslag är politiskt ofarliga erbjudanden inför något som förmodligen blir en lång, komplicerad förhandlingsprocess om konkreta åtgärder, som de båda länderna bör vidta för att motarbeta klimatförändringen. Hur detta kommer att utvecklas i Köpenhamn är högst osäkert. Tanken är att ländernas förhandlingsdelegationer ska enas om ett fördrag om minskade utsläpp, antingen i Köpenhamn eller i efterföljande förhandlingar under nästa år.
President Obama diskuterade klimatfrågan med Kinas president Hu Jintao, när de träffades i Beijing 16 november, och företrädare för Kina och USA förhandlade om saken under USAs förre president, George Bush. Men Obama har gjort frågan till högsta prioritet i de diplomatiska kontakterna med Beijing.
Kinas val att balansera miljöhänsyn med ekonomisk tillväxt delas av andra utvecklingsländer som Indien. Indien talar också om att utsläppsminskningarna måste kopplas till den ekonomiska tillväxttakten.
Målet som Kina satte upp förra veckan är ”inte så lågt att Kina når det utan vidare ansträngningar, och det är inte så högt att det är ouppnåeligt”, konstaterade Jin Jiaman, vd för Global Environment Institute i Beijing.

Kina, Indien och USA ses som de viktigaste aktörerna bland de runt 190 stater som kommer till Köpenhamn på måndag. Ledarna för dessa länder har sagt att de inte förväntar sig att ett slutgiltigt fördrag blir klart i dessa förhandlingar.
Statsrådet, som den kinesiska regeringen kallas, underströk att dess definierade mål för utsläppsminskning var ”frivilligt” och byggde på ”Kinas nationella förhållanden”. Samtidigt som Kina presenterade sitt erbjudande meddelades också att premiärminister Wen Jiabao kommer till Köpenhamn.
Chefen för klimatförändringsprogrammet vid Utrikespolitiska institutet i Washington, Michael A Levi, var besviken på Kinas mål, eftersom det inte innebär någon förändring av den kurs som Kina redan har slagit in på.
”Det amerikanska energidepartementet räknar med att aktuell kinesisk policy redan är i färd med att minska koldioxidintensiteten med 45-46 procent”, säger Levi. ”USA har valt ett ambitiöst mål med dramatiska utsläppsminskningar till 2050. Kina måste visa större vilja för att matcha USA”.
En del miljöaktivister hävdar att även USAs förslag är otillräckligt.
Kina har inför Köpenhamnsmötet försökt punktera kritiken genom att visa att det förmår medverka till kampen mot klimatförändring. I september sade Hu i FN att Kina kommer att minska utsläppen gradvis fram till 2020. Han kritiserades då för att inte definiera exakta mål.

Både Washington och Beijing står under hård press på hemmaplan från näringsliv och andra intressegrupper, som ogillar löften om nedskärningar och åtgärder, som kanske begränsar den ekonomiska tillväxten under framför allt recessioner. Kongressens ledamöter har klargjort för Obamas administration att de inte kommer att godkänna ett fördrag som inte inkluderar långtgående utfästelser från de stora utvecklingsländerna, framför allt Kina och Indien, om att åtminstone sakta ned utsläppsökningarna.
Samtidigt pressas både USA och Kina av europeiska och andra länder att presentera konkreta löften i Köpenhamn, därför att annars riskerar klimatförhandlingarna att kollapsa. USAs och Kinas företrädare väntade till två veckor före mötets början innan de lade sina förslag på bordet.
En del bedömare misstänker att Kina väntar med konkreta utfästelser tills den amerikanska kongressen har godkänt lagförslag om utsläppsminskningar.
De siffror som USA presenterade förra veckan bygger på målen, som specificeras i lagförslag, som godkändes av representanthuset i juni men som har fastnat i senaten.
Den amerikanska kongressen har aldrig tidigare lagstiftat om specificerade utsläppsgränser eller ratificerat internationella miljöfördrag med bindande mål.
”Kinas förhandlingsposition är bekvämare än USAs”, säger Yang Ailun, klimat- och energichef hos Greenpeace i Kina. ”Faktum är att alla länder har bättre utgångsläge än USA just nu”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times