Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
MATHIEU VON ROHR
Bern
Han kallade vänsteranhängare för råttor,
som lägger vantarna på skattkistan. Han lät måla
bruna händer, som girigt griper efter schweiziska pass. Hans
hittills mest framgångsrika skapelse var när han framställde
utlänningar som svarta får, som sparkades ut ur landet
av vitulliga får.
Den 46-årige Alexander Segert, som föddes i Hamburg
och utvandrade till Schweiz för drygt 20 år sedan,
har flera gånger orsakat stor uppståndelse i sitt
nya hemland med de propagandaaffischer han målar på
uppdrag av det extremkonservativa Schweiziska folkpartiet (SVP).
Många tycker att han suggestiva stil påminner om nazisternas,
men Segert är odelat stolt över sina alster: ”Vi
illustrerar bara känslor som redan finns här”,
sade han vid ett tillfälle och tillade: ”Man måste
vara lite övertydlig, men inte mer än att folk tycker
att det kanske är lite grovt men ändå korrekt”.
För närvarande säger Segert ingenting. Han har
inga kommentarer till sitt senaste plakat, trots att hela landet
diskuterar det. Kanske är han lite illa till mods denna gång,
kanske tänker han på det som hände den danske
karikatyrtecknare, som avbildade Mohammed och utsattes för
mordhot.
Segerts senaste affisch föreställer hotfulla svarta
minareter, formade som raketer, på en schweizisk flagga.
Intill står en kvinna med svart burka och hotfull blick.
Texten lyder: ”Stopp – Ja till förbud mot minareter”.
Den 29 november ska schweizarna rösta om förslag till
ett författningstillägg, som lyder: Det är förbjudet
att bygga minareter.
Initiativtagaren till kampanjen är Ulrich Schlüer,
som företräder SVP i det schweiziska parlamentet och
som till och med bland sina meningsfränder anses vara en
hårdför typ. I hans tidskrift, Schweizerzeit, kritiserar
han vänstern, utlänningar och Islam. Christoph Blocher,
f d justitieminister och f d ledare för SVP, tog från
början avstånd från kampanjen för en folkomröstning
och sade att han inte skulle ha tagit ett sådant initiativ.
Men för övrigt löper fronterna som nästan
alltid i Schweiz: på ena sidan SVP och på den andra
sidan alla de övriga, stora partierna och regeringen.
De som förespråkar folkomröstning uppfattar minareterna
som ”maktsymboler” hos en religion, som de likställer
med fanatisk islamism och som de till varje pris vill hindra från
att ”slå rot” i Schweiz. I Saudiarabien finns
inga kyrktorn, lyder ett argument. Folkomröstningens motståndare
varnar för att den fria religionsutövningen och de mänskliga
rättigheterna äventyras och därmed den demokratiska
rättsstaten.
Minareten, som orsakade hela uppståndelsen, byggdes för
länge sedan och ser inte alls hotfull ut som minareterna
på Segerts affisch. Den är liten och påminner
mer om ett av slottsspirorna på Disneyland. Den är
sex meter hög, vit med blått tak och förgyllda
kanter. Man får titta efter ganska ordentligt för att
upptäcka den bakom träd, en järnvägsstation
och en bro, som förbinder Wangen bei Oltens två stadshalvor
på var sin sida om järnvägen.
Wangen har knappt 5 000 invånare, och det ligger i en del
av Schweiz, som aldrig syns på vykort men där ändå
majoriteten av schweizarna bor. Wangen ligger mitt i landet på
slätten mellan Lausanne och Zürich, som kännetecknas
av löst sammanhängande bosättningar, industriområden,
ängar, kullar och landsvägar som leder till fram till
motorvägar.
När en turkisk kulturförening ansökte om bygglov
för en minaret för fyra år sedan fanns det redan
runt 160 moskéer i Schweiz, men bara tre minareter, en
i Zürich, en i Geneve och en i Winterthur. När invånarna
i Wangen fick veta att den fjärde skulle byggas i deras samhälle
värjde de sig. De samlade in 400 namnunderskrifter, stadens
myndigheter avslog bygglovsansökan, men avslaget överklagades
och domstol beviljade ansökan. När de nationella medierna
rapporterade om motsättningarna i Wangen uppmuntrades Ulrich
Schlüer att starta sin kampanj.
400 000 av Schweiz sju och en halv miljon invånare är
muslimer, varav de flesta föga ortodoxa turkar, bosnier och
kosovoalbaner. Egentligen handlar det om en debatt som förs
även i Tyskland, Frankrike och England: hur ska samhället
reagera på den växande andelen muslimska invånare?
I Schweiz blir diskussionen speciellt högljudd och tuff på
grund av landets direktdemokratiska system.
Den tyske reklammannen Segert lyckades denna gång framställa
ännu ett drastiskt alster. Schweizarna diskuterar egentligen
mer hans affisch än själva minaretfrågan. FNs
människorättskommission kallar affischen för ”förfärlig”,
och Schweiz egen Kommission mot rasism anser att den är ”smädande”.
Tidningar vägrar att trycka den, och kommuner har utfärdat
förbud mot att den sätts upp på offentlig plats.
Den schweiziska televisionen ägnade affischen ett helt debattprogram,
och den konservative publicisten Roger Köppel, f d chefredaktör
för Welt, hade affischen som omslagsbild på tidskriften
Weltwoche och rubricerade den: ”Får denna affisch förbjudas?
Nej!”.
Debatten om affischen gynnar SVP. Partiet har också tack
vare sin bråkiga, uppstudsiga stil de senaste 20 åren
blivit Schweiz största politiska parti.
Förslaget att minareter ska förbjudas kommer nog inte
att stödjas av majoriteten. Extremhögerns förslag
brukar underkännas i folkomröstningar. Enligt en aktuell
opinionsmätning är det 35 procent som vill förbjuda
minareter och 51 procent som accepterar dem. Men initiativtagarna
kommer att se även ett knappt nederlag som en framgång.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel
