Tempus 2008 v 26

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25

EU skärpte invandringsreglerna

Det blir svårare för papperslösa att få uppehållstillstånd i EU, som börjar samordna invandringspolitiken.

CAROLINE BROTHERS
Bryssel
EU-parlamentet röstade i förra veckan ja till direktivet att papperslösa invandrare ska kunna hållas inlåsta i upp till 18 månader och bannlysas i EU i fem år efter avvisning. Beslutet kritiseras av grupper som Amnesty International, som säger att bestämmelsen har ”allvarliga brister” och innebär en urholkning av de mänskliga rättigheterna. Direktivet godkändes i EU-parlamentet med 369 röster mot 197. 106 ledamöter avstod från att rösta.

Den tyske EU-parlamentarikern Manfred Weber, som var en av direktivets föredragare, anser att det definierar en minimistandard för hur illegala invandrare ska bemötas inom unionen samtidigt som det bekräftar att EU ser allvarligt på illegal invandring. Beträffande de människor som berörs, invandrarna, sade Weber: ”Medlemsländerna får själva avgöra om de behöver dem; om så är fallet är det fördelaktigt om de legaliseras. Om man inte behöver dem på arbetsmarknaden bör de skickas hem”.

Tio tillägg till direktivet, föreslagna av parlamentets socialistiska grupp i syfte att erbjuda invandrarna ett visst skydd och juridiskt stöd, avvisades. Bland tilläggen fanns kravet att en domare ska godkänna gripande inom 72 timmar från att personen har omhändertagits. Ett annat krav från socialisterna var att illegala invandrare ska ha tillgång till gratis juridisk rådgivning och att den femåriga bannlysningen ska kunna hävas. Andra föreslagna tillägg skulle ha reducerat den maximala häktningstiden till sex månader i stället för 18 och ökat skyddet för barn som kommer ensamma.

En motståndare till det nya invandrardirektivet, Cimade (som är den enda NGO med tillstånd att arbeta i Frankrikes 23 flyktingcentra) utfärdade en kommuniké som fördömde direktivet, som betecknades som ”skammens direktiv”. Cimade överväger att anmäla direktivet till Europadomstolen eller Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.
Amnesty International uttryckte ”djup besvikelse” över EU-parlamentets beslut och vädjade till EUs medlemsstater att inte använda direktivet som en förevändning för att sänka standarden på invandringspolitiken.

Inom EU råder rörelsefrihet i 25 av unionens 27 medlemsländer, men det finns ingen gemensam invandringspolitik. Anhängare till det nya direktivet betraktar det som ett sätt att närma sig ett mer enhetligt bemötande av invandrare, som stannar trots att visumtiden har gått ur eller som tar sig in i EU utan att upptäckas.
EU har 224 häkten för flyktingar med sammanlagd kapacitet för 30 871 personer. Nationella bestämmelser för hur länge invandrare kan hållas inlåsta varierar. I Frankrike är det 32 dagar, i Tyskland 18 månader. I åtta EU-länder finns ingen tidsgräns alls. EU-parlamentariker som gjorde studiebesök i Danmark i maj uttryckte bestörtning över att en del invandrare hade hållits inlåsta där i åtta år.
Enligt Weber sätter det nya direktivet en gräns för hur länge invandrare kan hållas inlåsta i dessa åtta länder. Men två av länderna, Danmark och Storbritannien, kan hävda undantag från direktivet. Direktivets motståndare befarar att det kommer att uppmuntra länder med kortare maxtid för inlåsning att förlänga tiden.

Sloveniens inrikesminister, Dragutin Mate, varnade parlamentarikerna för att ett nej till direktivet skulle betyda ytterligare tre år utan gemensamma riktlinjer för invandringspolitiken, vilket i sin tur skulle kunna äventyra kommande direktiv om arbetstagares rättigheter.
Omröstningen i parlamentet ägde rum dagen efter det att Antonio Guterres, FNs höga flyktingkommissionär, hade påpekat att världen måste hantera ” en komplicerad kombination av globala utmaningar, som kan medföra ännu större flyktingströmmar i framtiden”, d v s större än de 37,4 miljoner som drevs på flykt bara i fjol. (Se föregående artikel).
Flyktingkommissionen är orolig för de människor som flyr från konflikt och förföljelse och som enligt internationell lag har rätt att söka asyl, men i stället väljer att ta sig in i EU på illegal väg på grund av bristen på legala kanaler.
Flyktingkommissionen varnar för att många människor kommer att beröras av direktivets femåriga bannlysning, som inte tar hänsyn till att eventuella förändringar i flyktingarnas hemländer kan tvinga dem att söka sig till EU igen.
© 2008 TEMPUS/The New York Times