Hem
Livet i magen
Födseln
På Neonatal
Livet hemma
På Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Döden
Livet efter döden
Begravningen
Graven
Leighs Syndrom
Bilder
Familj och kompisar
Dikter
Musik
Länkar
Gästbok

© Linus och Theo 2002

<< Livet hemma Augusti September Oktober November December

November
Hela november känns i efterhand som en mörk, men ändå normal tid. Vi gjorde rätt mycket på dagarna nu. På helgerna försökte vi gå och fika med vänner och promenera. En söndag var vi på kafé Soda och fikade med Henrik och Nina. Spännande med två pojkar som ville vara med och titta! Mamma föröskte komma igång med träningen. Dels för figurens skull men även för att komma hemifrån och vila från pojkarna en liten stund. Hon minns speciellt en tisdag då hon skulle gå på 18-passet på Friskis nere vid Hornstull. Hon kom inte iväg förrän kvart i eftersom Linus fortfarande inte åt från flaskan så bra, så han skulle ha kvällsmål. Pappa hade precis kommit hem från jobbet, så han var nog rätt trött. Det var självklart fullt på passet så mamma fick besviken lunka hem till familjen. Linus hade skrikit när hon gått och han skrek än mer när hon kom hem!? Pappa var helt slut, och mamma hade bara varit borta i 10 minuter....

I mitten av månaden, den 14:e, åkte mamma och pojkarna hem till morfar och mormor i Falun. Pappa skulle spela in en demo under tiden och vi hade tänkt att det skulle bli bäst på det här sättet. Mamma fick hjälp med barnen och pappa kunde spela in demon utan att känna att han måste hem så fort som möjligt. Det var ett äventyr att ens ta sig till Falun. Vi åkte tåg, barnen och jag (Kajsa). Jag hade planerat det i detalj. Jag skulle amma dem precis innan vi måste åka och hoppades sen att de inte skulle vakna förrän vi nästan var framme. Tågresan tar tre timmar, nästan exakt. Det började bra, vi tog vårt pick och pack (pappa kom hem lite tidigare och hjälpte oss till tåget) och tog plats i familjevagnen. Vagnen stod bra vid en list som jag kunde använda som vagga. Tåget rullade iväg och jag satt och tog det lugnt. Jag knäppte upp pojkarnas overaller men ville inte plocka upp dem så att de skulle vakna. De sov väl kanske en timme, lite drygt, och sen var det kört. Theo vaknade först så honom kunde jag amma i lugn och ro, innan den andre killen satte igång. När Linus var hungrig då var Theo inte trött. Det blev till att amma Linus och försöka vagga Theo i vagnen samtidigt. Jag såg nog konstig ut där jag satt med ett barn i knät och bröstet framme samtidigt som jag med en fot försökte nå över gången till vagnen så jag kunde köra den fram och tillbaka över tröskeln. Det gick dock ganska bra. Sen var Theo bajsig i byxan!? Det blev till att ta in båda barnen i den minimala toaletten och lägga en av dem i insatsen samtidigt som jag bytte på den andre. Detta under färd - med en skumpig tåggång!? Ja, det var ett äventyr som sagt. När båda var mätta och, hoppades jag, nöjda, återstod att försöka vagga dem i vagnen. Nej, det var inte kul, ingen av dem var glada. Som tur var närmade vi oss nu Falun, där mormor, morfar och morbror Svante väntade. De tog emot en utmattad och stressad Kajsa och två rätt missnöjda barn. Vi baxades in i bilen och for till Kvarngränd. Där blev det mer amning, men nu hade mamma hjälp av tre villiga famnar. Vi var framme vi 20-tiden så efter maten blev det nattning, vilket tog sin lilla tid. Barnen kände såklart av resan och att det var ett nytt ställe, inte som hemma. Linus gillade ju nu att ligga ensam, så han fick sova i den antika trävaggan som gick ganska bra att somna i. Theo hade däremot svårare att komma till ro. Han och jag skulle dela på mormor och morfars dubbelsäng, så jag försökte söva honom på ena sidan av sängen. Morfar försökte till en början, men det var ju inte så lätt. Man lär sig små knep som krävs för att de ska somna och det visste ju inte han. Det var svårt även för mig, men till slut somnade han. JAG hade faktiskt hunnit äta medan jag ammade Theo vid matbordet. Annars brukar inte det vara så viktigt-att mamma hinner äta alltså.

På torsdagen tog vi det ganska lugnt, vad jag kommer ihåg. Vi promenerade en sväng och eftersom det var kallt i Falun fick vi stor nytta av de nya, snygga, vita overallerna som mormor köpt till pojkarna bara några veckor tidigare. Speciellt Linus verkade gilla kylan, för han sov som en stock säkert en timme extra när vi kommit in från kylan. Mormor och morfar bor i ett hus med stor ingång, så där var det bara att köra in med vagnen och ställa den mitt på vardagsrumsgolvet. Himla lyxigt för mig. Jag var ju van vid att pojkarna ALLTID vaknade när jag skulle bära upp liftarna (insatserna) från källaren, där vagnen fick stå, till vår lägenhet. Theo var himla pigg och social under vistelsen. Han satt i morfars knä och babblade och mormor och han pratade hemligheter. Linus trivdes också, allra bäst på mormors mage, där han stensov flera gången.

På fredagen skulle vi försöka oss på att gå på stan. Morfar hade lovat att inhandla "dopkläder" till barnen. Vi tågade iväg allihop efter lunch neråt stan. Det är en liten stad så man är nere på en kvart i centrum. Jag började med att shoppa en stickad tröja till Peter i julklapp, som han önskat sig. Sen köpte mormor och morfar fina handskar till Peter i julklapp (som jag rekommenderat). Vid varje affär stod antingen mormor eller morfar utanför med barnen, allt för att de inte skulle vakna av värmeomslaget. Efter detta inhandlades curling-kängor till Kajsa, till vinterpromenader med Linus och Theo. Sen var det dags för morfars köp av "dopkläderna". Vi ville att de skulle ha lite fina kläder, helst vita, vilket inte var helt lätt att hitta. Vi gick in på Hennes och hittade till slut världens fräckaste body, vit med siverkronor på slagen. Till dem blev det vita byxor och varsitt par tofflor som såg ut som får. Coola! Både morfar och mamma blev nöjda. Efter det fiskade vi upp mormor som stod utanför med barnen och gick till museet för att träffa Svante och för att fika på deras härliga fik Kopparhatten. När vi kom in i museet kände jag en omisskännlig doft sprida sig från Theo. Han själv mornade sig och var inte alls missnöjd! Jag bytte på honom på deras toalett och det var verkligen en katastrofblöja! Under tiden hade Linus vaknat och vandrade nu från famn till famn. Jag gav Linus mat medan de andra turades om att ge Theo nappflaska. Det kräver dock en viss teknik som de andra inte hade så det gick inte så bra. Theo skrek mest så när Linus var färdig fick Theo amma. Efter detta blev det ett himla liv på barnen, så vi avvek rätt snabbt och begav oss hemåt. Där blev det nattning och till slut mat för mamma. Hon och morbror Svante skulle ut på stan och ta en öl, eller två. Vilken lyx att ha barnpassning! Vi kom iväg vid 21 och traskade ner till Banken. Där drack vi några öl och pratade-jättetrevligt. När mamma till slut gav upp och insåg att det var en dag imorgon också, var klockan redan 24!? När mamma kom hem satt alla fyra i soffan och såg på tv. Det var inget barnskrik, så mamma trodde först att barnen sov, men icke då. De satt i varsin famn och var helpigga. Suck och stön. Jag kom väl inte i säng förrän långt senare. Trött och eländig.