Hem
Livet i magen
Födseln
På Neonatal
Livet hemma
På Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Döden
Livet efter döden
Begravningen
Graven
Leighs Syndrom
Bilder
Familj och kompisar
Dikter
Musik
Länkar
Gästbok

© Linus och Theo 2002

<< Födseln

Tidigt morgonen, ca kvart i 7, den 12/7 vaknade Kajsa av att det blev väldigt blött i sängen (en Hästens med höj- och sänkbara knappar). Hon sa; "Nej, nej, inte nu, det FÅR inte hända nu. Inte här!". Peter ringde BB i Karlshamn och frågade vart vi skulle ta vägen. Inte Karlshamn men Karlskrona eller Kristiansstad gick bra. Kajsa kände ingenting, men vattnet hade UPPENBARLIGEN gått så vi packade precis ALLT vi haft med oss och tog bilen till Karlskrona. Varför det blev Karlskrona kommer vi inte ihåg. Det var nog nån kilometer närmare...

Framme vid Karlskrona spatserade vi in på BB där de tog in oss i ett rum och kollade CTG-kurvor och annat tjafs. Kajsa hade inga värkar, så vi lades in på ett s k väntrum tills vidare. Peter gick och lade pengar i bilen (ev fixade tillstånd från BB). Han skulle även köpa lite frukost; fil och juice. När han kom tillbaka med detta kände Kajsa den första värken. Den gick ok men nästföljande fick Kajsa att kräkas (hon har alltid hatat att kräkas). Värkarna drog igång rätt rejält och vi fick ett förlossningsrum (man vet ju inte). Värkarna kom rätt ofta, ca 5 min mellanrum och Kajsa kräktes varje gång, fast barnmorskan sa att hon andades så bra och lugnt.... Akupunkturnålar sattes in och de hjälpte lite, så kom lite lustgas och slutligen skulle Kajsa duscha eller bada för att minska smärtan. NÄRÅ, det blev bara värre och oftare med kräkningar hela tiden. Kajsa gick tillbaka till rummet, barnmorskan kollade öppningen = ca 5 cm och då skrek Kajsa efter Epidural-bedövning. Anestesi-läkaren kom och satte en nål i ryggmärgen. Måttet var rågat för Peter, kräks och annat kan han tåla, men inte nålar. Han höll på att svimma, så det blev till att gå ut en stund och hämta andan. Allt medan Kajsa suckade av lättnad då Epiduralen började verka. Hon piggade till sig så pass att hon ville ha nåt i sig. En god Smoothie och en macka blev det. Nästintill hög babblade hon med barnmorske-eleven om hur länge hon hade kvar på utbildningen, var hon bodde, hur gammal hon var etc etc. Det gäller att smöra för dem som ska sköta om en... Vi hann dock, tyvärr, byta pass tre gånger innan pojkarna föddes. Vi kom in vid 07.30 och Linus föddes först 01.25, ca 18 timmar senare. De som tog emot oss slutade vid 10, sen kom det bästa skiftet som slutade vid 21. Otur för oss förlöstes Linus och Theo av ett team som inte var så vana vid tvillingar. När man föder tvillingar vaginalt bör personalen hjälpa till och ligga på magen och "hålla i" den andra tvillingen när tvilling 1 föds. Allt för att inte tvilling 2 ska hamna i sätesbjudning. Annars blir det lätt så att tvilling 2 gör en kullerbytta av suget när tvilling 1 ploppar ut och hamnar med rumpan ner. Så blev fallet för oss, tyvärr. Well, first things first...

Efter smoothiesen lugnade allting ner sig, som det kan göra. Tiden gick och alla mådde bra. Tills slut fick de sätta in lite värkmedicin så att Kajsa skulle komma igång, ca 19-tiden. Kajsa ställde sig upp för att använda tyngdlagen till hjälp, satt i en slags gungstol och myste. Vid 22-tiden började det hända saker. Konstiga "hej-och hå-värkar" satte igång. Inte alls som de förra, utan mer positiva. Inget kräks här inte! Höll på ett tag. Till slut kallades typ alla läkare på Karlskrona lasarett in (jag lovar, det var minst 8 personer i rummet, varav 5 läkare!) och bara tittade på Kajsa. Vi lyssnade på radio under tiden och nån gång under natten spelades Ulf Lundell och Peter och Kajsa såg på varann och sa; "bara de inte föds nu, till Ulf Lundell. Vilken katastrof!?". Läkare ... från Rumänien tog tag i saken och sa "nu måste barnet ut, krysta". Kajsa krystade som fan och sköterskan sa; "nej, inte så, skrik inte (hade kollat på för många filmer) utan håll andan och pressa ut". Kajsa krystade igen (rätt denna gång) och barnet kom nästan ut. Laget tog en klocka till hjälp och vid nästa krystning kom han ut. Klockan 01.25 tidigt fredagen den 13/7 2001. En underbar pojke som lades på Kajsas bröst och var så himla fin. Han var rosig och gurglade lite. Kajsa hade dock svårt för att koppla honom till sig själv, en till skulle ju ut - mer jobb innan glädjen kunde komma...

Värkarna tvärdog efter att tvilling 1 fötts. Kajsa tog det lugnt och ändrade ställning ett antal gånger. Peter hade följt med tvilling 1 in till Neonatalen för att se att allt gått bra. Barnläkaren från Neonatalen kom in och sa att tvilling 1 mådde så bra så. En fin gosse Nylén. Vi fortsatte att lyssna på radio och bara väntade, och väntade.... Inga värkar kom och tiden gick. Till slut blev läkarna i hörnet lite oroliga och började mumla. Kajsa var fortfarande lugn och lite hög efter adrenalin-rushen efter förlossningen. När det började kännas som halv-värkar försökte Kajsa hjälpa värkarna på traven genom att krysta. Läkare..... från Rumänien stegade fram och sa åt Kajsa att verkligen ta i.

Tvilling 2 låg som sagt i sätesbjudning, och än värre i spagat. Ett ben var på väg ut, tillsammans med huvudet. Med risk för tvillingens liv, tog läkaren tag i benet och DROG ut honom snabbt och resolut i en mastodont-värk som Kajsa lyckades forcera fram. Ut ploppade tvilling 2, lite mer medtagen än Ettan och han lades raskt på Kajsas bröst i en kort sekund innan de rusade iväg med honom till akutrummet med pappa Peter i släptåg. Tvilling 2 såg dagens ljus klockan 03.14 fredagen den 13/7 2001.