<<
Livet i magen
Historien
om Linus och Theo började nån gång i början
av december 2000. Vi tror att de kom till under en spelning
med The Flicker som pappa Peter sjunger och spelar i.
Lite vilt sex efter 
spelningen
kan ha resulterat i underverken! Jag kände mig ovanligt
seg och icke alkoholsugen veckorna som följde, bl a julhelgen
och nyårshelgen!?! Morgonen då pappa Peter fyllde
29 år (9/1 2001) togs ett graviditetstest som inte visade
nånting... Bara att köpa ett nytt test. Detta visade
två blåa streck = helt klart gravid! Vi hade bara
varit tillsammans sen augusti 2000 så det ställde
en del frågor på sin spets. Dessutom hade mamma
Kajsa blivit erbjuden ett bra jobb i Malmö. Beslutet togs
dock snabbt. Kajsa kände sig för gammal för att
göra abort och Peter kände ungefär detsamma.
Vi skulle bli föräldrar!
Den första
tiden kändes overklig. Hemlighetsmakeriet var totalt. Företagsledningen
visste knappt att vi var tillsammans (vi jobbar på samma
företag) och vi bodde inte ihop. Tvivlen kom och gick,
allt mindre eftersom tiden gick. Eftersom Kajsa varit en partyprinsessa
märktes det rätt snabbt för de kvicktänkta
att något var annorlunda. Andra var ovanligt trögtänkta.
I vecka 10 var det då dags för första MVC-kollen,
på Sundbybergs MVC, eftersom det låg närmast
jobbet (=ingen skulle märka nåt om jag var borta!?).
Allt var normalt, livmodern var stor som en grapefrukt, och
tid beställdes för Ultraljud till den 10/4, ca vecka
20.
I mitten av mars berättade Kajsa för chefen vad som
var på gång. Han gratulerade och frågade lite
försynt om det var Peter som var far...
Magen hade ju blivit rätt stor, så det var nog ingen
överraskning. Dagen för ultraljudet gick Peter och
Kajsa de få meter som var till Karolinska sjukhuset (Peter
bodde då i f d sjuksköterskebostäderna vid Karolinska).
Sköterskan började sin undersökning och körde
runt lite med möjängen på magen. Efter ett tag
sa hon; "Jaha, ser ni vad jag ser?" Vi såg på
varann som fån och sa; "Nä". "Det
är två stycken!". Kajsa såg tvillingvagnar
framför sig och dubletter av allt möjligt. Peter blev
vit i ansiktet och undrade hur han skulle klara av det ("oj,
vad många vi blir"). Vi skulle jobba resten av dagen
och arbetskamraterna visste var vi varit så standardfrågan
var; "Hur gick det?". Standardsvaret var; "Det
är två".
Efter detta
Ultraljudsbesök blev allt så mycket mer verkligt.
Vi insåg att vi snart skulle vara FYRA!!! Från att
ha bott ensam i nåt slags särbo-liv, skulle vi bli
FYRA!! Det där med att skaffa ett större boende blev
det allt mer bråttom med. Ungefär dagen efter UL,
gick vi på visning i en lägenhet vid Hornstull. Vi
föll pladask för den och slog till direkt.
Påsken
var i krokarna och då skulle Kajsa ut till sina föräldrars
lantställe och Peter skulle till sin pappa. Farfar Christer
visste inte ens att han skulle bli farfar, nu skulle han bli
farfar till TVÅ på en gång... Kajsa berättade
för sina närmaste vänner över en fika på
Rittorno att det skulle bli TVÅ. Vännen Henrik blev
helförtjust och ropade; "Los dos Nylenos, ju fler,
desto bättre". Nina och Lisa blev lika glad dem. Mormor
och morfar, Barbro och Olle, blev även dem stormglada.
Tvillingar ÄR lite speciellt. På pappa Peters sida
finns moster och morbror, som är tvillingar (två-äggs,
eftersom det är två olika kön, såklart)
och Kajsa har två sysslingar som är två-äggstvillingar
(även de kille och tjej). Vi visste dock inte i detta skede
om barnen i magen var en- eller två-äggingar. Det
enda vi visste var att det är bara två-äggingar
som är ärftligt, på mammas sida såklart.
Inga tvillingar fanns på Kajsas mammas sida....
Några veckor senare skulle vi åka och hälsa
på vännen och kollegan Pelle som hyr en lägenhet
på Croisetten i Cannes. Den 29/4 flög vi ner till
Nice för att ta bussen vidare till Cannes. Väl där
blev vi mötta av Pelle med varsin drink på den fantastiska
balkongen med vy över den skandalomsusade viken. Veckan
som följde var härlig, med mest shopping eftersom
vi lyckades pricka in den mest regnrika veckan det året....
Endast en dag hade vi fint väder och då hade vi bestömt
att åka tåg till Italienska gränsen, Ventemilla
och köpa sprit!?! MEN Kajsa hade så stor mage redan
då, så för henne spelade det inte så
stor roll. God mat åts dock och shopping är aldrig
fel, även fast fransyskornas storlekar är i de minsta
lagen redan utan magen.
Veckorna
gick fort och Kajsa kände sig mer och mer trött. Det
är inte ovanligt att tvillingmammor sjukskrivs redan från
vecka 22, eftersom tyngden är ofantligt mycket jobbigare
att bära än med ett barn. Kajsa valde att bli halvt
sjukskriven i vecka 27 och helt från vecka 31. Något
hon kanske ångrar idag. Det var en varm vår och
sommar, så lite lugnare lite tidigare hade nog varit bra
för alla parter. Barnen i magen mådde dock gott.
De sparkade hej vilt, speciellt den ene av dem. 
Under ett ultraljud (5/6) kunde vi t o m se hur tv1 sparkar
till tv2 i huvudet (de låg skavfötters s a s).
Kajsa hann även med att fylla 30 år innan pojkarna
föddes. Peter och Kajsa fixade en liten enkel fest hemma
hos Peter i hans minimala etta vid Karolinska (Olof af Acrels
väg!). Däremot hade han tillgång till ett lika
stort basturum mittemot lägenheten, så den var naturligtvis
bokad för festen. Som f ö hölls lördagen
den 9/6, då Kajsa fyllde 30 den 11/6. Kajsa var hyfsat
stor redan då men med en tjusig rosa klänning med
generöst tänjbart tyg så gick det skitbra. Planen
var att grilla och vi skulle bjuda på potatissallad, sallad,
tårta. MEN, vädrets gudar höll på att
ruinera planen. Festen började 18.00 och exakt kl. 17.30
så öppnade sig himlen och ner kom gigantiska regndroppar
som övergick i hagelkorn!?!? Herregud, vem trodde vi skulle
kunna grilla då?? Dessvärre befann sig några
gäster på gående fot på väg till
oss och kom dyngsura till festen. Stackarna! Som ett vidunderligt
tecken slutade det regna och hagla nästan precis kl 18.
Helt sjukt konstigt, egentligen!?! Solen kom fram på en
gång och vi satte igång grillarna. Det var en jättekul
fest (fast jag var nykter...) och bastu var bra att ha, för
vi blev nog uppemot 25 stycken (på 25 kvm!?). Dagen efter
var båda ganska bakis. Kajsa trött-bakis och Peter
bakis, helt enkelt. På nåt sätt fick Peter
iväg Kajsa på en hemlig utflykt. Kajsa var väldigt
skeptisk då hon inte visste var som på gång
eller vilka hon skulle möta. Kajsa sattes på en Vaxholms-båt
mot Grinda. Helt ensam! Ingen hon kände, dök upp,
så hon började så smått misströsta.
När båren så la till vid Stockholms sista utpost,
skrytbygget längst ute på Lidingö, började
hon fundera på att gå av. Vad var det för kul
att åka runt alldeles själv? Men, när båten
backade ut, kom en välbekant skugga ut där Kajsa satt.
Det var älskade syster Cecilia, och sen kom syster Annika
och brorsan Svante också. Wow, vilken överraskning!
De hade fika med och berättade att vi skulle åka
till Grinda och äta lunch tillsammans. Gud, vad kul! Vilka
snälla och underbara syskon jag har!!!! På Grinda
var det jättefint, men det var en bit att gå, men
Kajsa pustade på så gott det gick. Värdshuset
var supernice och maten superb. Fisksoppa med mumsigt bröd!
Efter maten intog vi kaffe på altanen och pratade en massa.
Det var längesen bara vi syskon träffades, utan barn,
föräldrar, respektive. Jättekul!
Kajsa blev som sagt helt sjukskriven i vecka 31, d v s 1/7 2001.
Peter hade en vecka till att jobba, sen tänkte vi åka
ner till farfar Christer i Karlshamn, Blekinge, eftersom han
inte kommer upp så ofta. Kajsa led av värmen i den
långa bilfärden och datumet var redan den 6/7. Lite
orolig var hon allt, så MVC-pappren var ordentligt nerpackade.
Som sagt var det en väldigt varm och fin sommar så
vi badade och solade mycket.
Kajsa förstår nu i efterhand varför folk stirrade
så hemskt på henne när hon badade i Sandviken
utanför Sölvesborg i en minimal bikini... Vadå,
stor mage?!?! Vad vi inte visste var, var att en av tvillingarna
hade ganska bråttom att komma ut från magen...
