Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ROB NORDLAND
Bagdad
”Låt dem mörda oss”, sade Shejk Khudair al-Allawi, imam i en moské som nyligen sprängdes. ”De slösar bort sin tid. Sektstridigheter är ett förlegat kort, ingen av oss kommer spela ut det längre. Vi vet vad de vill, och vi kommer helt enkelt att vara tålmodiga och vänta ut dem. Men de kommer hamna i helvetet allihop.”
Shiiternas tålamod idag står i skarp kontrast till Iraks senaste historia. Med en demografisk majoritet på 60% och kontroll över regeringen har de fått makten för första gången på tusen år. Att återgå till sekteristiska strider är – detta vet både sunniextremisterna och de shiitiska offren – det enda sätt som de skulle kunna förlora denna nyvunna makt på, särskilt om de drog in även sina sunniarabiska grannar i en rörig regional konflikt.
Situationen är helt annorlunda än 2006, då en bomb som sprängdes vid shiiternas heliga gyllene moské i Samarra utan att döda någon väckte oerhörd vrede. Helgerånet blev startskottet för två år av sekteristiskt krig.
I år har den lika viktiga helgedomen Kadhimiya i Bagdad, två framstående imamers grav, attackerats av självmordsbombare vid två tillfällen, i januari och april. Men än hundra människor dödades, men inga hämndaktioner har utförts.
Att spränga shiitiska moskéer har blivit så vanligt att sunniextremisterna har tvingats att finna andra mål för att lyckas provocera fram våldsamheter, i likhet med 2005, när shiiterna visade samma tålamod efter attackerna. Man har attackerat grupper av shiitiska flyktingar som väntade på matransoner, barn som samlats för godisutdelning, köer av arbetslösa män som hoppas på att få en dags påhugg, skolbussar, religiösa pilgrimståg, bröllop, marknader och sjukhus i shiitiska områden, och till och med begravningar av shiitiska offer som dödats dagen innan.
Iraks shiiter, som råds till lugn av sina politiska och religiösa ledare och är vana vid lidande efter sekel som regionens underklass, vägrar att gå i fällan, tills vidare. Istället har de gjort en dygd av sin fördragsamhet och har övertygat sina anhängare att de vinner på att inte svara med våld. Premiärminister Nuri Kamal al-Maliki har lyckats blidka de en gång våldsamma shiitiska milismännen och shiiternas andliga ledare, storayatollan Ali al-Sistani har förbjudit alla former av våldsamma hämndaktioner. Det förekommer överhuvudtaget inga öga-för-öga-bombningar av sunnimoskéer längre efter att shiitiska moskéer sprängts.
”Jag tror inte vi kommer se en upprepning av händelserna 2006”, säger USAs ambassadör i Irak, Christopher R. Hill. ”Situationen är mycket annorlunda nu.”
Till och med de under de senaste åren mest våldsamma shiitiska extremistgrupperna kräver nu istälet att få delta i den politiska processen. Nyligen kungjorde Malikis regering att Asa’ib al-Haq, en av de så kallade specialgrupper som fortsatte strida efter att övriga shiiter hade lagt ner vapnen 2008, nu skulle avstå från användandet av våld mot irakier.
I viss utsträckning har de senaste attackerna mot shiiter varit väntade. Irakierna har förberett sig på en ökning av våldet efter det att USA dragit tillbaka sina trupper från landets städer den 30 juni. Förra måndagen sprängdes åtskilliga bomber i och runt Bagdad, och två enorma lastbilsbomber förstörde en hel shiitisk by, tillhörande Shabak-minoriteten när Mosul i norra delen av landet.
Två veckor tidigare sprängdes fem moskéer under fredagsbönen i de fattigaste områdena kring Bagdad, där det finns många anhängare till den antiamerikanska prästen Moktada al-Sadr. I den blodigaste attacken, vid Shoroufimoskén i Shaabområdet, drabbades en böneplats utomhus av en bilbomb och dödade 41 av Sadr-anhängarna.
Fler moskéattentat följde veckan därpå under fredagsbönen, och på tisdagkvällen därefter dog minst åtta personer efter två attentat mot ett café respektive en moské i det företrädesvis shiitiska området Al Amin i Bagdad.
Shejk Allawi, imamen vid al Shoroufi, minns den predikan en annan präst höll en vecka efter bombdådet där. ”Han påminde församlingen om Imam Hussein och gjorde en koppling mellan dennes lidande och bombdådet mot Shoroufi”, berättar Allawi. ”Blod kommer flyta på marken ända till dess att Mahdin kommer.”
Shiitisk islam handlar i hög grad om tålamod och långsiktighet. Man väntar på att den dolda tolfte imamen, Mahdin, ska återvända för att befria anhängarna och skänka dem frälsning. De handlar även om att utstå lidande, vilket symboliseras av den årliga passionerade högtiden och minnesfesten för Imam Husseins martyrskap, ett shiitiskt helgon från 600-talet, då många gisslar sig själva i blodiga sorgedemonstrationer
Vreden efter bombdåden är fortfarande oerhörd, men riktar sig mer sannolikt nu mot de irakiska säkerhetsstyrkornas brister snarare än mot sunnimuslimerna. 2006 hade folk inget förtroende för att de irakiska säkerhetsstyrkorna skulle kunna beskydda dem, så de vände sig istället till miliserna. ”Den irakiska armén är inte samma som folk oroade sig för, för tre år sedan”, säger ambassadör Hill. ”För några år sedan sågs de som en del av problemet; nu är det en armé som i stort inte anses vara delaktigt i det sekteristiska våldet.”
Miliserna fick dåligt rykte under den tiden, till och med bland de människor de förväntades skydda. Många anklagades för utpressning i sina grannskap och för att ha utfört kidnappningar i vinstsyfte. ”Milisernas tid är förbi och de kommer inte att återkomma”, säger Shejk Abdullah al-Shimary, ledare för den shiitiska folkgruppen Al Shimer i Diyala. ”Nu finns säkerhetsstyrkorna och det är deras ansvar att kontrollera våra områden.”
En annan viktig faktor är det inflytande som det shiitiska prästerskapet har över sina anhängare, där storayatollan Sistani och andra medlemmar av howzan, det högsta religiösa ledarskapet, har fördömt alla former av våldsamma hämndaktioner.
”Sayid Moktada al-Sadr har sagt i sina instruktioner att vi ska följa howzans order”, säger Sheik Jalil al-Sarkey, vice chef för Sadrs kontor i Sadrstaden, Bagdads enorma shiitiska slumområde. ”Vi är alla överens, det ska inte spillas mer irakiskt blod.”
En annan viktig skillnad är de fördömanden som kommit från sunnipolitiker efter attacker mot shiiterna. Sådana fördömanden hördes nästan aldrig 2006. ”Sunniterna fördömer klart och tydligt dessa angrepp”, säger Ghassan al-Atiyyah, en politisk analytiker som leder Iraks stiftelse för demokrati och utveckling. ”Och alla understryker att attackerna är ett försök att hetsa till ökat sekteristiskt våld och repressalier.”
Majid al-Asadi, en präst i Najaf, säger: ”Vi kommer inte att svara på dessa försök att elda på konflikter och konfrontationer, eftersom det är precis vad våra fiender vill och inte vad vårt irakiska folk vill.”
Dock varnar vissa shialedare för att deras tålamod inte är obegränsat. ”Vi är människor, vi har alla våra gränser”, säger shejk Sarkhey. ”Så vi ber Gud skydda oss mot sekteristiska krig.”© 2009 TEMPUS/The New York Times
