Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 28 29/30
31 32
33 34
35 36
37 38
39 40
41 |
HUGH WILLIAMSON
Addis Abeba
När G8-mötet i Heiligendamm i norra Tyskland i juni
gick mot sitt slut gratulerade den industrialiserade världens
ledare varandra till att än en gång ha kommit överens
om att hjälpa Afrika, vilket speglades i en rad nya, visserligen
ganska vaga löften.
Men Abdoulaye Wade, Senegals 81-årige president och gäst
hos G8, lät inte riktigt lika entusiastisk som G8-ledarna.
På sin presskonferens listade han bara de utvecklingsprojekt
i hans land som hade behövt lite mera stöd de senaste
åren. Mera handling, inte nya löften, var det som behövdes,
underströk han. Senegal har på drygt två år
inte fått en enda extra dollar i stöd från
de rika ländernas klubb.
Det var den sortens kritik som den tyska förbundskanslern,
Angela Merkel, försökte tackla på sin fem dagar
långa resa genom Afrika nyligen. Tyskland har satt Afrika
högst på G8-ländernas dagordning under det tyska
ordförandeskapet i år, och Merkel underströk på
ett möte med Afrikanska unionen i Addis Abeba att de rika
länderna känner sig förpliktade att infria
sina löften.
Men trots Merkels goda vilja och rättframma, diplomatiska
charm misstänker många experter att hennes Afrikaresa
markerade början på slutet på G8-ländernas
påstått helhjärtade engagemang i Afrika, där
många besvikna länder söker andra samarbetspartners,
framför allt Kina. Efter Heiligendamm frågade
sig många afrikanska ledare vart pengarna tog vägen.
De inser nu att de aldrig kommer att få det de väntade
sig av G8, säger Stefan Mair, Afrikaexpert hos SWP-institutet
i Berlin.
Ghanas president, John Kufuor, sade till Merkel att Afrika inte
har glömt att västländerna under årens lopp
har givit många löften som aldrig har infriats. Kufuor
konstaterade att Merkels ord var uppmuntrande, men inte tillräckliga.
Det är mycket som står på spel i Tyskland
och i G8. Berlin hoppas fortfarande att stödet till Afrika
kommer att bli ett bestående intryck av Tysklands ordförandeskap
i G8, framför allt nu när Tysklands andra stora tema,
klimatförändringen, har övertagits av flera andra
internationella fora.
G8 självt har också fått ny legitimitet av kampanjerna
att hjälpa Afrika i en tid när sammanslutningen började
verka allt mer otidsenlig och onödig.
Men G8s tillkortakommanden är uppenbara, vilket blev mycket
tydligt i förra månaden när en grupp äldre,
afrikanska statsmän påpekade att G8 är långt
ifrån sitt uttalade mål från 2005 att öka
utvecklingshjälpen till Afrika med 25 miljarder dollar till
2010. De enda löften som räknas är de som
infrias, konstaterade Afrikas framstegspanel, en övervakningsgrupp
tillsatt av G8 och ledd av FNs förre generalsekreterare,
Kofi Annan.
Den Londonbaserade lobbygruppen Data uppskattar att ytterligare
6,2 miljarder dollar i hjälp till Afrika behövs bara
i år för att G8 skall kunna nå målet 2010.
Storbritannien och Japan är de enda länder, som hittills
har skänkt utlovade pengar, enligt Data.
I Etiopien sade Merkel att Berlin kommer att infria sina löften,
men det kommer att ske vid den tidpunkt och på det sätt
som Berlin själv väljer. Chefen för den tyska utvecklingsbyrån
GAA anser att denna inställning är problematisk: Det
är bekvämt för G8-politiker att inte specificera
när och hur de tänker betala, men det är oerhört
frustrerande för Afrikas länder, vars planering försvåras.
En del framsteg har skett med G8-ländernas hjälp. Barnadödligheten
har minskat, tillgången till hälsovård har förbättrats
och pengar till aids- och HIV-förebyggande kampanjer har
kommit. Men när det gäller utbyggnad av grundskolan
(ett område där många afrikanska länder
har utvecklats markant) har G8-länderna inte bidragit med
utlovade 500 miljoner dollar.
G8 vet inte riktigt hur de skall hantera Kinas engagemang i
Afrika, där Beijing investerar stora pengar i länder
som Sudan, Angola och Kongo/Kinshasa. Merkel sade under sin Afrikaresa
att Kina måste operera enligt samma grundläggande
regler som väst, varmed hon refererade till en G8-ländernas
dialog med Kina och andra tillväxtländer om vikten av
att sprida god affärssed och gott styre.
Tysklands biståndsminister, Heidemarie Wieczorek-Zeul, framhåller
emellertid att G8-länderna inte bara skall tala om
Kina utan i stället utmana Kina i Afrika och erbjuda afrikanerna
samma generösa hjälp som Kina.
Det skulle utan tvekan välkomnas av Afrikas regeringar, men
Afrikaspecialisten Andreas Mehler vid Gigainstitutet i Hamburg
påpekar att västmakternas långsamma lite njugga
agerande gör att Kinas villkorslösa erbjudanden är
ytterst lockande för många länder i Afrika.
Kina reagerar ofta mycket snabbare och struntar i krav på
mänskliga rättigheter och gott styre, faktorer som ofta
är med i bilden när västländer skänker
eller lånar ut pengar.
I exempelvis Etiopien har Kina investerat mycket pengar i vägbyggen
och andra infrastrukturprojekt, men Kina vill inte offentliggöra
villkoren för dessa projekt, enligt en västerländsk
biståndsexpert i Addis Abeba. Beijing deltar inte
i den reguljära konsultationsprocessen (bland västerländska
donatorer) om hur bistånd skall fördelas, säger
biståndsexperten.
G8-ländernas trovärdighet undergrävs om de inte
infriar sina löften, speciellt som ledare som britternas
f d premiärminister, Tony Blair, offentligt stödde uppfattningen
att Afrikas problem kan lösas bara om västmakterna donerar
tillräckligt mycket pengar.
Samtidigt som det är viktigt med mera pengar till Afrika
är det också viktigt med gott styre och stabila institutioner,
vilket många afrikanska ledare håller med om.
Merkel underströk under sin resa att bistånd måste
kombineras med politiska och ekonomiska reformer. Men hennes beredskap
att samarbeta med celebriteter som Bob Geldof och Bono i försöken
att skaffa mer pengar till Afrika förtar dock kraften i kraven
på reformer, påpekar SWP-medarbetaren Mair. Ansvarsfulla
politiker skulle aldrig rådfråga popstjärnor
om exempelvis Europeiska unionens stabilitet eller den transatlantiska
säkerheten. Varför gör de det när det gäller
Afrika?.
Merkel avslutade sitt tal inför AUs ledare med löftet
att G8 kommer att göra allt i dess makt för att
uppfylla sina åtaganden. Frågan är bara
om Afrika orkar vänta tills dessa ansträngningar bär
frukt.
© 2007 TEMPUS/Financial Times