De fördömdas härolder

Alexander Edwards - The Bear of Nod (8th generation Gangrel):

Alexander Edwards är en av de pådrivande krafterna i sällskapet, en livsfarlig krigare som gjort sig känd för sin bestialitet och brutalism. Edwards är en noddist ut i fingerspetsarna som bl.a setts i sällskap med Beckett och den ökända Sasha Vykos. Han har gjort stora brott mot maskeraden, framförallt i Rom och New Orleans och sägs ha mäktiga, beskyddande mecenater. Edwards är ett mysterium som uppges besitta kunskaper om det förflutna som imponerat på Aristotle de Laurent. Edwards har starka kopplingar till Sabbaten även om dessa inte kunnat styrkas. En förundersökning om honom och hans sällskap inleddes 1981, men lades ned efter det att den archon som ledde undersökningen under mystiska omständigheter försvann. Det berättas att Edwards har många fiender, framförallt inom klanerna Brujah och Tremere. Men Edwards allra käraste är Marisol de Margo, en Tremere från New Orleans som troligtvis blir hans stora akilleshäl. Edwards har många olika identiteter, vilket gör honom svår att finna. En av dessa är Osmokorva, en kosackdansande varulv från stäpperna. Dr. Douglas Netchurch, en malkavian som på avstånd studerat denna Gangrel, misstänker att Edwards lider av en stark schizofrenisk personlighetsstörning som gör honom, trots rädlan för kyrkor, extra farlig.

Tarquinius Haven

Horace Quinlan - The Preacher of Sins (7th generation Ventrue):

Fader Quinlan, grandchilde till den högt respekterade Michael McKinley, har blivit ett sadistiskt monster som lämnat sin mänsklighet och prästerlighet bakom sig. Denna Ventrue är mycket farlig och utgör ett allvarligt hot mot Camarillan. Han utnyttjar sin majestätiska aura och har enligt hemliga källor ett kontaktnät över både Nordamerika och Europa. Fader Quinlan har under stundom blivit svårt sjuk och har starka malkaviska drag. Hans storhetsvansinne och förmåga att inte kunna ta kritik har gjort honom till en fruktad motståndare. Detta tillsammans med faderns många brott mot maskeraden och diablerier, har gjort att klanen Ventrue vänt honom ryggen. Inom Camarillan har Horace Quinlan inte längre några bekyddande vänner. Fadern var cainiten bakom massakern i Rom och sägs enligt hörsägen vara ute efter att finna alla äldre vampyrer som ligger i torpor. Quinlan har utvecklat ett starkt hat för vampyrer med mörka ögon, ett starkt sadistiskt drag som lever upp till hans narcissistiska storhetsvansinne. Han är en blodtörstig mördare som fullständigt struntar i Camarillans traditioner. Inte ens inom Sabbaten vill cainiterna veta av honom. I decennier har Horace Quinlan förkunnat världens undergång - överväldigad av dammiga profetior han funnit på de mest obskyra platser. Fadern har övergivit Gud för djävulen och dennes demoner. Han talar i tungor - om den mörka faderns återvändande, om härskaren och förgörarens ondska....ja camarillan har slutat att lyssna på honom för länge sedan.

Ayisha Jocastatian´s Haven

Virgil - The Speaker of Satans Gospel (11th generation Malkavian):

Virgil är ytterligare en av dessa otaliga profeter ur klanen Malkavian som mässar domedagstyngda profetior om Gehenna. Med ursprung inom teatern i New Orleans har Virgil utforskat världen. Om betraktaren noga tittar i hans galna ögon kan denne urskilja isande svarta strimmor av ren ondska, hämtade från Malfeas allra djupaste avgrunder. Virgil är fullständigt från vettet, en utpräglad galning av sin tid som lever i den mörkaste av illusoriska världar. Malkaviern förnimmar hur den mörka fadern skall stiga ur sin grav för att sluka sina barn. Konspirationsteorier och anklagelseakter flödar ur profetens mun, vilket gjort honom till en blasfemisk hädare av stort mått. Han har ingen respekt för någon och den mänsklighet han en gång återspeglade i sin dramatik har han sedan länge lämnat bakom sig. Virgil är förvirrad till den milda grad att han är övertygad om att hans namn är ett palindrom samt att det aldrig någonsin funnits några svarta katter. Sällskapet ger honom ett nödvändigt skydd, vilket fått honom att vara lojal gentemot Edrwards och Quinlan. Men innerst inne vill Virgil att allting skall vara ondska och att mänen skall ramla ned och sluka hela världen. Virgil hatar Camarillan och har tillbringat en stor del av sin existens i Sabbaten. Utan minsta anledning sprider denna inbilska hädare galeskap omkring sig. Trots sin sociala inkompetens och intetsägande verklighetsförankring tycks Virgil lockat till sig en uppsjö av yngre malkavier som går i profetens fotspår. Virgil talar alltid i gåtor och Camarillan ställer sig oförstående till hans sökande efter Seterpenre´s testament.

Bonifatius Haven

Pjotr Matusjkin - The Sophisticated Russian Rebel (9th generation Ventrue):

Denna gentleman med ursprung från Ryssland reste tidigt till U.S.A och hamnade efter ett tag i Sabbaten. Hans sofistikerade filosofi harmonierade inte med Camarillans ideal. Tidigt gjorde sig Matusjkin sig känd för att vara en hänsynslös, identitetssökande biker som saknade respekt för sina antagonister, även inom de egna leden. Efter att ha uppehållit sig en tid i New York City, under namnet Pete, kringflackande bland Manhattans många anarcher, sökte sig den ryska rebellen till Alexander Edwards och Horace Quinlan. Matusjkin uppvisade en rad värdefulla, intellektuella färdigheter som han tillgodosett i sitt mänskliga liv. Rebellen visade sig vara ett språkgeni med inriktning på orientaliska språk, samt mycket kunnig i antropologi och kulturhistoria. Det ryktas att Matusjkins inre drivkrafter leder honom mot den yttersta själsliga försoningen, Golconda. Trots sin sofistikerade, akademiska framtoning är Matusjkin en fruktad motståndare i närstrid. Således har The Bear of Nod och dennes sällskap kunnat dra stor nytta av denna cainite som lyckats förena intellekt med fysisk styrka. Denna kombination gör honom ytterst farlig och Camarillan har haft ögonen på honom i flera år. Likt Edwards verkar ryssen svaghet ligga i hans kärlek till Marisol de Margo, en tremere som otroligt nog lyckats charmera dessa båda cainiter, som egentligen har ett uttalat fiendeskap till denna klan. Matusjkin har visat stort intresse för klanen Salubri, något som låter sig förklaras av hans sökande efter Golconda. Men av Matusjkins skoningslösa gärningar att döma verkar det som om den ryska rebellen har en lång väg kvar att vandra.

Achadramenos Haven

Philippe Grande-Spec - The Symphonist of the Damned (9th generation Toreador):

Denna musikaliska toreadorvirtuos med ursprung i den franska överklasskulturens högborg är ett samtida fenomen som uttrycker längtan efter att bibehålla de mänskliga idealen. Storspäckaren, som Philippe av de övriga härolderna kallas, förblir emellertid ett mystierium och tycks inte ha några större band med sin klan. Som en av få kindred som ingått i äktenskap brottas storspäckaren med kärelekens många baksidor. Sedermera har han till synes tappat förtroendet för sin kära klanlika hustru, den vackra toscanskan Natalie, som i tristessen på godset i New Orleans uttryckt sin dekadenta icke-levnadsfilosofi genom umgänge med flera av Louisianas tveksamma element. Natalie omhuldas, till storspäckarens förtret, av en uppsjö infernalistrykten. Phillipe finner dock icke längre sina främsta drivkrafter i äktenskap eller symfonisk komposition utan i sökandet efter cainiternas historia. Han har utvecklats till att bli en av de mest framstående noddisterna inom sin klan och ryktas vara full av konspiratoriska ambitioner. Men utöver storspäckaren som en ännu levnadsglad själ med drag av humanism är toreadoren ett orosmoment för Camarillan, som uppenbarligen inte tycks veta hans sanna lojaliteter. Philippe uppges ha en särdeles inträngande blick för jyhaden och uppvisar en kvickhet som få cainiter kan leva upp till. Philippe är kort och gott en mycket allsidig cainite, med ett skarpsinne och intellekt som vågar utmana även de äldsta av historiens begravda methusaleh.

Alexi Darba´s Haven

Harlan Roswell - The Unspeaker of Intolerance (10th generation Gangrel):

Denna gangrel är ett mysterium vars ursprung tycks lika mytomspunnet som legenderna från Nod. Uppkomligen Harlan uttrycker genom sin blotta närvaro en inskiktsfullhet som sällan formuleras i ord. Han tycks vara någonting på spåren, men camarillan kan blott spekulera i hans sanna drivkrafter. Harlan har till synes fått bukt med sin innersta best men tycks inte vara ämnad eller skapat för social humanistisk samvaro. Det finns uppgifter som tyder på att Harlan går sina egna vägar, då han är en av få som vågat utmana de ledande häroldernas budord. Från tid till annan sägs Harlan försvinna från sällskapet och vittnen har skådat hans närvaro tillsammans med ett frustrerat gangrelpack som driver runt i världen. Ingen tycks veta deras sanna drivkrafter, inte ens de mest inbitna av härolder. Men det står bortom allt tvivel att Harlan är någonting på spåren, någonting så esoteriskt att härolderna tycks förblekna i okunskap om denna gangrels sanna ansikte. Det förekommer dokumenterade schismer mellan Harlan och de övriga härolderna, konflikter som bitvis gått så långt att Harlan anklagats för att vara Setite. Camarillan tycks inte ha tagit ställning i denna fråga, men av noddisten Beckett´s iaktagelser att döma så verkar Harlan definitivt ha karaktärsdrag som motsvarar klanen gangrels djuriska beteende. Det har kommit camarillan till kännedom att Harlan tycks ha flera svaghetern eller rentav en märkbar akilleshäl. Men för närvarande tycks Harlan inte vara det största orosmomentet bland härolderna, trots att denna gangrel uppenbarligen deltar i ett omfattande projekt som syftar till att finna uråldriga klanmedlemmar, erhålla deras sympatier och övertyga dem om gehennas utomordentliga förträfflighet. Det sägs att det bland härolderna skall finnas en läcka, men flera tongivande archoner har faktiskt dementerat att Harlan skulle vara inblandad i någonting sådant.

Haquirantes Haven

Biluku Wellington - The Conscience of the Transcended Lepers (13th generation Nosferatu):

Biluku är den självförnekande kroppsspäkaren som i sitt sökande efter sanning och svar förlorat sin egen självbild och existensförverkligande någonstans på vägen. Övertygelsen om Biluku´s patos tycks emellertid stärka honom och denna övertygelse gör honom till en fruktad motståndare. Bland härolderna är Biluku aldrig tvivlaren utan snarare den viljestarka pådrivaren. Någonstans har någon rättfärdigat Biluku, ett erkännande som håller denna nosferatu över ytan. Inför de många av djälvulens vägsjäl som härolderna beträder finns alltid Biluku´s övertygelse, ett signifikativt uttryck av erkännandets konsekvenser. Få har lyckats få bukt med vart denna övertygelse driver, få har erhållit Biluku´s välsignelse. Märkbart är nosferatuns inflytande över sällskapet, då både Alexander och Horace uppmärksammar hans åsikter. Med en nosferatus känsla för det osynliga och gömda, smyger Biluku kring i skuggorna, samma skuggor som utgör hemvist åt flera tongivande nosferatu. Men de som låtit sig luras av Biluku´s bristande självbild och oskuldsfullt sorgsna kroppspråk har fått smaka på Biluku´s vrede och sylvassa klor. Vem vet vart Biluku för härolderna, vem vet vad som driver denna noddist. Det förefaller inte som Biluku någonsin tvekar i sin ständiga balansgång mellan det bristande självförverkligande som pinar hans själ och de negativa energier som Biluku lyckas tillvarataga i sitt sökande efter Jyhadens sanna väsen och natur. Det sägs att Biluku söker sin mästare, på drift efter ännu ett erkännande som skall stärka de innersta av nosferatuns blodstyngda sigill, ett förbund av allomfannade förståelse, både för nosferatuns uppenbart betydande roll i den evigt pågående juhaden, men också för de visioner som Biluku i sin vanskapta retorik låter manifestera i illusioner som träder bortom den av piskor späkta och stinkande existensen av sitt eget uttalade martyrskap.

Xerxes Achilliachos Haven