Biografisk översikt
Denna indogermanska nubier, med en avvisande assyrisk herre, är förblindad av hätska och förrariska illusioner. Darba sver sig bekämpa månghundraåriga främlingsvälden och berättas ha hjäpt Ramses II att fördriva Hettiterna ur Syrien. Darba är emellertid inte förvirrad utan spelar opportunismens segerrika orgier. Alltid stolt färdandes i sin assyriska stridsvagn brandskattar Darba främmande herrar inför Amonprästernas tveegggade tungor. Darba är en fullfjädrad relativist, ett demoniskt axiom av mångkulturella infall. Darba är mycket listig. Han har alltid hållit sig i bakgrunden och har, till skillnad från skyterna, inte gjort så mycket väsen av sig. Detta torde dock vara en illusion. Darba bär på någonting mycket stort inom sig. Hans roll i sällskapet bör definitivit icke underskattas. Flera händelser tyder faktiskt på att det skulle kunna vara just Darba som var sällskapets ledare och självutnämnda megaloman. Darbas för eftervärlden hemliga dialoger med Pontius Pilatus i Jerusalem anno 31 e.kr samt dennes ytterst hemlighetsfulla resor i Sarmatien uppvisar enbart en noschalans som kan tillskrivas den sanna mästare Darba i själva verket är. Det råder inga tvivel om att Darba under den tidiga romerska republiken varit en populär besökare i Arkadien. Darba är troligtvis den enda cainite som utmärkt sig som fiskare.
Citat
"Ingen rök utan eld, ditt förbannade horblod!"
"Skulle jag någonsin kunna bli förlåten för mina försyndelser skulle ni få se en gråtmild Darba, kvävd av sin utmattade ångest, i ett sinnelag där mitt kanske ibland fyrkantiga beteende och vulgära språkbruk för första gången skulle göra upp med den potentiella harmonin i mitt sinne. Jag vill aldrig bli förlåten för någonting!"
"Jag slänger mig med blodsprängda offer från min egen käft och låter dess kleggiga slem bli ett symptom på min ständigt påtagliga hunger efter att få vara med och leka med de allra ondaste afronubierna."
"Ha, ha ha! Är jag en nubisk vålnad är du en frankisk fantom, Varros Dominius!"
"Är du säker på att det är Saulot som har putsat min stridsvagn med valfett från helvetet, Tarquinius?"
"Att gå rakt på sak och att alltid säga vad man tycker är för mig lika självklart som att man alltid får skoskav i sandaler."
"Ännu en gång har min näromgivning uppvisat den tröghet och oförmåga till klarsyn som blott jag företräder. Skall vi aldrig få ett slut på att sällskapets intellektuella brister alltjämt fortsätter att odla mina godaste egenskaper. Om detta fortgår kommer jag att kvävas av min egen hud."
"Att fundera på härskarens relation till det krökta rummet är lika meningslöst som att förneka att man någonsin befunnit sig i en mindre lusitansk dunge bestående av lövträd och annan skit."
"Jag kräver lingonsylt!"
"Inte Da-ba! Da-rrrr-ba för helvete! R som i råkost ditt österländska mystiska as!"
"Jag skiter väl för helvete i vad det är för skillnad på hägg och syren! Dina jävla liknelser Achadramenos är lika sjuka som en död ko i ett dystert landskap."
"Jag är Darba, den glädjedödare du sorgset inväntat! Jag är din trädgårds ruttnaste blomma, ditt skafferis värsta smet, din katts känsligaste morrhår!"
"Hörde jag någon säga blåhudad! Nä nu jävlar att den pålade fisken rensad! Nu skall jag fantamej visa vem som snart är blåhudad ditt Cainekräk!"
"Att inse att den mörka fadern icke existerar, utan att i samma ögonblick också inse att man själv är densamme, är en absurditet. Den konsekventa faderförnekelsen är tillika den konkekventa förgudningen av oss demoner själva. Mitt sinne står ännu en gång i tragisk konflikt."
"Att bryta med allt och draga sig inom sin egen rustning, det är hela min idé. Ändamålet med min idé är därför fullständigt obegriplig."
"Den inre ohållbarheten i legendernas förgudning av oss själva, vare sig den tar form av människosläktets folklore, hängivna likaledes ofta naiva lärjungar eller bittra fiender har vi i grund insett och medgivit. Med övertygande kraft har historiens antydningar visat att vi frånhåller oss från avgudningar och historiska vänskapsband. Också tankar på våra oundvikliga avfall kommer tydligt fram bland de märkligaste av anhängare. Haltande bekännelser framkommer allt oftare. Uppståndelsen kring det förflutna kommer aldrig att ske. Så länge vårt öde icke är bestämt kan ännu ingen vara ämnad detsamma. Vi är ingadera numerologer. Talet sju saknar relevans och betydelse för oss. Jag hade hellre varit åtta för övrigt! Innan Babylon, innan den okuvliga indogermanska folkinvasionen var vi endast fem. Av dem återstår bara jag och vi höll på med helt andra prylar. Vårt ödes stridsvagn rusar fram i vild fart, kanske mot sin undergång. Och redan länge har evighetens förbannelse vars röster bortom Ubar sträckt ut sina händer och klor för att försöka förhindra den framrusande, skoningslösa framfarten. Och om andra okristliga demoner och barn av Caine viker åt sidan för stridsvagnens halsbrytande färd, så sker det inte av vördnad för stridsvagnen, utan av fasa. Och det är gott att de bereder väg, men kanske skall en en natt ej längre göra så, utan ställa sig som en fast mur framför den framilande nubiska vålnadens vagn och hejda vår tygellösa och vilda färd, till skydd för egen säkerhet, upplysning och civilisation."