Biografisk översikt
Ayisha, babyloniern och väktaren av Babels torn har ett sällsamt dunkelt förflutet, dolt av historiens många ofullbordade betraktelser. Han harstämmar emellertid från släktfadern Sennacherib, en mytologisk skugga som fallit över det gammelbabylonska rikets hjärta. Ayisha är bärare av en ursinnigt träffsäker intuition och minnet om det förflutna har gjort honom till en ytterst vis och kunnig noddist, som av många betraktas som oerhört farlig. Ingen kan med säkerhet påstå sig känna till några av Ayisha´s många hemligheter och innersta drivkrafter. Ayisha är mer kunnig om cainiternas historia än de allra flesta noddister och det ryktas att Ayisha kommit ursprunget bortom syndafallet på spåren. Ayisha har en synnerligen utmärkande begåvning som givit honom en världsomvälvande insikt och inre trygghet.
Ayisha är med största sannolikhet en Mnemosyne, en själslig sökare av kunskap vars läkte letat efter sanningarna om Nod sedan urminnes tider. Uppenbart besitter Ayisha en förmåga att kunna uppleva andras minnen, vilket skulle förklara sällskapets intrikata förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det ryktas sedermera att Ayisha vaktade Babels torn åt Det babylonska rådet, styrt under överseende av den fruktade Symandias, krigarnas krigare. Denna Mnemosyne skall enligt hörsägen ha funnit ett urgammalt papyrus som förtäljer antediluvianernas sanna namn. Men Ayisha är en gåta, den enda Mnemosyne som kan urskiljas ur historien. Huruvida Ayisha´s sire Sennacherib skapade denna blodlinje eller ej tycks blott vara skrivet i stjärnorna. Men Ayisha´s många österländska resor genom historiens kvarlevor tyder på dennes ursprung i den allra äldsta indiska civilisationen.
Citat
"Den ständiga jakten på den mörka faderns många ursprung och former är sista steget på vägen till vanmäktigt slaveri under lidelsen, besattheten inför vilken vi slavar. Vår ofullständiga frihet, vårt jämmerliga utelämnande åt demonen bekänner oss till vår egen dödsfruktan. Jakten har ingen verklighet, men fruktan för denna besatthet är en smärtsam realitet. Med fruktan för intigheten och vårt fasthållande vid det evinnerliga sökandet är sålunda ett uttryck för vårt sällskaps nästintill religiösa bundenhet till föreställningarna om legenderna."
"Faderns avkommor hade inte blivit kluvenhetsmotivens mästare i den förgångna historien om dessa inte hade upplevt sina inbördes rikens inordnande motsats till dess fruktansvärda styrka av sitt innersta. När vi diskuterar faderns tillhandahavande av civilisationer har vi i sällskapet inte rätt att vänta oss entydiga svar på våra entydiga frågor. Härskarens egna ställningstaganden till livsformerna och dödens väsensskilda materia är tvärtom i allra högsta grad sammansatta och ambivalenta, fulla av paradoxer. Jag har med Bonifatius erfarit att om jag försöker förklara en tanke som jag tror på, en teori som inte sällan vilar på nybabylonsk motsatsteologi, händer det nästan alltid att jag upphör att tro på vad jag har förklarat."
"Målet för varje rörelse i sällskapets vandring under varje epok är att söka efter det som för ögat aldrig har funnits. Det finns ingen egen Assarhaddon för vart folk, och inte heller tror folket på honom såsom den enda och sanna konungen. Det har aldrig funnits en fader som varit gemensam för alla eller flera folk. När gudarnas bakomliggande ansikten blir gemensamma för flera är det ett tecken på förfall. När så skett har de icke existerande gudarna besannats och därmed dyrkandet av de bakomliggande ansiktena. Men ju starkare ett folk är, desto mer särpräglad är dess sanna konungar. Bakom de sanna folken finns därför våra fiender, Därför söker vi oss mot starka folk. Deras undergång är och har aldrig varit vår sak, bara för att kunna förutsäga och förhindra den allra mest uppenbara av undergångar. Resten för de världsliga makterna tillhandahava. Så har tidernas början alla stora folk vandrat i bräschen för sällskapets resa."
"Vid närmare eftertanke började hjulen först att snurra efter det babylonska fallet. Att min mästare och sire under stundom utgjorde en av dess drivkrafter var mig vid tidpunkten icke främmande, men att mästarens dåvarande drivkraft utgjorde den främsta bäraren av den första aspekten av lögnens förutsättningar var mig bortom förståelse. Att jag på den tiden icke hörsammade förbannelsen av det vitaste av ägg måtte ha verkat förunderligt, men förglöm icke att vårt samröre med Kavadaelesh varken nu eller då gick att likna något annat än möjligen inbördes förbistringen av våra jämbördes misslyckanden. Men det stod alltjämt klart att sanningen skulle vara svår att återfinna, om inte fullkomligt omöjlig."
"Att jag Ayisha Jocastatian och Darba någorlunda, från tid till annan sammanträder i ett andligt rum är det yppersta av exempel jag kan frambära av den nybabylonska motsatsteologin."
"Det som i andra noddisters ögon förefaller stå klart att uttyda är mig och mina ögon evinnerligen otydligt. Men då jag icke tillskrivit mig epitetet noddist, då mitt kall styrs av andra metafysikiska principer som kringgår de mest tilldragande av nidsyften såsom nyfikenhet och maktlystnad, finner jag ingen sympati i att bli jämställd med de allra ypperligaste av arkivister vid El-Kharga. Att påstå sig känna mig är att underkasta sig principen om filosofins död. Ingen känner mig, lika lite som jag förstår mitt innersta kall. Blott en rättfärdig jocastatier kan förstå hemligheterna. Mina efterföljare är icke annat än depressiva amatörer som icke annat kan göra än jämra sig över hemligheternas obegripbara sidor. Att låta sig förstå det obegripliga förverkligas blott av övertygelser sin kringgår förnuftet, en för eftervärlden kostruerad dygd som utgör förustättningen för att amatörer skall kunna organisera kunskap. Men de största hemligheterna kan bara finnas av dem som gjort förnuftet till fantasi. Noddisterna kommer därför aldrig att kunna genomföra något av intresse, då de alltjämt, mina största beklagelser, tror på övertygelsen om att det går att blottlägga hemligheter genom att tänka. I svaga stunder under blodbrist hyser jag större respekt för Namraels barn än för de missanpassade fundersamhetsbesparingar som präglar var sinne hos de som påstår sig eller andra vara noddister."