Sofus profetior

18/1-02

"Ack, ni vet inte vad ni förgör! Det som ämnas hämnas det som i öknen åt ormen lämnas, är blott ett öde i klorna på de fördömdas härolder. Ingen ser, ingen hör, men Det kommer sakta krypande, ett brustet hjärta, vars förtvinade blod i strida ohämmade strömmar väller ut över den torra marken. Ett förbund, men ingen allians, skola kräva än mer blod, ett offer åt det hungrigaste av hjärta, Mörkrets mörkaste hjärta, det dunkla och föga trovärdiga i skenet av ett bedragande av sitt eget blod, ett djävulens korståg mot amaranthens saracener. Högtravande står Moses kvar i vassen och väntar på att bli upplockad, av vem? Av allt som världen utkrävt i evig blodhämnd står nu Messias förljugen och tigger om nåd, armarna i nådaförskräckelse sträckta mot skyn över Akhetatens siluetter. Ombos, min vän! Ombos, platsen ingen öken skänker sin sand, en uttömmande vandring fylld av skräck och tidlöshet! Seterpenre kan ännu icke förmå sig att skratta! Men vem är det som står skrattar i skuggorna bortom Thebe. Vems prästinnor skådar hjärteblodet? Varför var sonen till Fredrick Barbarossa rödhårig? Men det största härföraren av dem alla är att följa, i jakten på det mest åtråvärda offret. Veddhartha, ack, ni vet inte vad ni förgör!"

14/11-01

"En stjärna har fallit från himlen, en stor till synes alltid lysande stjärna som slutat att skina. Stjärnan har förbleknat, plötsligt och dess omgärdande stjärnbilder, i vilket denna stjärna stod solid i sin allenarådande trygghet, har upplösts. Ingen vet var dom tagit vägen. Stjärnans fall har banat väg för nya stjärnor, som på intet sätt lyser med samma klarhet även om styrkan går att finna om man noga tittar. Den mest framträdande nya stjärnformationen försöker att få sitt utrymme i galaxen. Den har alltid varit närvarande, om något blekare under senare tid. Av dess fyra enskilda stjärnor står två att finna större, varav de båda tycks bilda någon form av urskiljbart mönster. Om de båda andra två finns inget att utläsa. Men stjärnor från andra galazer, bortom vintergatan tycks färdas mot vår galax, vårt himlavalv, stjärnor som tidigare icke kunde taga sin plats bland formationerna. Men tillsammans bildar de ett svårtytt mönster. Men galaxens dunkel tycks för ett kort ögonblick skina upp av ett klart, fokuserat rött sken, en tydlig punkt på himlen, som klart utstrålar sin födelse och fördömdhet. Men de andra stjärnorna, likaledes galaxen tycks ha väntat på den, kanke allaredan letat efter den, men ingen tycks veta var att finna den."

25/10-01

"Jag ser framför mina blodiga ögons innersta mörker hur den uråldriga björnen och dess innerliga sadistiska prästerskap vänder blickarna mot öst, mot den ryska midvintermoderns största blod. En resa i farligt rike kommer att ske, en dom skall falla, askan skall spridas över den siberiska taigan, och blodet skall färgas rött, rött som Assarhaddons stäpper, konungars konung gråter blod, blod över hjärtemordets sörjande själar. Låt björnen få gå ombord på arken innan syndafallet är över oss. Tvivla icke Marmeduke, tvivla icke på att den härskande lögnen uppbådas i fordom, bortom förträngelsen sju konungakullar...."

Flashbacks