Tarquinius Haven


Biografisk översikt


Som självutnämnd ättling till krigsguden Mars och Roms grundare Romulus blev Tarquinius Roms femte konung. Med ursrpung från Etrurien krävde Tarquinius blod och skådespel och lät därför uppföra Circus Maximus. Bland de sju kullarna härskade denna förbluffande och våldsinta hjälte som även i odöd förblev makthungrig efter det starka blodets källa. Tarquinius handlar först, tänker aldrig! Han är en impulsiv muskelbjässe hämtad från den romerska intelligentian. Den övermodiga despoten Tarquinius skall erövra världen.


Tarquinius är troligtvis den i sällskapet som har den minst komplexa personligheten. Det finns tydliga tecken i Tarquinius beteendemönster som påvisar att våld löser samtliga problem. Tarquinius är emellertid unik. Han berättas vara en av den handfull gangrel som tillsammans med lupiner grundande Rom. Tarquinius har blivit till Etruriens hedersvarulv vid minst sju tillfällen och har låtit uppföra det största byggnadsmomentet i hela det romerska imperiet. Tarquinius är dock ute efter hämnd och hatar förmodligen klanerna brujah och ventrue lika mycket. Dessvärre blev Tarquinius omåttligt populär bland de romerska barnen som tycks härma hans beteende. Sagostunderna om Tarquinius förbjöds dessbättre av kejsar Justinianus.


Till skillnad från de övriga i sällskapet är Tarquinius enkel att tolka oh förstå. Född till elak krigare, död elak krigare! Han saknar Ayishas insikt och skapandekraft, Bonifatius inspiration, Achadramenos tokroliga teorier om det förutbestämda ödet, Darbas obegripliga komplexitet och Harquirantes misslyckanden. Tarquinius är en simpel varelse, född dum, underutvecklad av en korkad uppväxt, en enkelspårig konung och våldsbefrämjande icke verbal cainite.


Citat


"Inget är vanskligare än att försöka bestämma vad vi egentligen sysslar med. Sällskapet saknar ansikte, saknar kontur, men sannerligen inte övertygelse. Vilka är vi? Vem är jag? Vad är det vi tror att vi kan åstadkomma? En stor del, kanske den största delen, av de diskussioner som förts i sällskapet under senare tid är mycket förvirrande. Börjar några att tvivla? Sällskapets fortsatta vandring bottnar alltid i något slags begreppsligt missförstånd!"


"Bästa att döda alla så får gudarna döma dem efteråt."


"Men lilla Darba, nu tog du väl i lite väl hårt. Inte nog med att du tog livet ur den stackars saten! Du kunde väl åtminstone låtit bli att förolämpa honom!"


"Men om du din fina blodpudding åt upp din sire och har blivit besatt av demoner torde din lojalitet gentemot klanen ventrue vara något eftersatt. Det förefaller som om Härskaren inte känner till detta!"


"Det är inte alltid lätt, mina vänner, att vara den starke killen, att vara den som Härskarens legionärer alltid slår och bånkar på först. Varför måste jag alltid stå längst fram? Egentligen är jag inte starkare än dig Achadramenos!"


"Under jakten på den försvunna antediluvianen fattade jag ingenting. Nu fattar jag nog varför! Det var ingen antediluvian alls!"


"Jag är ingen blottare! Jag har aldrig blottat mig för jyhaden, Ayisha!"


"Härskaren är en konung utan kläder. I denna liknelse är kläderna själva lögnen. Alltså kan Härskaren aldrig ljuga."


"Darba är ett fantastiskt exemplar av nubisk krigarklass, vars praktfulla vackra muskler lever i perfekt harmoni med Darbas för övrigt så överdådiga kroppsbyggnad. En sådan karl är svår att finna. Det måste även Bonifatius ha tänkt på när han gav sig i lag med nubiern. Följdsammare atletisk fulländning har nog aldrig skådats i motsvarande sensuella stridsvagnars händer."