Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Ukraina, som har drabbats riktigt illa av den ekonomiska krisen,
har inte haft något finansdepartement sedan i februari.
Landet saknar dessutom både utrikesminister och försvarsminister.
Transportministern har just avgått, och inrikesministern
erbjöd sig att avgå sedan han hade anklagats för
att uppträda berusat.
Presidenten och premiärministern talar inte med varandra,
trots att de en gång i tiden var allierade och den orangea
revolutionens hjältar, som såg till att Ukraina fick
en demokratisk regering 2005.
Den optimistiska revolutionsandan har uppenbarligen förbrukats
i detta land, som ständigt lider av politisk förlamning.
Allmänheten är så frustrerad med den politiska
ledningen att den ende favoriten i presidentvalet, som äger
rum i januari nästa år, är oppositionsledaren,
som har nära band till Kreml och ofta pekas ut som den orangea
revolutionens stora skurk.
Stämningen i Ukraina speglas i ett videoklipp som är
extremt populärt och har lockat hundratusentals tittare på
bara några dagar. Klippet visar premiärminister Julia
Timosjenko, som för bara några år sedan fängslade
ukrainarna med sina flammande appeller och sin bygderomantiska
frisyr, just innan hon ska hålla ett tv-anförande.
Plötsligt fungerar hennes teleprompter inte, och hon fräser:
”Allt är borta!”.
Timosjenko refererar till texten, men hennes ord – som också
kan översättas till ”Allt har rasat samman”
– tolkas som ett slags epitaf över hennes politiska
rörelse.
Den politiska förlamningen i Ukraina har väckt oro
i Europas länder, som befarar att Ukraina inte förmår
hantera landets ekonomi, som är i upplösning. De fruktar
att en ekonomisk kollaps i Ukraina skulle kunna få allvarliga
följder i hela det forna sovjetblocket och utanför.
Förra veckan besökte Polens och Tysklands utrikesministrar
för ovanlighetens skull den ukrainska huvudstaden Kiev tillsammans.
Tysken Frank-Walter Steinmeier deklarerade att han var ”extremt
bekymrad” över Ukraina, och han antydde att det var
hög tid för landets politiker att sluta bråka
om de vill ha hjälp utifrån.
Inom EU varnar man också för att Ukraina har kommit
långt på efterkälken avseende förberedelserna
för EM i fotboll 2012. Det betyder att värdskapet kan
erbjudas något annat land.
Att det saknas ministrar i den ukrainska regeringen beror delvis
på att Timosjenko och president Viktor A Jusjtjenko inte
kan enas om vilka som ska få posterna. Timosjenko använde
parlamentet för att avsätta försvars- och utrikesministrarna,
som nomineras av presidenten.
I kulissen påstår presidentens medarbetare att Timosjenko
är opålitlig och maktgalen. Hennes anhängare svarar
med att presidenten är en svamlande politiker, som är
avundsjuk på hennes karisma och popularitet.
Optimisterna i Kiev anser att situationen har förvärrats
på grund av det kommande presidentvalet, och de pekar på
att landets ledare alltid har lyckats stanna upp före avgrunden.
Exempelvis enades de om budgetåtgärder för att
uppfylla IMFs krav för ett lån på 16,4 miljarder
dollar.
Vilka motsättningarna än är, kan man konstatera
att Ukraina ändå är ett friare land än de
flesta f d sovjetiska republiker. Där finns relativt okontrollerade
massmedier och en inte särskilt repressiv säkerhetsapparat.
Men saker och ting har onekligen gått snett. President Jusjtjenko
väckte hela världens uppmärksamhet under den orangea
revolutionen, när hans ansikte blev alldeles koppärrigt
i ett förgiftningsattentat, som ännu inte har lösts.
Han var från början mycket populär, men det är
historia vid det här laget. Han ges inte stor chans att bli
omvald.
Jusjtjenko kritiseras till och med av sina egna rådgivare
för sin gråtrista framtoning, som har fått allmänheten
att vända honom ryggen. Hans glanslösa uppträdande
åskådliggjordes tydligt tidigare i juni en tv-konferens.
Jusjtjenko inledde konferensen med malande röst i en halvtimme.
Det fanns ingen intensitet i hans uttalande, inte ens när
han attackerades av Timosjenko.
Förhållandet mellan de båda har blivit så
dåligt att Timosjenko nyligen försökte bilda koalition
med en av den orangea revolutionens fiender, oppositionsledaren
och f d premiärministern Viktor Janukovitj. Men inviten imploderade
i en kakofoni av anklagelser och motanklagelser.
Ukrainas senaste finansminister, Viktor Pynzenyk, som har mycket
gott anseende, erkände i en intervju att regeringen är
hopplöst disfunktionell. Han sade att politikernas vägran
att bemöta den ekonomiska krisen med lämpliga åtstramningsåtgärder
har förvärrat situationen markant. Han påpekade
också att regeringen låter underskotten växa
farligt stora i missriktade försök att vinna väljare.
Han avgick därför att han inte kunde ta ansvar för
regeringens sätt att sköta ekonomin.
”Folk är desillusionerade med inte bara den orangea
revolutionen utan med politikerna också”, sade Pynzenyk.
Han kritiserade Timosjenkos försök att alliera sig med
Janukovitj. Enligt Pynzenyk ville Timosjenko ändra i författningen
så att presidenten i fortsättningen skulle väljas
av parlamentet och inte folket. ”Hon försökte faktiskt
etablera en auktoritär regim. Makten har blivit hennes mål,
vilket är en mycket farlig väg”.
Ukraina får så stor uppmärksamhet, därför
att det är ett av Europas största länder med 46
miljoner invånare. Det är också ett mycket viktigt
transitland för naturgas från Ryssland. Ukrainas oskickliga
politik har orsakat motsättningar mellan Kiev och Moskva,
och Ryssland har vid två tillfällen strypt gasleveranserna
på grund av betalningsdispyter.
Efter den orangea revolutionen lyftes Ukraina fram som ett exempel
på hur länder går från diktatur till demokrati.
Men landets problem nu brukar lyftas fram av ryska regeringsföreträdare
som bevis för vad som händer med länder, som antar
en västdemokratisk modell.
Timosjenkos ställning har måhända försvagats
de senaste veckorna, men hon anses vara en skicklig politiker,
och hon har gjort comeback förut. Opinionsmätningarna
antyder att hon skulle kunna konkurrera med Janukovitj i presidentvalet
nästa år.
Biträdande premiärminister och den nära rådgivaren
till Timosjenko, Hryhori Nemyria, säger att Timosjenkos planer
på att ändra i författningen behövdes, därför
att auktoritetsförhållandet mellan president och premiärminister
är otydligt och skapar konflikter. Ukraina skulle må
bättre av ett parlamentariskt system som det tyska, säger
han.
Han hävdar också att Timosjenko kommer att bli en stark
kandidat i presidentvalet. ”Hon saknar verkligen inte ledaregenskaper.
Och det rådet det brist på hos övriga kandidater”,
säger han.
Oles Dony, en ung parlamentariker, som var aktiv i den orangea
revolutionen och stödde Jusjtjenko, misstänker att ukrainarna
kommer att strunta i presidentvalskampanjen. ”Folk är
trötta, inte på politiken men på alla dessa politiker
och deras märkliga uppträdande. Men de är definitivt
inte trötta på demokrati!”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
