Tempus 2009 v 25

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22 23 24 25

Framtiden utvisar vem som gjorde rätt

Den ekonomiska återhämtningen kan gå snabbare i USA än i Europa.

NELSON D SCHWARTZ
Paris
I förra veckan kom nya tecken på att den amerikanska ekonomin håller på att åtminstone stabiliseras. Samtidigt pekar den ekonomiska barometern i Europa på fortsatt dåligt väder.
Nyheterna från Amerika – en liten ökning av detaljhandelns försäljning och något minskad arbetslöshet, samt stigande aktiekurser – räckte inte för att sätta punkt på debatten mellan pessimister och optimister om hur snart ekonomin vänder uppåt igen.
Men den tydliga skillnaden mellan utvecklingen i Amerika och Europa riktar uppmärksamheten mot skillnaderna i deras sätt att tackla den ekonomiska krisen. En del ekonomer hävdar att den mer aggressiva amerikanska strategin fungerar bättre, åtminstone just nu.

Debatten om vilken strategi som är bäst var en av de frågor som diskuterades när G8-gruppens finansministrar träffades i Italien det förra veckoslutet. En del oberoende ekonomer förutspår att den amerikanska ekonomin kommer börjar växa i gen i fjärde kvartalet i år, medan Europas ekonomi stannar i recession en bra bit in i 2010 efter att ha krympt med 4,2 procent i år jämfört med en väntad krympning på 2,8 procent i USA.
”Krisen började i Amerika, men Europa betalar ett högre pris”, säger Jean Pisani-Ferry, f d ekonomisk rådgivare till den franska regeringen och nu chef för forskningscentret Bruegel i Bryssel.
Nästan från början av krisen valde USA och Europa olika sätt att stötta ekonomierna. Den största skillnaden var Washingtons beredskap att lägga hundratals miljarder dollar på stimulansåtgärder – utöver aggressiva åtgärder för att stötta bankerna och hålla kreditflödet i gång – jämfört med Europas farhågor för att sådana stimulansåtgärder skulle leda till ökad inflation längre fram.

Den ekonomiska politiken under den Stora depressionen har vänts ut och in av ekonomer ända sedan dess, och USAs respektive Europas olika hantering av den nuvarande krisen kommer att diskuteras i decennier framöver när de båda regionerna väl har krisen bakom sig.
Lärdomarna av krisen kommer inte bara att vägleda politiker i framtida kriser utan också omforma debatten om statens inblandning i ekonomin.
”Historien är ett stort laboratorieexperiment som bara görs en enda gång”, säger Niall Ferguson, ekonomihistoriker vid Harvard och skarp kritiker av Vita husets generösa stimulansåtgärder.
Argumentet som underbygger den amerikanska metoden – skyhöga summor till stöd och stimulans – är att ekonomin måste hindras från att hamna i en ödesdiger nedåtspiral som inte kan stoppas, och att det är motiverat att öka underskotten i detta syfte.
En oro när det gäller Amerikas växande underskott – att investerarna börjar kräva högre räntor på USAs skuld, vilket gör lånen dyrare och bromsar ekonomin – har mildrats, åtminstone för ögonblicket. En auktion i förra veckan av 30-åriga statsobligationer för elva miljarder dollar fann entusiastiska köpare, vilket medverkade till att Standard & Poors aktieindex steg till sin högsta nivå på sju månader.

Det är omöjligt att veta hur mycket av den uppenbara om än väldigt färska stabiliseringen av den amerikanska ekonomin beror på de ekonomiska stimulanserna och hur mycket som beror på stödet till banker och kreditsystem, speciellt som mycket av stimulanspengarna inte har kommit in i ekonomin ännu.
”Jag tror att Amerika har kommit längre än Europa när det gäller att fixa bankernas problem”, säger Pisani-Ferry. ”Och länder som Tyskland har drabbats oerhört hårt av den minskade världshandeln”.
Siffror från förra veckan visade att den tyska exporten minskade med 28,7 procent i april jämfört med ett år tidigare. Det var den största nedgången sedan den tyska regeringen började föra statistik 1950.
En del experter tror ändå att Europas strategi kommer att vinna i längden. Det finns nämligen fortfarande en betydande risk för att underskotten i USA kan leda till inflation på sikt. Oron över underskottets storlek har redan resulterat i markant högre räntor den senaste månaden. Fortsatt stigande räntor kan äventyra den ekonomiska återhämtningen.

Tillväxten i Europa väntas bli ganska blygsam i flera år, men Europa kommer inte att tyngas under lika stora skulder som USA, eftersom européerna har satsat mindre på ekonomiska stimulansåtgärder.
Därtill kommer att de amerikanska finansinstituten är fortsatt späckade med dåliga lån. Några av bankerna, som nyligen fick regeringens tillstånd att lämna statens program för dåliga lån, kan behöva mera statligt stöd om ekonomin försämras i stället för att återhämta sig.
Något som underströk risken för att förväntningarna på en snabb återhämtning i USA eller Europa är förhastade var Världsbankens prognos häromdagen om att den globala ekonomin minskar med nästan tre procent 2009, vilket är betydligt sämre än prognosen för två månader sedan, som löd på 1,7 procent.

Både Europa och USA står inför hotet om snabbt ökande arbetslöshet även om ekonomierna hämtar sig snart.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, uppskattar att runt 25 miljoner arbetstillfällen försvinner i de utvecklade ekonomierna mellan 2007 och 2010. Arbetslösheten i både eurozonen och USA väntas överstiga tio procent nästa år.
”Så snabbt har arbetslösheten inte ökat någon gång sedan andra världskriget”, säger Jonathan Coppel hos OECD. ”Detta är en besvärlig motvind för ekonomierna”.
När USAs finansminister Timothy Geithner först träffade kollegerna från världens 20 största ekonomier (G20-gruppen) i mars, uppmanade han de europeiska finansministrarna att stimulera sina ekonomier mera. Men i Italien under veckoslutet tryckte han på för att få dem att ta efter USAs sätt att pressa bankerna.
På en presskonferens inför mötet i Italien påpekade Världsbankens ordförande, Robert Zoellick, att det är nödvändigt att få igång banksystemet. ”Stimulansåtgärder, som inte leder till att kreditmarknaderna börjar fungera igen, är som blodsockertoppar”, sade Zoellick. ”Personligen skulle jag koncentrera mig på att få i gång lånemarknaderna, återkapitalisera bankerna och städa bort de dåliga lånen”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times