Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2007 v 23

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27 
 
28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41
 42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22  


Ukraina präglas av konflikt, kaos och komedi

Ukraina står inför nyval, men faktum är att valet förmodligen inte ändrar någonting.

Demonstranterna samlades utanför riksåklagarens huvudkontor på onsdagen. De hade lockats till platsen av rykten om att kommandosoldater stod redo att anfalla, och nu blockerade de gatorna. Lyudmilla Vlasenko, som hade en megafon i handen, instruerade övriga demonstranter att göra motstånd och varnade för NATOs skändliga planer på att lägga landet under sig.
”Vi vill inte bli Amerikas fångar som Jugoslavien blev”, sade hon.
Inne i byggnaden fanns ett dussintal parlamentsledamöter som ockuperade en trappavsats utanför hissen. De svor att skydda riksåklagaren, Svyataslav Piskun, som till helt nyligen hade varit medlem i deras Regionparti, vilket hade fått president Viktor Jusjtjenko att avskeda honom. ”Ge hit författningen”, sade en ledamot, som därefter bläddrade igenom en författningssamling i jakten på något slags juridiskt rättfärdigande av aktionen.
Piskun, som nu har avskedats tre gånger från sin post, anklagade Jusjtjenko för brottsligt förfarande, och han har vägrat att avgå. Presidenten anklagade i sin tur Piskun för att politisera rättsväsendet. Han har redan per dekret utnämnt en annan person till posten, men dekretet har ignorerats.

För två och ett halvt år sedan kom Orangerevolutionen och lovade ukrainarna ett friare, mer demokratiskt styresskick. Nu befinner sig landet i stället i en konstant politisk kris, som då och då punkteras av förvirring, kaos och, faktiskt, komedi.
Landets ledare enades för snart två veckor sedan om att bryta det politiska dödläget genom att hålla nyval, det andra på mindre än två år. Men uppgörelsen, som tycktes vara på väg att brista bara ett par dagar senare, har inte desarmerat de underliggande dispyter, som förlamar ukrainsk politik.
Resultatet är inte bara ändlös konflikt utan också allmän apati, förstärkt med en djup besvikelse, som landets ledare erkänner att de har orsakat. ”Vi involverade oss i ett slags juridiskt spel genom att utnyttja bristerna i våra lagar”, säger Piskun i en intervju i hans barrikaderade högkvarter. ”Det leder till att folket förlorar tron på rättsväsendet”, tillägger han.

Ukraina är onekligen mycket friare än vad det var 2004, när president Leonid Kutjma försökte regissera valet av efterträdaren Viktor Janukovitj. Ett mått på den nya friheten är att Janukovitjs parti, Regionpartiet, erövrade tillräckligt många mandat i fjolårets parlamentsval för att han skulle kunna bli premiärminister, trots anklagelserna om valfusk 2004 och trots att Janukovitj begick brott i ungdomen och har suttit i fängelse.
Ett annat mått på friheten är att allt detta rapporteras i medierna, som förr egentligen bara var regimens propagandaredskap.
Men Ukraina har inte lyckats konsolidera demokratin även om det har anammat det demokratiska systemets yttre former.
Det förekommer mängder av protestdemonstrationer, där deltagarna ofta är betalda. Politiska hot och farliga balansgångar tillhör vardagen. För en tid sedan höll allt på att urarta i våld när inrikesministeriets styrkor ockuperade Piskuns kontor efter det att presidenten hade försökt avsätta honom. Dagen därpå deklarerade Jusjtjenko att ministeriets styrkor stod under hans kommando, och styrkornas befälhavare förklarade sig lojal med presidenten.

Inrikesminister Vasyl Tsushko togs in på sjukhus i förra veckan med hjärtproblem. Dagen efter deklarerade en medlem av ministerns socialistparti att ministern hade förgiftats av sina motståndare, d v s anhängare till president Jusjtjenko. ”Vi kommer att namnge dessa personer senare. Vi vet vem som planerade förgiftningen och när och hur den iscensattes”, sade partitalesmannen.
Gift tycks vara ett återkommande tema i ukrainsk politik med tanke på att Jusjtjenko förgiftades strax före valet 2004. Detta brott är ännu olöst, vilket speglar det faktum att rättsstaten ännu är ganska svag i Ukraina. Piskun, som får tillbaka sitt ämbete om och om igen tack vare domstolar, säger att han, strax före den senaste avsättningen, hade återupplivat utredningen om förgiftningen av Jusjtjenko genom att begära in dioxinprover från Ryssland och andra länder.

Det faktum att den parlamentariska majoriteten, som leds av premiärminister Janukovitj, växer stadigt, och att ledamöter i president Jusjtjenkos parti hoppar av fick Jusjtjenko att upplösa parlamentet i april med det tunna argumentet att parlamentets ledamöter bytte partier, vilket enligt Jusjtjenko var ”en fråga om politisk korruption”. Hans motståndare protesterade med att åtgärden var författningsvidrig, men när de tog frågan till författningsdomstolen avskedade Jusjtjenko tre av domstolens 18 domare, som beskylldes för korruption.
Piskun kontrade med att författningsdomstolen ”är demokratins ryggrad”. Han erkände att Jusjtjenkos beskyllningar mot domarna kan ha varit berättigade, men sade att det för den här sortens frågor finns en vedertagen juridisk och parlamentarisk process som skall användas, inte presidentdekret.
Jusjtjenko försvarar sina beslut även om han verkar lite osäker eller till och med resignerad. ”Jag vill betona att detta inte är en politisk kris”, sade han i en intervju med hänvisning till oroligheterna runt riksåklagarens kontor. ”Det är bara en bit av verkligheten i Ukrainas politiska liv”.

Ukraina är alltjämt ett djupt splittrat land med en stor rysktalande befolkning, som tar avstånd från Jusjtjenkos helhjärtade försök att närma sig Europeiska unionen och NATO på bekostnad av de broderliga relationerna med Ryssland.
Motsättningarna verkar emellertid allt mindre substantiella och mer politiska och personliga. Den f d utrikesministern och ambassaden i USA, Konstijantin Grysjtjenko, som är rådgivare till Janukovitj, hävdar att Janukovitjs anhängare är minst lika angelägna om att integrera Ukraina med den globala ekonomin och, på sikt, med Europeiske unionen. NATO är däremot mycket impopulärt. Enligt Grysjtjenko handlar de ukrainska valen lika mycket om personligheter som om politik.
”Folk här röstar på den ledare som de gillar. Det vore för mycket att säga litar på, men tycker om är rätta ordet”.

Det största bekymret är att politiska val – demokratins grundplåtar – förmodligen inte kommer att leda till någon avgörande förändring av styrkeförhållandena i parlamentet. I värsta fall förlängs bara misslyckandet med att bygga upp de institutioner som behövs för att demokratin skall stärkas, inklusive åklagarmyndigheter och domstolar, som är oberoende av presidentdekret och gatudemonstrationer.
Utan institutionella förändringar ”kommer nyvalet inte att resultera i bättre kvalitet på demokratin”, varnar Anatolij Kinakh, som blev ekonomiminister efter det att han hade hoppat av Jusjtjenkos läger tidigare i år.
SEVEN LEE MEYERS
Kiev
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune