Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
En ung man står mitt på
scenen med långa rep runt vardera handleden. Det ena repet
drar honom åt vänster, det andra åt höger
– ett mot sekularism och ett mot religiös extremism.
Den unge mannens far kämpar för att hålla kvar
pojken i mitten i denna teatersatir om livet i Saudiarabien idag.
”Det räcker, det räcker!”, ropar Abu Sanad,
som spelar den unge mannens far. Han tittar mot den religiösa
sidan och säger: ”Därifrån kommer förstörelse
och fanatism”, och sedan tittar han mot den andra sidan och
säger: ”Där finns undergången”.
Saudiarabien hyser några av Islams heligaste platser,
och landets stora oljerikedomar gör det till en av arabvärldens
mest inflytelserika aktörer. USA trycker på för
att Saudiarabien skall hjälpa till att skapa stabilitet i
Irak, lösa den israelisk-palestinska konflikten och motarbeta
Irans växande inflytande – allt detta trots att förhållandet
mellan Riyadh och Washington tidvis är ganska spänt.
Men inrikespolitiskt är Saudiarabien ganska osäkert,
vilket demonstrerades för en tid sedan när myndigheterna
grep 172 personer, som beskylldes för att planera attacker
mot oljeanläggningar, myndighetspersoner och militära
installationer samt för planer på att storma ett fängelse
för att befria fångar.
Kontrasten mellan det utåt självsäkra och det
inåt osäkra Saudiarabien blev tydlig när det stod
klart att 15 av terroristerna som deltog i attentaten 11 september
var saudier. Den blev sedan ännu tydligare när landets
ledare sökte en plats bland världens utvecklade länder
och ökenlandets forna isolering bröts av teknikens framsteg.
Saudiarabiens härskare sitter i kläm mellan en önskan
att modernisera landet för att kunna konkurrera med andra
länder och samhällets krav på att traditionerna
skall bevaras.
Resultatet av denna konflikt är att saudierna för
en intensiv debatt om den egna identiteten. Skall skolans läroplan
ändras, och skall engelska undervisas tidigare än i
sjunde årskursen? Skall kvinnor få lov att köra
bil? Skall butikerna få vara öppna till efter klockan
tio på kvällen? Vad är religion och vad är
tradition?
Debattens överraskande öppenhet, i sig en sällsynthet
i ett samhälle där människorna ofta inte känner
sina egna grannar, skapar nervositet och förväntan.
”Vare sig den är bra eller dålig så är
debatten här”, konstaterar Saleh al Wohaibi, generalsekreterare
i Världsförbundet för islamisk ungdom. ”Frågorna
diskuteras överallt, i medierna och i moskéerna”.
Försöken att införa vissa inslag av representativ
demokrati i Saudiarabien har gått i stå, men det har
visat sig omöjligt att skydda landet mot andra intryck.
”Gud välsigne televisionen och internet”, säger
författaren och TV-kommentatorn Hussein al Shobokshy. ”Det
var de som väckte detta land ur sin slummer”.
För 50 år sedan var Riyadh en stad av lerhus och
lermurar, och folk tillverkade sina egna skor. Idag har staden
ett trådlöst centrum med Starbucks, Saks Fifth Avenue
och Baskin Robbins. Den notoriska religiösa polisen patrullerar
fortfarande med sina jeepar, men allt annat har förändrats,
för det mesta på grund av en ny sorts ekonomi. Numera
är mängder av saudier dränkta i kreditkortsskulder,
och tusentals har förlorat pengar på aktiemarknaden.
Samtidigt får utlänningar lov att investera i försäkringsbolag,
gruvföretag, järnvägar, flygbolag, satellitöverföringstjänster
m m.
Det mesta har blivit möjligt tack vare Saudiarabiens inträde
i Världshandelsorganisationen (WTO) och utvecklingsmöjligheter
i anknytning till oljeboomen.
När Saudiarabien ansökte om medlemskap i WTO måste
det först övertyga landets religiösa domare om
att försäljning av piratvideor och piratmjukvara var
att betrakta som stöld enligt islamisk lag, som inte gör
direkt hänvisning till intellektuell egendom. En grupp saudiska
domare flögs till Genève, där de till slut övertygades
om att WTOs regelverk var förenligt med saudiska lagar.
Den saudiska staten bygger enorma industristäder, som
behöver tiotusentals utländska experter, vilket också
förväntas leda till stora förändringar. ”För
att dessa städer skall bli framgångsrika måste
vi lätta på en massa regler för att kunna konkurrera
med inte bara resten av världen utan även regionen”,
säger Jamal Kashoggi, redaktör för dagstidningen
al-Watan och f d rådgivare till Saudiarabiens ambassadör
i Storbritannien och USA.
Pjäsen med den unge mannen, som dras i olika riktningar,
är ett exempel på den osäkerhet som har följt
med moderniteten. Pjäsen uppfördes på Yamma College,
som är en av många nya skolor som speglar reformprocessen.
De första gångerna som pjäsen visades attackerades
publiken och skådespelarna av religiösa fanatiker,
som krävde att pjäsen skulle läggas ned. Men den
fortsatte.
”Det är ett framsteg. För fyra år sedan skulle
hela skolan ha lagts ned, inte bara pjäsen”, säger
sociologiläraren Fawziya Abou Khalid, som kämpar för
kvinnans rättigheter i Saudiarabien.
Saudiska städer saknar ofta centrala torg, där folk
kan träffas naturligt och ge uttryck för sina åsikter.
I många stadsdelar bygger man höga murar runt bostäderna
för att värna om privatlivet och skydda familjens kvinnor.
Den främsta samlingspunkten utanför familjebostaden
har varit moskén, speciellt efter fredagsbönen.
I dagens Riyadh har butiksgallerior börjat fungera som samlingspunkter.
Eftersom dessa, tack vare luftkonditionering, ger skydd mot den
skoningslösa hettan utanför är de livligt besökta
från morgon till kväll av både män och kvinnor.
För ett och ett halvt år sedan skickade det då
nya TV-programmet ”Dagens Fråga” reportrar till
olika köpcentra i Riyadh för att be om folks åsikt
i olika frågor. I början var det knappt någon
som ville svara, men numera är programmet så populärt
att det har fått efterföljare.
”Programmet river murar”, säger en av reportrarna,
Khaled Faisal Al Janahy.
Frågorna har berört alla möjliga ämnen som
kvinnor i arbetslivet, religiösa attityder och kunskap om
fågelinfluensa.
Chefen för TV-kanalen som sänder ”Dagens Fråga”,
Mohammed Al Tounisi, har startat ännu en TV-kanal kallad
Al Ekhbariya, som för första gången på flera
decennier har en kvinnlig nyhetsuppläsare.
När kung Abdullah för två år sedan besteg
tronen efter sin halvbrors död, rådde stora förväntningar
om att han skulle påskynda sociala och politiska reformer.
Men kungen, som tekniskt sett har absolut makt, måste i
praktiken styra i samförstånd med en rad olika maktcentra.
En av de starkaste maktbaserna är hans egen storfamilj, inklusive
tronarvingar, som är politiskt allierade med religiöst
konservativa.
Det är en orsak till att regeringen stöder och främjar
de mest radikala, religiösa elementen samtidigt som den försöker
undergräva deras inflytande.
Landets ledare har t ex inte gjort särskilt mycket för
att ändra på en läroplan, som är full av
teorier som föder intolerans - eller till och med fientlighet
– mot andra religioner. Läroplanen innehåller
så många urmodiga lärdomar att den kritiseras
för att inte rusta den unga generationen akademiker för
den moderna världen.
Sedan en internationell rangordning av universitet hade placerat
tre saudiska universitet bland världens sämsta anslog
kungen 32 miljarder dollar till nya utbildningsrelaterade projekt,
inklusive ett program för att anlita utländska konsulter.
Men signalerna från ökenlandet är fortfarande
mycket blandade. Abou Khalid berättar att hon och en liten
grupp kvinnor har hållit på att samlas hemma hos varandra
i f 14 år för att diskutera aktuella frågor.
För några månader sedan meddelade myndigheterna
att alla s k salonger måste ha tillstånd, vilket i
praktiken betyder att de upphör.
Internationella bokmässan i Riyadh 2006 anordnade en rad
intellektuella seminarier, inklusive ett om kulturell mångfald
där en person i panelen dristade sig att säga att ”shiamuslimer
är en av oss” och en annan krävde att kvinnor skulle
få köra bil. Seminariet avbröts sedan religiösa
extremister hade trakasserat människorna i panelen.
På årets bokmässa tilläts försäljning
av böcker, som brukar vara bannlysta, inklusive romaner skrivna
av saudiska kvinnor, som berör ämnet sex. I år
fanns dock inga diskussionsgrupper, och bokmässan föregicks
inte av någon form av reklam.
”De konservativa vill inte ha några förändringar”,
säger historikern Muhammad Al Zulfa, som tillhör Shourarådet,
en institution som ger kungen råd och liknar ett slags parlament.
Rådet har dock ingen makt att stifta lagar.
”De konservativa har haft överhanden i tre decennier,
och de hävdar att de skyddar samhällets värderingar.
I verkligheten skyddar de bara sina egna privilegier”, säger
Al Zulfa.
Shejk Ibrahim al Huqeil, religiös ledare i en liten moské
i Riyadh, håller inte med Al Zulfa. Han säger att allt
handlar om att bevara den islamiska identiteten. Hans största
skräck är att Islam möter samma öde som katolicismen,
vars anhängare inte längre tycker sig behöva lyda
sina präster.
MICHAEL SLACKMAN
Riyadh
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
