Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Det fanns något sorgligt förutsägbart
i de senaste katastroferna: en flygplanskrasch, en gruvexplosion
och en eldsvåda i ett vårdhem. Inom fyra dagar miste
180 ryssar livet, och Ryssland tycktes bara rycka på axlarna.
”De tänkte på allt som har hänt mellan soppan
och kotletten”, sade programledaren i radio, Matvei Ganapolskij,
när han jämförde den kollektiva reaktionen på
tragedier i Ryssland med den i andra länder. Jämförelsen
var inte till ryssarnas fördel. Raseri, sorg eller sympati
varar, enligt Ganapolskij, inte längre än pausen mellan
olika rätter i en måltid.
Det är fel att dra alla över en kam och påstå
att ryssarna är fatalistiska eller hjärtlösa. Men
de har inte bara resignerat inför tragedi utan de är
så härdade att det väcker farhågor om landets
framtid, säger många. Ryssarna är inte bara hjälplösa
inför katastrofer utan man skulle kunna säga att de
är delaktiga på grund av sina handlingar eller uteblivna
handlingar.
Katastrofer, naturliga eller orsakade av människan, händer
överallt, men onaturliga dödsfall inträffar ovanligt
ofta i Ryssland. I en rapport 2005 med titeln ”Att dö
för ung” varnar Världsbanken för att olyckor,
som oftast drabbar män i arbetsför ålder, medverkar
till att Rysslands befolkning krymper. Ryssland har flest arbetsplatsolyckor
som den gruvexplosion i Sibirien där 110 män dödades
för snart två veckor sedan. Ryssland har också
flest trafikolyckor, eldsvådor, mord och självmord.
Ryssarna sörjer, men bara innanför hemmets fyra väggar.
De kräver sällan offentliga åtgärder via
medierna, valda representanter eller i demonstrationer. Resultatet
är att inget ansvar utkrävs och att det uppstår
ett slags straffrihet, som underblåser korruption och som
leder till att i grunden lösbara problem förblir olösta.
En eldsvåda förra veckan bröt ut i ett vårdhem
för äldre och sjuka i en liten stad vid Azovsjön.
63 människor dödades. Ganska snabbt stod det klart att
byggnaden hade förklarats osäker och saknade adekvat
släckningsutrustning. Den innehöll också giftiga
byggmaterial, som sannolikt medverkade till att så många
dog. Trots detta hade man fortsatt att använda huset.
Om hela händelsen verkar sorgligt bekant beror detta på
att sådant händer hela tiden. I december i fjol dödades
46 personer i ett sjukhus för drogberoende i Moskva. Dörrar
och fönster var låsta. Byggnadsinspektörer hade
pekat ut nödvändiga förbättringar, men dessa
hade inte åtgärdats. Bara en dag senare dog tio personer
i ett mentalsjukhus i Sibirien.
Den framstående advokaten Igor Trunov i Moskva hävdar
att bristen på juridiskt – och politiskt – ansvar
gör det möjligt för privata företag och offentliga
institutioner att strunta i regler och undvika påföljder
när saker och ting går snett. Han pekar på bl
a flygindustrin, vars åldrande flygplan, slarviga underhåll
och undermåliga utbildningsnivå har medverkat till
en rad krascher.
Den senaste inträffade 17 mars, när ett flygplan från
sovjettiden missade en landningsbana i Samara och rullade runt,
varvid sju av totalt 57 personer ombord dödades. Olyckan
berodde på mekaniska problem och pilotens misstag. Denna
flygplanskrasch följde efter två stora flygkatastrofer
i fjol – en kraschlandning i Irkutsk i Sibirien som krävde
125 liv och en flygning till St. Petersburg som kraschade i stormväder
över östra Ukraina. 170 människor dog.
Advokat Trunovs lösning på problemen är en
nyhet i Ryssland: han stämmer ansvariga personer och institutioner.
Han driver en kampanj för att utvinna skadestånd till
offren i en del omskrivna tragedier: ett jordskred i norra Kaukasien
2002 (125 döda), det misslyckade försöket att rädda
gisslan i en Moskvateater 2002 (128 döda), en vattenpark
som kollapsade i Moskva 2004 (28 döda), och fjolårets
båda flygkatastrofer (295 döda). Trunov har hittills
förlorat alla skadeståndsfall, som han har tagit upp
i domstol.
Enligt honom har människan förlorat sitt värde
i den ryska mentaliteten. I en artikel nyligen jämförde
han människolivets värde i olika länder utifrån
kompensationsnivån i samband med skador och dödsfall.
Det visar sig att livet i Ryssland är billigt. Enligt Trunovs
uträkning är en ryss värd 813 000 kronor och en
amerikan 22 miljoner kronor.
Löften från myndigheternas sida att göra någonting
och sedan strunta i detta har blivit en sorglig, farlig rutin.
Efter katastrofen i vattenparken trädde regeringsledamoten
Sergej Sjoigu framför i TV och krävde stopp för
undermåliga byggnader och slarvigt underhåll. Men
ingen har ställts till svars för olyckan.
I februari 2006 ramlade taket på en saluhall in (56 döda).
Den var ritad av samma arkitekt som badanläggningen.
Det kan finnas historiska orsaker till likgiltigheten inför
dödsolyckor i Ryssland.
Landet har genomlevt så våldsamma revolutioner och
krig att utomstående har svårt att förstå
vidden. En f d chef för en krigshögskola i USA, generalmajor
Robert Scales, minns när han en gång guidade en rysk
general i Gettysburg*. Ryssen frågade amerikanen hur många
som hade dött i slaget. När han fick höra att 51
000 soldater hade dödats, sårats eller försvunnit
spårlöst avfärdade han uppgiften som ointressant.
”Struntsak”, sade han till Scales.
Men radiovärden Ganapolskij säger att historien inte
är enda förklaringen till mentaliteten i Ryssland. ”Ryssarna
är inte alls känslokalla”, säger han. ”Men
de stannar hemma och uttrycker vrede eller sorg privat. Varför
går italienarna ut på gatorna och ropar och skriker?
Jo, därför att de vet att de kan få sin regering
att ändra sig. Varför går inte ryssarna ut på
gator och torg? Därför att de vet att de kommer att
möta kravallpoliser”, säger Ganapolskij.
STEVEN LEE MYERS
Moskva
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
* Slaget vid Gettysburg i Pennsylvania i juli 1863 var ett avgörande
slag i det amerikanska inbördeskriget (1861-1865)
