Tempus 2009 v 08

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08

Det mullrar i ryska Fjärran östern

Regimkritiska protestaktioner långt borta i östligaste Ryssland oroar makthavarna i Kreml, som tar missnöjesyttringarna på största allvar.

CLIFFORD J LEVY
Vladivostok, Ryssland
Vladimir Kirillov och Vitalij Sukhinin och deras medkonspiratörer var förr inte särskilt intresserade av politik. De var försäljare här i ryska Fjärran östern och klarade sig bra på att handla med importerade, begagnade bilar från Japan. Men sedan bestämde sig regeringen i Moskva för att införa höga importavgifter på bilarna för att komma till rätta med finanskrisen.
Då föddes en växande proteströrelse, som lätt skulle kunna avfärdas som bilhandlarrevolten om det inte vore för att den tycks ha skakat Kreml mer än någon annan folklig protest på senare år.
Bilhandlarnas demonstrationer i Vladivostok de senaste två månaderna har lockat tusentals människor att sluta upp bakom kritiken mot regeringen. Bilhandlarprotesterna har märkligt nog fått fler sympatisörer än andra evenemang iscensatta av liberala motståndare till Vladimir Putin och hans regering. I Kreml blev nervositeten så stor i december att man skickade specialpolis från Moskva till Vladivostok – nio timmars flygresa – för att skingra en demonstration.
En del demonstranter misshandlades och hölls kvar under kort tid, andra uppger att de fick hotfulla telefonsamtal från säkerhetstjänsten, som uppmanade dem att sluta upp med att kritisera regeringen.

Regeringens representanter har beskrivit demonstrationernas arrangörer som girigbukar, som kontrolleras av utländska agenter, vars mål är att denna del av Ryssland ska förklara sig självständig. Men i kulissen verkar det som om Kreml är mest orolig för att motståndet mot de höjda införselavgifterna ska sprida sig från bilhandlarna till folk i allmänhet, som på sikt skulle kunna mobilisera en bred motståndsrörelse mot regeringens sätt att hantera finanskrisen.
”Regeringens politiska och ekonomiska system måste förändras”, säger Kirillov, som säljer begagnade japanska bilar i ett område i Vladivostok där han har många konkurrenter. ”Här i Ryssland finns inga garantier för den viktigaste rättigheten av alla, rätten att förtjäna sitt levebröd. Vanligt, enkelt folk stöder oss i denna sak”, säger han.
Kirillov berättar att en av demonstrationernas arrangörer har varnats av polisen att inte organisera fler protestaktörer. En kollega till Kirillov berättar att han inte har blivit uppringd av polisen men tror att telefonsamtalet kommer snart: ”Den som höjer rösten får räkna med att råka illa ut”, säger han. ”Alla här, utan undantag, är missnöjda”.

När ekonomin gick bra hade Putins regering brett folkligt stöd, och oppositionen var marginaliserad. Nu i svåra tider varslar oroligheterna i Fjärran östern om växande missnöje. Regeringens representanter inser säkert att denna kustnära region, som gränsar till Kina och Nordkorea, historiskt sett är politiskt orolig just därför att den ligger så långt från Moskva.
Det spända läget håller i sig, och i slutet av januari arrangerades ännu en demonstration i Vladivostok med över tusen deltagare. Kommunistpartiet, som försöker utnyttja frågan om höjda införselavgifter, gick också med i demonstrationen. De marscherande ropade ”Avgå Putin!” och höll upp karikatyrer av premiärminister Putin och President Dimitrij Medvedev.
Säkerhetsstyrkorna, som uppenbarligen hade tagit varning av kritiken mot hur de uppträdde i december, övervakade demonstrationen men ingrep inte.

Politiska bedömare säger att det är för tidigt att beskriva protestaktionerna som ett hot mot Kreml. Fjärran östern hyser bara omkring fem procent av Rysslands befolkning, och det är osäkert i vilken utsträckning händelserna där påverkar resten av landet.
Men lokala företrädare för Putins parti har också anslutit sig till protesterna mot höjda tullar, vilket är ett mycket ovanligt exempel på oliktänkande i de egna leden i Ryssland.
Den som promenerar på Vladivostoks gator förstår direkt varför de höjda införselavgifterna väcker så hårt motstånd. Människorna här kör bara begagnade bilar från Japan, som bara ligger 80 mil bort. Alla är överens om att de japanska bilarna är av mycket högre kvalitet än Rysslands inhemska bilmärken.
På gatorna syns därför bara Toyota, Honda och andra japanska märken med ratten på höger sida (vänstertrafik i Japan). Ryska bilmärken är mycket ovanliga.
Det är kanske symptomatiskt att motståndet mot regimen gäller just bilar, som i det postsovjetiska Ryssland blev en viktig symbol för den personliga frihet som var ouppnåelig under kommunismen. Bilägandet har ökat snabbt, och både den inhemska produktionen och importen av utländska bilar har ökat.
Men den ekonomiska krisen har slagit hårt mot de ryska bilföretagen, som ligger i landets mer tättbefolkade områden. För att stödja dem ökade Kreml därför importavgifterna på begagnade utländska bilar, i vissa fall med 30 procent.

I Zeleny Ugol, ett område med många bilförsäljare i Vladivostok, berättar bilhandlarna att den nya tariffen i kombination med den försämrade rubelkursen har varit en katastrof för affärerna. Regionens industriella bas har krympt på senare år, och till och med fisket går dåligt. Enligt bilbranschen står den för fler än 100 000 arbetstillfällen i regionen om man inkluderar alla som importerar, underhåller, transporterar och säljer bilarna.
”Biltariffen är en katalysator. Här finns inga andra företag; alla fabriker har lagt ned. För att försörja oss var vi tvungna att börja sälja begagnade bilar”, säger handlaren Vladimir Kurnosenko.
Sergej Darkin, guvernör i Vladivostokregionen och utnämnd direkt av Putin, säger sig förstå att bilhandlarna är upprörda, men han påpekar att den inhemska, ryska bilindustrin sysselsätter två miljoner bilarbetare. ”Vi måste naturligtvis skydda den ryska bilindustrin”, säger han.

Viceguvernör Jevgennij Khokholkov beskyller bilhandlarna för att lura folk att delta i protestaktionerna genom att sprida falska rykten om att fordon med ratten på höger sida kommer att förbjudas. Han säger också att kravallpolisen från Moskva kallades in 21 december, därför att demonstrationen var olaglig och därför att tidigare demonstrationer hade urartat i upplopp. ”Det var nödvändigt att visa att myndigheterna har kontroll och att olagliga demonstrationer kommer att stoppas”, säger Khokholkov.
Men de missnöjda varnar för att de inte låter sig stoppas. På demonstrationen i slutet av januari sade en av deltagarna att myndigheternas våldsamma reaktion i december hade varit en avgörande händelse i kampen mot Kreml. ”Regeringen försöker bara krossa Fjärran östern. Vår regering hävdar att kravallpolisen uppträdde korrekt, och det är detsamma som att försöka tysta oss och visa att Kreml inte behöver oss”, hävdar den 33-årige Maxim Vednijov, som har deltagit i alla protestaktioner.
© 2009 TEMPUS/The New York Times