Tempus 2007 v 17

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16

Gordon Brown närmar sig målet

Om drygt två månader är det dags för Tony Blair att flytta ut från Downing Street nr. 10. Den nye hyresgästen blir Gordon Brown, nuvarande finansminister. Brown har ingen seriös utmanare, men han måste ändå berätta lite mer om sig själv för de brittiska väljarna.

Gordon Brown hade en bra vecka, och det behövde han. När han återkom till jobbet efter påsklovet blåste det storm runt hans kandidatur till posten som Labourpartiets ordförande. Molnen har inte skingrats helt och hållet ännu, men det har onekligen ljusnat.
Brown har den senaste tiden ställts inför flera prövningar. En ny opinionsmätning avslöjade ännu en gång att de konservativas ledning över Labour ökar varje gång som det antyds att Brown kommer att leda regeringspartiet.
Mätningar fortsätter att visa att Labour hotas av ett rejält bakslag i Skottland, som är Browns politiska bakgård, i de kommande regionala parlamentsvalen där. Browns fiender i Labourpartiet kommer att lägga skulden för Labours förlust i Skottland på honom.
I förra veckan stod det också att räntorna nästan säkert kommer att stiga, förmodligen med en halv procent i höst. Farhågorna om stigande räntor undergräver Browns rykte som skicklig ekonom och minskar den blygsamma reallöneökningen hos majoriteten av brittiska hushåll.

Dessa bekymmer tycks dock inte ha skadat Brownkampanjen nämnvärt. Faktum är att det finns fyra orsaker till att Browns ställning verkar starkare än på länge. För det första imponerade han i förra veckans parlamentsdebatt om beslutet 1997 att slopa pensionsfondernas skattekredit på fem miljarder pund per år. Förra veckans debatt var mycket viktigt i Westminster, eftersom det visade Labours ledamöter att Brown har förmåga att dominera underhuset under premiärministerns frågestund.
För det andra tycktes David Miliband antyda att han inte tänker utmana Brown. Miljöminister Miliband är fortfarande den ende potentielle rival som oroar Browns läger.
För det tredje misslyckades toryledaren David Cameron i sitt försök att enas med liberaldemokraterna om att gemensamt stödja Greg Dyke i borgmästarvalet i London. Detta var en påminnelse till Labours ledamöter i parlamentet om att Cameron inte är oövervinnlig. Många konservativa undrar vad Cameron tänkte på när han försökte adoptera en ombytlig person som Dyke i partiet.
För det fjärde avlöpte Browns möte med president George Bush för ett par veckor sedan mycket väl. Det förstärkte intrycket av att det internationella samfundet ser Brown som Blairs självklare efterträdare. Mötet var tillräckligt improviserat (så framställdes det i alla fall) för att avvärja misstankar om att Brown planerar att vara lika lojal mot Bush som Blair.

Finns det några hot mot Brown? För ögonblicket är det svårt att se något, som skulle kunna hindra honom från att bli Storbritanniens näste premiärminister. Det anses fortfarande allmänt att den ende som möjligen skulle kunna utmana honom med framgång är Charles Clarke, men denne f d inrikesminister har små chanser att vinna stöd från de 45 Labourparlamentariker som krävs för en formell utmaning.
En annan risk är emellertid att Brown ändå, för formens skull, måste driva en sex veckor lång kampanj. Och även om ingen tungviktare inom Labour utmanar honom så kommer medierna att göra det.
Det verkar som om Brown verkligen förbereder sig för en intensiv kampanj. Han kommer att publicera ett personligt manifest strax efter Blairs avgång. Han kommer att närvara vid minst fem kampanjmöten, ett per vecka, från mitten av maj till i slutet av juni.

Även om ingen seriös rival anmäler sig kommer Brown att vara extremt hårt bevakad av medierna. Det handlar ju inte bara om en ny premiärminister, utan det finns också en genuin oro för Browns många okända sidor. Ingen vet vad han tänker om Iran eller hur han kommer att uppträda i rollen som regeringschef.
Ingen tvivlar om att Brown kommer att flytta in i Downing Street nr. 10 i början av juli. Det han måste göra nu är att under tiden fram till dess ge allmänheten lite bättre information om vem han är och vad han tänker göra.
JAMES BLITZ
London
© 2007 TEMPUS/Financial Times