| dag mars/april-99 maj-99 juni-99 juli-99 augusti-99 september-99 oktober-99 november-99 december |
Aminas dagbok |
| 24 november-99, onsdag Kl 19:50 Ringde till min moster nyss. Min mammas syster som vet om det här. Hon tyckte att jag INTE skulle berätta det för dem. Men hon sa att hon skulle tänka på saken, och så skulle vi höras igen om ett par dagar. Hon vet ju hur mina föräldrar är. Hon trodde att mamma, sin vana trogen, skulle sväva på sina egna moln, och välja att inte tro mig. Farsan däremot skulle skylla allt på morsan. Det vet jag ju. Han skulle knappast ge henne sitt stöd. Det har man ju märkt förut. Men ändå, surprise me, föräldrar! Jag har tänkt och tänkt på det här hela dagen. Och jag har varit inne på att låta dem att få veta. De är ju trots allt mina föräldrar, och BORDE stödja mig i det här. Ibland har jag önskat att min moster var min mamma. Henne kan jag verkligen prata om allt. Hon känner mig bättre än min egen mamma. Hon är morsans raka motsats. Jag har t om sagt åt henne att hon skulle adoptera mig. Jag bodde hos henne, och hennes två barn, under ett helt år. Och jag kände mig verkligen hemma där. Hon lärde mig mycket mer under det året, än mamma under alla år. Att jag skulle vara stark, och inte låta mig trampas på. Man kan nog säga att jag fick ett bättre självförtroende hos henne. Fast när hon säger åt mig att inte berätta något för mina föräldrar, så känns det lite som om hon inte riktigt tror på mig. Man kan ju undra varför min mamma ska skyddas, när ingen skyddade mig? Kl 14:00 Jaha, så nu vill de blanda in mina föräldrar i det hela. Jag vill inte att de ska veta. Vill verkligen inte det!!! Snackade med polisen idag. Hon sa att de hade fått papper från åklagaren, som undrade om jag ville ge dem min tillåtelse att snacka med mina föräldrar. Hon sa dessutom att den nya åklagaren som har blivit tilldelad mitt fall är ung och oerfaren, och därför vill han ha så mycket information som möjligt. Jo, jag tackar jag. Jag frågade henne om det kunde påverka utgången mycket. Och hon svarade ja, ganska mycket. För att då kan de tro att jag vill dölja något. De vill fråga föräldrarna hur det var hemma då, om jag var ute på några konstiga tider, vem jag umgicks med osv. Fan, det här är ju jättesvårt. Hur berättar man för sina föräldrar att man har blivit sexuellt utnyttjad? Kommer de att tro mig? Det har ju gått så lång tid. Morsan kommer ju bli ännu mer hispig än hon redan är. Och hon kommer att undra vad HON har gjort för att förtjäna detta. Jag känner henne, hon är sån. Jag sa nej. För så länge som det går, så tänker jag hålla dem utanför. För deras eget bästa. Mest morsans då. Och så mitt fega jag förståss. För det kanske skulle underlätta mycket om de blev förhörda. Det kanske verkligen kommer att verka så som att jag försöker att dölja något. Men vill de veta hur det var hemma då, så får de prata med mina bröder. Fast då måste jag ju prata med dem först. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst att göra. Vet du? 11 november-99, torsdag Kan/ska man förlåta sin förövare? Kan en kvinna, vars man har förgripit sig på hennes barn, fortsätta att leva ihop med honom? Då undrar jag, varför ska man förlåta? Förövaren, eller hans handlingar. Det hon/han har gjort är ju så jävla fel. Men jag har märkt att många av dem som har blivit utnyttjade av någon i familjen verkar ha ett behov av det. Någon som de älskade, och kanske såg upp till gjorde fel...men de vill förklara bort det som har hänt på något sätt. Jag tycker faktiskt att det känns så. Men jag skiter faktiskt fullständigt i att han kan ha haft det svårt i sin barndom,att kanske hans far slog honom, att han har varit med om ett krig ( Det har han ju sagt, att han har dödat människor i kriget)....det är ju inte mitt problem. I don't care...Jag tycker att det han har gjort är fel, och jag hatar honom för det, för han hade ingen rätt att ge sig på mig. Vad än han hade varit med om! För mig är han ingenting värd...ett jävla avskum som inte förtjänar att leva. Och OM man nu kan bota såna här sexförbrytare, göra honom "normal" osv....skit samma, han kommer alltid att vara ett jävla äckel. Han förtjänar inte en god tanke från mig. För att han är en ond människa. En mor ska alltid låta barnen komma i första hand. Speciellt då hennes man har förgripit sig på barnen. Det spelar ingen roll hur mycket hon älskar honom, för barnens bästa måste hon lämna mannen. Det tycker jag är så självklart. Barnens bästa är viktigast. En kompis till min kompis blev sexuellt utnyttjad av sin styvfar. Det är flera år sen, men hon har polisanmält honom och han har avtjänat sitt straff. Hennes mamma levde ihop med honom....så åkte han i fängelse och kom ut efter en tid. Och då valde hennes mamma att fortsätta att leva ihop med den mannen. Fast han hade utnyttjat hennes dotter. Sånt blir man upprörd över. För det är så fel...
|
