Aminas dagbok

30 maj-99, söndag
Jag sitter här och hatar honom. Denna patetiska, korta, äckliga man, som trodde att han skulle få komma undan. Men nä...han ska för fan stå till svars för sitt brott!!! Man gör inte sånt ostraffat. Han trodde säkert att det bara var att sätta på mig, och sen skulle ingenting hända. Att jag var en mes som ingenting vågade säga. Men tji fick du!!! Jag är stark, och jag är mycket bättre än du. Det är du som är en jävla mes, en nolla. En jävla skitgubbe...jag är bäst. Du med dina korta ben, och äckliga händer borde få lida. Jag ska sätta dit dig för fan.
Jag hoppas verkligen att han får ett sitt straff. Men samtidigt är jag medveten om att det inte finns några bevis, bara mitt & min kompis ord mot hans.
Jag skulle vilja bränna ner hans jävla pizzeria. Men så lågt tänker jag inte sjunka. Då skulle jag ju få straffas för det. Jag kan ringa till hans pizzeria och beställa massor av pizzor. Som ingen kommer och hämtar ut. Men jag skiter nog i det. Jävla gubbjävel.

Jag har börjat tänka på att slå ihop mina två hemsidor nu igen. De tankarna kommer då och då. Det skulle ju vara jättebra. Jag vill verkligen...men så tänker jag på familjen som vanligt, som inget vet. De skulle säkert få en chock om de fick reda på det här här ute på nätet. Det är inte rätt mot dem, men samtidigt så vågar jag ju inte berätta själv. Det är så svårt.
Jag hoppas att jag vågar slå ihop hemsidorna snart. Det skulle vara bra.

27 maj-99, torsdag
Jag har tagit bort flera länkar. Mest på grund av att folk bara bråkar med varandra på anslagstavlorna, och pratar skit om varandra. Istället för att hålla ihop. Jag förstår inte det.
Jag minns första gången jag hittade en sån här anslagstavla, och en hemsida, och märkte att fler hade varit med om nästan samma saker som jag...glad blev jag då, över att ha hittat någon att prata om det här med. Men på grund att allt tjabblande, så är det nog bäst att sticka därifrån, och hålla mig till min egen hemsida. Home sweet home, liksom. Tråkigt, men jag orkar helt enkelt inte.

18 maj-99, tisdag
Jag sket i E idag. Ringde imorse och avbokade min tid. Kände inte alls för att gå dit, och tjafsa om samma saker som alltid.
Idag har jag inte haft några lektioner. Har varit på arbetsförmedlingen, och på en lång cykeltur.
E sa att jag skulle få en tid till en kvinnlig läkare, som ska skriva ut något antidepressivt åt mig. Undrar när jag får gå dit? Snart hoppas jag.

17 maj-99, måndag
Jag har varit i Göteborg. Åkte dit i onsdags, och kom hem igen på lördag kväll. Det var trevligt där. Först var det meningen att jag skulle till Skövde, men sen så kände jag inte för det längre. Feg, eller vadå? *ler*
Undrar om de har pratat med honom än? Tror faktiskt inte det.
Inatt kände jag mig ledsen, och grät lite. Tänkte att det vore bäst om jag dog, då skulle allt bli så mycket lättare, för alla.
Idag mår jag ganska bra, men gick inte till skolan. Kände inte för det helt enkelt. Det brukar vara okej under dagen, men sen på kvällen brukar jag må dåligt.
Imorgon ska jag till E.

6 maj-99, torsdag
E ringde och väckte mig imorse, och berättade att han hade pratat med polisen i Skövde. Hon hade sagt att han kommer att tas in på förhör imorgon ( om hon hann) eller i nästa vecka. Så jag ringde till polisen, för att få det bekräftat. Och för en gångs skull fick jag tag på henne.
Nu kommer det att kännas lite nervöst. Jag hade tänkt åka dit nästa tisdag, men nu vet jag inte om jag vågar. Jag kommer ju knappast våga att gå omkring på stan. Jaja, får se hur det blir med det.
Fan, jag undrar vad den jäveln kommer att säga under förhöret...kommer han erkänna, eller säga att det är jag som har hittat på alltihop.

3 maj-99, måndag
Allt kommer att gå åt helvete snart, känner jag just nu.
Så svag som jag är nu, var det längesen jag var. Det känns som om jag sitter på en bomb, som ska explodera snart. Och jag vet inte vad som kommer att hända då.

1 maj-99, lördag
Allt känns så meningslöst. Jag vet inte vad jag vill, kan inte bestämma mig för något. Känner mig så tung i sinnet hela tiden nästan. Det är svårt att förklara hur det verkligen känns. E ville också veta hur det känns när jag känner så här. Men det går inte att förklara, det är liksom en känsla av....ja, jag vet faktiskt inte...meningslöshet kanske...ingen ork för något.
Fast idag har jag faktiskt bakat. Men inte pluggat så som jag borde. Orkar inte plugga hela jävla tiden. Det är det enda jag gör.
Känner mig så ensam. Men samtidigt orkar jag inte träffa folk. Det känns som om jag svävar utanför allting, passar inte in någonstans. Är tom på ord, på skratt. Fast det känns skönt när jag är ute bland folk, som jag känner.
Jag önskar att jag visste vad jag vill. Med allt.