31 augusti-99, tisdag
Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare, men...Även om mina föräldrar och bröder inte vet något om övergreppen, polisanmälan osv...så finns det andra som vet. Människor som jag litar på. Min sambo vet...mina vänner vet. Min moster och min kusin vet. Så jag är inte ensam om det hela. Och det känns bra.

En tråkig sak: Jag har inte blivit beviljad studiemedel för den här terminen. Men jag ska överklaga beslutet. Hoppas jag får pengar, men vågar inte hoppas på för mycket. En perfekt start på den här terminen alltså.



26 augusti-99, torsdag
Ringde till E idag, för att ta reda när jag ska få en tid till någon som kan skriva ut sömntabletter åt mig. För det var ju faktiskt jättelängesen sedan han sa att jag skulle få en tid. Han sa att det nog berodde på att det hade varit semestertider, men han skulle ringa till den där människan idag och kolla läget. Fattar inte att man ska behöva vänta på allt hela tiden. Det tar sån jävla tid innan något händer.

Skolan började i måndags...är så skoltrött redan. Skönt att det är den sista terminen på komvux...hoppas att det den här terminen går snabbt. Vill ju bli klar med det här någon gång.

Farsan fyller år i slutet av september. Han fyller 50 år. Och jag har ingen aning hur jag ska göra. Egentligen borde det vara ett lätt val...att jag helt enkelt ska skita i det. För han bryr sig ju inte själv...jag vet faktiskt inte när han senast grattade mig när jag fyllde år. Men 50 är ju trots allt ganska stort...det är ju då alla grattar. Morsan pratar om ballongfärder, eller någon resa utomlands. Men det tänker jag inte gå med på. Det bästa vore nog att skicka ett kort bara...så slipper jag ha dåligt samvete. Fast det borde jag ju inte ha.

Ringde polisen för en stund sen. Och han är i Norge och jobbar. Men kommer hem den 15 september, för att förhöras one more time. Dessutom får han tillgång till alla papper från alla förhör och så. Ingen i hans familj har blivit förhörd, för hans fru dog nyligen. Så därför vill de vänta med att förhöra hans barn. Tråkigt att hon är död...det borde ha varit han. Fast då skulle han ha sluppit undan väldigt lätt. Jaja, tur för henne kanske...nu slipper hon få reda på vilket kräk hennes man är. Det känns lite konstigt att hon är död. Undrar hur hon dog?



21 augusti-99, lördag
Överlevare. Det är alla dessa människor som har hittats nu flera dagar efter jordbävningen i Turkiet. De har kämpat för sitt liv. Överlevt döden. Vissa av dem har legat under något hus i flera dagar...t om idag är det några som har hittats. Det är de som är överlevarna.



20 augusti-99, fredag
12 400 kr. Så mycket får de jävla killarna betala, var dessutom. De som våldtog flickan i Aya Napa, eller var det nu var. och dessutom ska de inte åtalas för våldtäkt, utan något annat. Finfint. Så kan det gå.
Läste i någon tidning att en av pojkarna var så orolig att han inte skulle få komma hem till Sverige och avtjäna straffet. Och han längtade dessutom hem till mamsen & pappsen.
Jag förstår inte hur föräldrarna vågar skicka iväg en 16-åring på semester utomlands.

Själv mår jag rätt så ok...känner inte riktigt för att börja skolan på måndag, men samtidigt ska det bli skönt att göra något. Jag har ju bara latat mig hela sommaren.
Igår kväll började jag läsa en bok, Rosario är död av Majgull Axelsson. Det är en dokumentärroman om Rosario som var ett gatubarn på Fillippinerna, och ett offer för sexturismen. Och det handlar om många andra barn.
Jag har bara läst första kapitlet...och det var hemskt. Hatar alla dessa jävla äckelgubbar. Man vill inte att det ska vara så...men jag vet ju att det faktiskt är så. Jag vet att det finns såna störda idioter...och jag vet att det finns barn som råkar ut för dem.



18 augusti-99, onsdag
Jag har varit i Göteborg och hälsat på brorsan och hans flickvän. Och deras katter förstås. Åkte dit förra onsdagen, och kom hem i måndags. Det var trevligt där. Vi var bl a på Liseberg, och så var vi ute och festade lite.
Varje gång jag är där så funderar jag på att berätta för brorsan om övergreppen, anmälan...men jag vågar aldrig. Han är så känslig, och oroar sig alltid så mycket. Jaja, jag får hoppas på att någon gång så vågar jag berätta för honom.

Fan, det här är ju inte alls jag. Jag är inte lika med övergreppen. Man kan ju tro att det är allt som mitt liv handlar om...att jag tänker på övergreppen jämt och ständigt osv. Den här hemsidan handlar ju bara om det. Nästan. Ibland skriver jag ju om andra saker också ju. Men hemsidans tyngdpunkt ligger ju på sexuella övergrepp på barn, tankar kring det och min väntan på rättegång. Och det var ju meningen från början att det skulle vara så...bara om det. Men det funkar inte. Inte för mig iallafall...jag vill skriva om andra saker också. Iofs så har jag min andra hemsida till det...men det blir aldrig samma sak. Ja, fan...jag önskar att jag kunde slå ihop allt till ett, och slippa oroa mig för familjens reaktioner. Men det är nog bäst att vänta...tills all den här polisgrejen är över. Om inte för familjens skull, så för min egen.



10 augusti-99, tisdag
Vi var i Skövde för några dagar sen. Jag måste erkänna att jag var lite rädd, för tänk om han skulle vara på stan när vi var det. Men det var han inte som tur var. Däremot såg jag hans son flera gånger, men han märkte mig inte. Och hans sons kusin var också med. Men i början blev jag lite rädd, för det första man såg när man gick in på köpcentret i stan var hans son. Som tur var så var det lungt.
Hemma hos mina föräldrar var allt som vanligt. De har skaffat hund, och har haft den i några månader nu. Det var kul att träffa den, och leka med den.
Men annars...det kändes inget speciellt att träffa mina föräldrar igen...det känns skönt att ha dem på långt avstånd.
Blev glad över ett inlägg i min gästbok häromdagen...*ler*. ENIGMA som skrev att hon inte tyckte om ordet överlevare heller. Vad trevligt med fler som tycker som jag.